Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

John Hron torterades till döds av nynazister

Berövad på livet. "Att John mördades har påverkat hela mitt liv. De har berövat hela mitt liv", säger pappa Antonin Hron.Foto: Robin Aron
Sista Vilan. Begravningen av 14-åriga John Hron uppmärksammades över hela landet.Foto: Allan Karlsson

KODE. Likt katten som leker med en fångad mus.

Så dog 14-årige John Hron den där vackra augustisommaren 1995 invid Ingetorpssjön i Kode, norr om Göteborg.

– Mordet pratar vi aldrig om. Trots att det snart gått tjugo år pratar vi om John som att han fortfarande lever. Han finns ändå någonstans, trots att han är död, plågad till döds, säger Johns pappa Antonin Hron.

Det inramade klassfotot i vardagsrummet visar en ung tonåring med barnsligt rundade kinder. Det långa blonda håret är kammat i mittbena och lagt bakom öronen. De blå ögonen spänner rakt in i kameralinsen.

T-shirten John har på sig på fotot ser helt ny ut. Den är svart med favoritbandet Iron Maiden över bröstet.

Bandet återkommer på flera foton av John Hron och på klistermärken ur tidningen Okej som John fäst på sin gitarr. Där den än i dag står uppställd i sitt stativ en trappa upp i föräldrarnas villa utanför Göteborg.

– Om någon blir överkörd i en bilolycka så kanske det läker, men får man sin son mördad. Då läks såren aldrig, säger Antonin och tar upp den dammiga gitarren.

"Kan inte slippa undan"

Han drar baksidan av ena handens fingrar över strängarna och konstaterar att den fortfarande har kvar klangen om än något ostämd.

Skägget och mustaschen känns igen från åren då Antonin tillsammans med hustrun Marie-Louise åkte runt och föreläste i skolorna om nazismen och våldet som ändade deras sons liv. De talade på fackeltågen mot rasism och nazism och pappan spelade in en skiva med låtar om John.

De svarta hårstråna har bara blivit gråare. Ryggen värker av ett envist diskbråck som gör det svårt för honom att sitta.

Men ögonen är lika intensiva som tidigare, liksom upprördheten över det som skett.

– Naturligtvis hade det varit lättare att leva om man kunde glömma. Men har du blivit farsa en gång, då är du alltid farsa. Du kan inte slippa undan. Att John mördades har påverkat hela mitt liv. De har berövat hela mitt liv. Det är inte bara John, det är barnbarn och hela den biten som tagits ifrån oss.

Mordplatsen Då. Polisens bilder från utredningen av mordet under tältutflykten.Foto: Polisen.

 

Antonin Hron har ett villkor för att ställa upp och berätta igen om händelsen för tjugo år sedan. Han vill inte vara med i samma artikel som sonens mördare. Vad han säger ska inte stå sida vid sida med intervjuer med de som i en utdragen, tortyrliknande misshandel tog livet av hans son.

– Jag vill inte vara på samma rader. De är människor som har plågat ett barn till döds. För mig finns inget som heter förlåtelse, säger han och lägger ner gitarren på sin plats.

Misshandlades i en timme

Det är inte klarlagt hur länge misshandeln av John hade pågått när han kastades i sjön första gången.

Den jämnårige kompisen som var med honom och tältade, den där augustinatten på Abborreklippan invid Ingetorpssjön skulle senare säga att John hamnade i vattnet första gången när den utdragna misshandeln hade pågått i över en timme.

Någon ur gänget med några år äldre skinnskallar, som plötsligt dök upp på deras tältplats, hade kastat en ölflaska som träffade John i huvudet. Någon tvingade ner honom mot marken. Han fick slag och sparkar och en av skinnskallarna krävde att John, för att komma loss ur greppet, skulle säga att han älskade nazister.

Efter upprepade hot uttalade John orden.

Tvingades tillbaka

Men misshandeln fortsatte. Han fick en karatespark i bakhuvudet och slag med ett glödande vedträ. Då och då avbröts misshandeln av att någon i gänget gick fram till John. Man bad om ursäkt. Sa att det bara var på skoj allting och någon öppnade en ölburk att bjuda honom på.

Historien hänger kvar. I dag drar sig fortfarande folk från att bada vid Abborrklippan där dödsmisshandeln utspelade sig.Foto: Robin Aron

 

Och så fortsatte misshandeln med förnyad styrka - om och om igen. En av de inblandade, den enda av de fyra i skinnskallegänget som hade träffat John tidigare, ska sedan berätta i polisförhör hur den fjortonårige pojken skakade av rädsla.

Och plötsligt tog två av de äldre killarna tag i honom och kastade honom i sjön. John var en van simmare och vältränad för sin ålder. Ingetorpssjön var bekant för honom. Det var här han lärde sig simma som fem-sexåring och det var här han började ge sig ut i småbåtar för att paddla.

Nu simmade han ut i den mörka sjön, bort från gänget som hade dykt upp vid tältplatsen, över till den motsatta sidan av sjön där räddningen var nära.

Från stranden skrek de efter honom att han skulle komma tillbaka. Att de skulle ge sig på hans kompis om han inte kom tillbaka. Men John fortsatte simma. Han simmade runt i cirklar ute i sjön, men kom inte tillbaka.

Tills skinnskallarna tvingade kompisen att själv skrika ut över sjön efter John:

– Kom tillbaka John, annars slår de ihjäl mig!

Då vände John och simmade tillbaka till kompisen och de fyra skinnskallarna uppe på Abborreklippan.

Fortsatte slå och sparka

Drypande blöt, rädd och slagen gick han upp från vattnet bara för att tvingas utstå ännu mer våld.

Två av de unga männen, 15 och 18 år gamla, fortsatte misshandeln och John fick nu utstå så mycket hårda sparkar, liggande på marken, att rättsläkaren senare ska säga att John hade dött redan där på platsen av skadorna han fick.

De två avslutade allt med att rulla den medvetslöse 14-åringen nerför klippan, vidare ner i sjön.

Därefter gjorde de sig en cigarett. Tände den. Och gick därifrån.

– Rättsläkaren sa senare under rättegången att hon aldrig hade sett något liknande, att det var som att John hade blivit påkörd av tåget, säger Antonin Hron.

Johns pappa nämner samma jämförelse som flera av de berörda av mordet drar. Anhöriga och polisutredare. Han beskriver det hela tortyrliknande förloppet som en kattens lek med musen. En jämförelse som även dras bland utredare och rättsfolk.

När katten känner sitt övertag och leker med den uppskrämda musen, låter den slippa i väg för att ett ögonblick senare fånga in den igen. Katten kan upprepa den utdragna proceduren i flera timmar. Den släpper musen och ger den livshopp - och jagar sedan ifatt sitt offer.

För att slutligen, när leken är över, avge det sista dödande bettet som leder till det oundvikliga.

Berättade kallt om mordet

Walter Holm var en av poliserna som utredde mordet på John Hron. Han minns jämförelsen om kattens lek med sin infångade mus som en återkommande beskrivning av det utdragna händelseförloppet vid den tiden. I dag sitter han på spaningsroteln i Göteborg efter många år som ungdomspolis i bland annat Angered.

Han minns särskilt vallningen av en av de misstänkta vid Ingetorpssjön efter mordet, hur känslokallt och oberört den unge mannen berättade rakt upp och ner om vad som hände under natten.

– Att se en person berätta så förhållandevis lugnt och känslokallt i förhållande till vad det var han hade gjort, det glömmer man inte trots att det är länge sedan och trots att jag varit med om så mycket händelser senare, säger Walter Holm.

 

Fick 8 års fängelse för mordet på John

16 augusti 1995

John Hron, 14, beger sig till Ingetorpssjön i Kode för att tälta med en jämnårig kamrat. På andra sidan av sjön samlas ett gäng som beskrivs som skinnskallar.

Under natten och de tidiga morgontimmarna till den 17 augusti misshandlas och utsätts John för en mängd trakasserier och kränkningar i en utdragen serie av våldshandlingar som slutar med att han kastas i sjön. Ytterligare två unga män var på platsen under misshandeln men lämnar före själva mordet.

17 augusti 1995

Klockan 16.30 inleds förhören med den 18-åring som skulle komma att beskrivas som huvudman och drivande vid misshandeln. Redan tidigare under dagen hade Johns kropp hittats.

– Jag tror han hette John, sa 18-åringen i inledningen av förhöret och förnekade först allt.

22 september 1995

Rättegången inleds i Göteborg. Trots uppmaningar från Johns föräldrar och ett upprop bland socialarbetare hålls större delen av förhandlingen bakom stängda dörrar.

2 oktober 1995

Tingsrätten avkunnar sin dom. Vid en hovrättsdom några månader senare fastställdes domen i huvudsakliga delar. Den 18-årige huvudmannen dömdes för mord och olaga tvång till åtta års fängelse. Den yngre, 15 år gammal, som var med då John rullades ned i sjön dömdes till fem år för mord. De två som lämnade platsen innan mordet, en 17-åring och en 18-åring, dömdes för grov misshandel till tio månaders fängelse respektive fyra månaders fängelse för att inte ha sa slagit larm.

De misstänkta hade körts ut till sjön iklädda hand- och fotfängsel. Bevakningen var stor med poliser ute i skogen och till och med ute i sjön satt poliser i båtar.

Och den av de misstänkta som Walter Holm följde gav en berättelse som han upplevde som ett försök att ge en sanningsenlig berättelse av vad som skett.

– De hade verkligen pinat ihjäl honom och jag minns hur han beskrev hur John ropades tillbaka från sjön, hur han föll och ska ha slagit huvudet i en stenkant. Sedan sa han bara "sedan puttade vi i han och han bara sjönk".

"Ett våldsdåd av rasister"

Walter Holm tycker inte att John Hron-mordet skiljer sig så mycket från andra grova våldsbrott med unga inblandade. Men fallet hade en del ingredienser som gjorde det mycket omskrivet, särskilt rörde det kopplingarna som de inblandade hade till nazismen och rasismen.

– Det var inget rasistdåd. Det var ett våldsdåd gjort av rasister, ja visst. Men det var inget rasistdåd. Det är ganska typiskt för arga unga våldsbenägna män som inte tänkt igenom följderna för sitt handlande, säger han och tycker att han efter den händelsen kunnat se motsvarande drag hos personer som i dag söker sig till andra våldsbejakande sammanslutningar. Fotbollshuliganer, islamister i IS eller olika kriminella gäng.

Han tror att det är svårt att finna en logisk förklaring till varför John mördades. Det var mycket alkohol, en av killarna hade retat sig på John vid något eller några tillfällen i skolan. Möjligen handlade det om att John vägrat vika ner sig när skinnskallarna bråkade i skolkorridorerna.

Eller så går det inte att finna några enkla svar, menar Walter Holm.

Nazistisk propaganda

Hemma hos 18-åringen från Kode som utpekas som drivande i misshandeln hittade polisen en mängd nazistisk propaganda, listor över skivor att beställa från den tidens stora nazistiska postorderföretag. En av affischerna som hittas i 18-åringens hem var tryckt av Vitt ariskt motstånd, Vam, med budskapet att "vi föredrar revolution för att krossa (samhället) och ersätta det med ett sunt ariskt hemland".

Åklagaren ville se skärpta straff med motiveringen att det fanns rasistiska eller liknande hatmotiv. Men domstolen fann inga belägg för sådana motiv. Däremot skrev hovrätten att attackerna mot John var "utstuderat grymma och förnedrande" och att 18-åringen visat "sådan hänsynslöshet att brottsligheten måste ha ett utomordentligt högt straffvärde".

Tjugo år senare leker fortfarande barnen i Ingetorpssjön i Kode. De som var barn då mordet skedde är föräldrar till de som leker där nu.

Nathalie Kläm var fyra år när hon och hennes äldre syster gick ner för att ta sig ett morgondopp i sjön en morgon kort efter mordet.

"Där badar väl nästan ingen"

Omvirade med badrockarna närmade sig flickorna sjön, men de vände snart tillbaka.

– Det var röda rosor och rosblad överallt längs strandkanten och vi bestämde oss för att ta det där badet en annan dag, säger hon.

Ingetorpssjön. "Våra föräldrar sa ju att det hade hänt något uppe vid Ingetorpssjön, att det var därför det fanns röda rosor. "Vi badar inte där nu", fick vi veta, men ju äldre vi blev ju mer förstod vi", säger Nathalie Kläm som minns den mörka tiden efter mordet.Foto: Robin Aron

 

Nu badar i stället Nathalie Kläms dotter i strandkanten till sjön där John Hron dumpades efter den utdragna misshandeln.

Det är en solig dag och varmt i vattnet, men borta över tallarna syns mörkare moln torna upp sig. Någon paddlar i en liten gummibåt med ett barn framför sig. Invid de utskjutande klipporna badar barn och vuxna.

Femtio meter från där vi står ligger Abborreklippan där misshandeln ägde rum.

– Men där badar väl nästan ingen, säger Nathalie och hjälper dottern upp ur vattnet.

– Det är som med historien, allt hänger kvar.

Föräldrarna berättade inte

Nathalie och hennes systers föräldrar berättade först inte allt om den brutala misshandel som hade inträffat bara på andra sidan berget.

– Våra föräldrar sa ju att det hade hänt något uppe vid Ingetorpssjön, att det var därför det fanns röda rosor. "Vi badar inte där nu", fick vi veta, men ju äldre vi blev desto mer förstod vi.

Flera villor ligger med utsikt över sjön. Något är nybyggt men skogen är avverkad framför andra och då för tjugo år sedan var det en betydligt lugnare plats. Utan ögon som kunde se vad som skedde.

Vill inte återvända till sjön

Antonin Hron säger att han aldrig kommer återvända till sjön. Minnena är för många. Det handlar inte bara om att det var där hans son mördades.

– Det var Johns första och sista sjö, säger han.

Engagerade sig. Efter mordet på sonen engagerade sig föräldrarna Antonin och Marie-Louise mot nazismen.Foto: Åke Thim

 

Det var där John lärde sig simma när familjen flyttade till Kungälv. Det var i sjön han var ute i sina första små båtar och det var där han började paddla kanot.

Och det var där hans liv slutade.

I en bokhylla hemma hos Johns föräldrar ligger en bronsplakett från kanot-SM 1995. Den segern får John Hron att första gången nämnas i de större tidningarna.

Bara en månad senare var han död.

Fick brev från idolerna

Fortfarande engagerar mordet. En film är under produktion och en dag häromåret dök ett brev upp helt utan förvarning i familjens brevlåda från bandmedlemmarna i Johns favoritband Iron Maiden.

De beklagade sorgen och sände med en stor vepa med bandnamnet och ett av de kändare skivomslagen.

– De säger att de ska tänka på oss på årsdagen av Johns död den 17 augusti, säger Antonin.

 

Följ GT på Facebook och få senaste nyheterna i ditt flöde