Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Kevin-rapporten som poliserna ville stoppa

Journalisten Nina Hjelmgren skrev rapporten "Kevin-fallet – en redovisning av polisens förundersökning i Arvika hösten 1998".
Foto: PRIVAT
Journalisten Nina Hjelmgren skrev rapporten "Kevin-fallet – en redovisning av polisens förundersökning i Arvika hösten 1998".
Foto: PRIVAT
Rolf Sandberg höll i Kevin-utredningen.
Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM
En polis lägger blommor på platsen där Kevin hittades. Obs, arkivbild.
Foto: STEFAN HYTTFORS

Med full insyn i utredningen dokumenterade journalisten Nina Hjelmgren turerna kring fyraårige Kevins död.

Resultatet: en rapport som den högsta polisledningen ville stoppa.

– Från polisens högsta ledning ville man ha sin bild och sin tolkning. De tyckte att grejer i rapporten var känsliga, säger Nina Hjelmgren.

Fyrårige Kevin hittades död i Arvika den 16 augusti 1998. Bröderna Christian och Robin, vid tiden sju respektive fem år gamla, pekades ut som Kevins mördare.

Vid en presskonferens ett par månader senare sade polisens förundersökningsledar Rolf Sandberg att bröderna hade erkänt att de dödat Kevin. Därmed ansågs fallet vara löst från polisens sida.

Då hade bröderna förhörts 30 gånger enligt uppgifter som framkommit i DN och SVT:s "Dokument Inifrån". Brödernas erkännande är i dag starkt ifrågasatt från flera håll efter granskningarna.

Polisen försökte stoppa rapporten

Journalisten och statsvetaren Nina Hjelmgren fick i uppdrag att dokumentera fallet. Resultat blev en rapport som hon började arbeta på drygt ett år efter fallet lades ner. I början av 2000 var den klar. Det var Länspolisen i Värmland som gav henne uppdraget, berättar hon. 

Länspolischefen godkände det. 

Rapporten var tänkt att användas som arbetsmaterial för polisen. Hon fick full insyn i förundersökningen, med undantag för de videoinspelade förhören och psykologernas material som löd under sekretess.


LÄS MER: Därför tror inte Sandberg på huvudvittnet 


Men efter ett tag mötte hon, enligt Nina Hjelmgren själv, på motstånd – från Rikspolisstyrelsen.

– Rikspolisstyrelsen försökte stoppa rapporten. Men vi hade skrivit ett avtal så det gick inte, säger Nina Hjelmgren.

Varför ville man stoppa den?

– När jag skrev rapporten förstod jag ju att man från polisens sida, från högsta ledningen, ville ha sin bild, sin version och sin tolkning. Tydligen hade man en tradition av att man högst upp satt med post it-lappar och satt och strök, ändrade och skrev om.

Det avtal Nina Hjelmgren refererar till är ett avtal hon hade med den dåvarande länspolischefen. Hon hänvisade också till upphovsrätten när konflikten uppstod.

Fyraårige Kevin hittades död i Arvika 1998.
Foto: STEFAN HYTTFORS

Rikspolisstyrelsen kortade hela rapporten efter att Hjelmgren lämnat in det färdiga, 65 sidor långa originalet. Enligt vad som framgått i en tidigare granskning i Journalisten diarieförde myndigheten aldrig rapporten till en början. I stället skapade man en mycket nedbantad, tio sidor lång intern rapport. Språket var väsensskilt från den tidigare varianten.

–  Man var van med att den som lämnade en rapport gjorde så. Det kunde man inte med min rapport, så jag inte kunde styras på det sättet, säger hon.

Det var en oortodox utredning, menar Hjelmgren. Förundersökningsledaren Rolf Sandberg sökte sig till samarbeten utanför polisen, till psykologer och socialtjänst.

Ovanligt polisarbete

Däribland inleddes ett samarbete med minnesforskaren Sven Åke Christianson som utmynnade i en "kontroversiell vallning", som det uttrycks i rapporten, där de mordutpekade bröderna vallades på brottsplatsen med en docka som liknade Kevin.

Utredningen bröt mot det traditionella polisarbetet, menar Hjelmgren.

– Att söka sig utanför polisen var inte kutym. Det här var något man aldrig hade jobbat med tidigare. Min bild var att man inom polisen "kan själva". Att man då sökte sig och letade kunskap och erfarenhet utanför det tror jag inte förundersökningsledaren hade något stöd av alls.


LÄS MER: Bröderna vallades med kritiserad "Kevin-docka" 


Chefen för polisförvaltningsenheten vid Rikspolisstyrelsen uttalade sig 2000 om uppgifterna. Han sade att Rikspolisstyrelsen inte ställde sig bakom rapporten som Nina Hjelmgren åstadkommit. Han sade också att rapporten inte var skriven på det sättet som man hade tänkt sig, både till skrivsätt och på grund av materialet i rapporten. 

Anledningen till att man först inte ville ge ut ursprungsrapporten var att den ansågs vara ett "arbetsmaterial", men chefen sade samtidigt att man "inte hade något att dölja".

Regeringen ringde polisen

Rikspolisstyrelsen stod under justitiedepartementet. I september 1998, månaden efter Kevin hittades död, var det riksdagsval.

Expressen kunde redan den 21 december 2000 avslöja delar av det kontroversiella innehållet i den då hemliga polisrapporten.

Regeringen hade – genom justitiedepartementet – lagt sig i utredningen.


LÄS MER: Regeringen ringde polisen om Kevins död 


I Nina Hjelmgrens rapport framgår det att departementet ringt till Rolf Sandberg under utredningen.

"Justitiedepartementet hörde av sig varje dag för att informera sig om utvecklingen i utredningen av det uppmärksammade Kevin-fallet. Förundersökningsledaren (Rolf Sandberg, reds. anm) uppfattade att intresset var högst temporärt, då justitiedepartementet slutade att höra av sig efter valet söndagen den 20 september. Han tolkar det som att man från justitiedepartementets sida ville vara förberedd på att behöva försvara sig och det svenska folkhemmet om något skulle avslöjas i samband med mordet på Kevin.", går det att läsa i rapporten.

Laila Freivalds (S) vill inte kommentera uppgifterna.
Foto: MARTINA HUBER

Men när Expressen nyligen ringde den dåvarande justitieministern Laila Freivalds (S) ville hon inte kommentera uppgifterna.

–  Det är ingen idé att du undrar, för jag kommer inte att säga någonting. Jag säger ingenting, sa hon då.

Vill inte kommentera skuldfrågan

Nina Hjelmgren har inte tagit del av "Dokument Inifråns" granskning av fallet. Hon vill därför inte uttala sig kring skuldfrågan eller bevisningen i fallet.

– Jag dokumenterade förundersökningen. Jag är en amatör i sammanhanget. Det är helt ointressant vad jag tycker, säger hon.

Hon har också avböjt intervjuer med andra medier. Hennes jobb har tagit all hennes tid, säger hon.

Har du för avsikt att se granskningen?

– Jag tror det. Men jag har haft ett helt annat fokus. De har ringt från SVT flera gånger, men jag har sagt nej. Det kräver känslor, engagemang och närvaro, avslutar hon.

Nina Hjelmgren gav även ut en rapport på uppdrag av Arvika kommun som handlade om de kommunala insatserna under och efter Kevin-fallet.

GT har varit i kontakt med polisens nationella presslinje via telefon och mejl för att söka reda på någon som kan kommentera uppgifterna om att Rikspolisstyrelsen ville stoppa rapporten. Det utan framgång.


Senaste nytt från Västsverige i GT:s mobilapp. Ladda ner gratis här: Iphone eller Android