Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Könsstympning måste stoppas

FAKTA

Rossana Dinamarca sitter i utbildningsutskottet, Amineh Kakabaveh i kultur- och utbildningsutskotten, Elina Linna i socialutskottet, Eva Olofsson i socialutskottet och Lena Olsson i justitieutskottet. Samtliga är riksdagsledamöter för Vänsterpartiet.

Könsstympning av kvinnor är förbjudet i Sverige. Sedan 1999 är könsstympning belagt med straff även om övergreppet utförs i annat land och det i landet i fråga är tillåtet.
Trots det finns det tusentals flickor och unga kvinnor här i Sverige som fasar inför det kommande sommarlovet just därför att de riskerar att bli könsstympade.
Könsstympning är den ultimata kränkningen av en kvinnas kropp. Det är inte religionen i sig, utan en blandning av okunskap, bristande utbildning och framför allt en vilja att kontrollera kvinnors kroppar och sexualitet, som leder till könsstympning.
I Sverige lever cirka 40000 kvinnor som har ursprung i länder där könsstympning förekommer.Det finns gott om vittnesmål som beskriver fasansfulla övergrepp där
glasskärvor, saxar och rakblad används för att skära bort delar av kvinnans kön
utan bedövning.
Konsekvenserna för de kvinnor som överlever stympningen blir ofta ett livslångt
lidande i form av infektioner, inkontinens, smärta och psykiskt trauma.

Om kvinnans kön sytts ihop efter övergreppet (så kallad infibulation) måste hon
klippas upp före varje samlag och förlossning.
Denna typ av könsstympning kan leda till att barnet dör under förlossningen på
grund av att kvinnans vagina är för trång. Kvinnan riskerar även att förblöda.
Personer som i sitt arbete kommer i kontakt med barn och ungdomar i till
exempel skolan eller sjukvården har anmälningsplikt till socialtjänsten om de
misstänker att en flicka har blivit könsstympad eller riskerar att bli det.
Men trots att svenska flickor och kvinnor utsätts för dessa fruktansvärda
övergrepp, är antalet polisanmälningar försvinnande få. Lagen har bara
tillämpats två gånger under den senaste tioårsperioden. I båda fallen blev
domarna fällande.

Att den utsatta flickan eller kvinnan själv inte gör en anmälan är inte
konstigt. Det är svårt att anmäla sina föräldrar eller andra anhöriga. Men även
lärare och vårdpersonal kan ibland tveka att anmäla misstankar om könsstympning
till myndigheterna.
Man kanske inte vill försämra relationen till barnets föräldrar eller tror att barnet riskerar att fara ännu mer illa om en anmälan görs.
Regeringen antog 2003 en handlingsplan mot könsstympning av kvinnor. Det är
uppenbart att åtgärderna inte räckt till och att samhället inte förmår skydda
flickor och unga kvinnor från dessa övergrepp.
Det behövs mer utbildning, information och konkreta åtgärder för att sätta
stopp för könsstympningen.
Vänsterpartiet kräver därför att regeringen tar fram en ny handlingsplan
snarast.

Rossana Dinamarca
Amineh Kakabaveh
Elina Linna
Eva Olofsson
Lena Olsson