Gå till innehåll

Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Jenny förlorade sonen Gunnar i bussolyckan

Jenny Wulf miste sin 14-årige son Gunnar i bussolyckan i Härjedalen i april. Nu berättar hon om saknaden.
Foto: HANNA BRUNLÖF/GT
Gunnar Wulf Karlsson var ett av tre barn som omkom i den svåra bussolyckan i Härjedalen i april 2017.
Foto: Privat
Bussolyckan i Sveg kostade tre ungdomar livet.
Foto: NISSE SCHMIDT/TT / TT NYHETSBYRÅN
Kondoleanserna efter olyckan i april. 52 eleverna och sex lärare från Ängskolan i Skene var på väg till en skidresa i Härjedalen.
Foto: HENRIK JANSSON

Den efterlängtade skidresan slutade i katastrof – tre barn omkom och flera skadades svårt när bussen körde av vägen.

En hel bygd drabbades av ofattbar sorg.

Gunnar Wulf Karlsson, 14, var en av dem som miste livet.

Hans mamma Jenny Wulf beskriver sin längtan efter sonen som hård och envis.

– Jag vill ju bara ta hem honom, fortsätta ha honom här. Att han ska komma med sin cykel och ropa hej, säger hon.

Bussen med de 52 eleverna och sex lärarna från Ängskolan i Skene var på väg till Klövsjö för att åka skidor med skolans idrottsklubb. Tidigt på morgonen den 2 april hade bussen hunnit till Sveg i Härjedalen.

Klockan var strax före sju när bussen, i en svag högerkurva på E45 mellan Sveg och Fågelsjö, körde av vägen och välte ner i ett dike.

Två pojkar och en flicka dog, flera skadades allvarligt och andra fick lättare skador. 

Det är snart nio månader sedan den tragiska olyckan inträffade. På några sekunder förändrades livet för ett stort antal barn, ungdomar och vuxna. 

Sex föräldrar förlorade sina barn för alltid. 

"Längtar så fruktansvärt mycket"

En av dem är Jenny Wulf, 44, i Kinna som miste sin son Gunnar Wulf Karlsson. Han blev 14 år.

– Jag längtar så fruktansvärt mycket efter honom. Jag vill ju bara ta hem honom, fortsätta ha honom här. Jag vill att han ska komma hem till sin storebror och mig, ropa sitt sköna hej och göra sina pranks. Hans underbara armar om min hals, hans blåa ögon som tittar på mig och skrattar, säger hon. 

I bloggen “En död pojkes mamma” beskriver hon vardagen som obönhörligt går framåt trots förlusten. Här bearbetar hon sin sorg och hoppas även det ska vara till hjälp för andra som mist någon de älskar.

Hon berättar om sorgen och längtan som är “hård och envis, jag tycker inte den tar hänsyn utan bara bullrar på, avbryter och tar för sig”.

Bär på en stark rädsla

Jenny säger att hon efter olyckan ständigt bär på en stark rädsla inombords:

– Det är som om något fasansfullt håller på att hända och att jag snabbt måste försöka ingripa. Någon som står vid kanten till något farligt. Men det är Gunnar det handlar om. Och det har ju redan hänt.


LÄS MER: Jenny förlorade sin son i bussolyckan 


En dag skriver Jenny på bloggen om hur tankarna på sonen plötsligt dyker upp när hon ser en liten 15 månaders flicka på ett kafé:

“Jag ser att det är en flicka men nånting snurrar och plötsligt står Gunnar där i hennes kropp. Liten och glad, ohämmad som charmar alla i som omgivning. “

"Overkligt och fasansfullt"

– Det går i skov. Först var det chocken och allt runtomkring som blev så stort och overkligt och fasansfullt. Jag försöker prata med andra för att höra om jag är normal. Man kan inte riktigt förstå det som hänt. Det tar mycket längre tid än man tror, säger Jenny Wulf och fortsätter:

– Det går från att jag mår illa och kroppen darrar, har huvudvärk, sover dåligt och gråter – till att det är ingenting. Det finns stunder när jag kan prata om det som om det inte har hänt mig. Det är som om jag pratar om någon annan.

Jenny Wulf beskriver tiden efter olyckan som kaotisk, med flytt från Kinna till Stockholm, där Gunnars storebror studerade. Jenny försökte jobba "men klarade inte av det". Nu är båda tillbaka i Kinna.

Satte sorgen åt sidan

– Jag tror jag kanske har hoppat fel i sorgeprocessen. Vi gick från chock och kaos lite grann direkt till steg tre när man börjar bli social igen och ta in omvärlden. Vi har träffat många människor, varit på evenemang och satt sorgen lite åt sidan. 

Jenny Wulf flyttade från Kinna till Stockholm efter olyckan men är nu tillbaka i Kinna igen. "Jag längtar så fruktansvärt mycket efter honom", säger hon.
Foto: PRIVAT

Nu har hon börjat landa i Kinna och sorgen blir mer renodlad, förklarar hon.

– Jag börjar förstå att det här är på riktigt. Nu behöver jag ge mig själv tid att vila och läka, säger Jenny Wulf.

Hon berättar att hon får kraft av att fortsätta skriva på sin blogg. Och hon tycker det är viktigt att prata om sorg, att dela med sig. Hon säger att hon vill att sorgen och gråten ska få ta större plats i samhället och i sociala sammanhang, att den kan bli "lika naturlig som skrattet".

Värdefull respons

– Den respons jag får på bloggen är så extremt värdefull. En kvinna som var i en svår situation kontaktade mig och det var skönt att få vara någon annans stöd. Bloggen kommer absolut att få leva vidare, säger Jenny Wulf.

I samband med begravningen startade Gunnars pappa och Jenny tillsammans med tre idrottsföreningar en minnesfond.

Henrik Karlsson berättar om fonden där pengarna ska gå till de tre idrottsföreningar där Gunnar var medlem och delas ut till ungdomar som "verkar i Gunnars anda".

Henrik Karlsson beskriver en omtänksam, kärleksfull och glad pojke som älskade idrott, skidåkning, golf, basket och fotboll.

"Stort hjärta och stort leende"

– Gunnar var så glad och optimistisk, hade ett stort hjärta och ett stort leende, berättar han.

Föreningarna som får ta del av fonden är Marks Golfklubb, Marbo Basket och IFK Örby.

Henrik Karlsson säger att "mitt i tragiken vill vi få fram det fina med Gunnar" och han vill lyfta fram just den glädje, omtanke och optimism som sonen stod för.

– Vi delar inte ut pris till individen som råkade vinna en stor tävling, utan det gäller personerna som sprudlar av glädje på träningen, förklarar han.

Skolgården vid Ängskolan den 4 april 2017.
Foto: NORA LOREK

En hel bygd i sorg

Olyckan drabbade inte bara de närmast anhöriga till offren – hela bygden hamnade i chock och sorg. Ingenting blev sig mera likt, och såren har långtifrån läkt.

– Det var något fruktansvärt som drabbade oss. Vi kommer aldrig att glömma 2017. Bussolyckan tog oss alla väldigt hårt, säger Göran Landgren, kyrkoherde i Örby-Skene församling som har fått stötta många anhöriga och vänner till olyckans offer.

Han tror att julhelgen upplevs extra svår för anhöriga och vänner.

Kyrkoherde Göran Landgren har mött många anhöriga och vänner till offren i olyckan.
Foto: NORA LOREK

– Det är ofta i samband med de stora högtiderna man upplever saknaden som mest efter den man älskar, säger Göran Landgren.

"Ingen är oberörd"

Han berättar att det varje vecka händer att någon han möter tar upp händelsen och vill prata:

– Ingen är oberörd. Det var en svår tid och är det fortfarande. Man kan ana den oerhörda smärta de närmast anhöriga bär på. Men också alla kamrater, och de som överlevde kan känna "Varför överlevde jag?".

Suad Djudja är biträdande rektor på Ängskolan där de drabbade barnen är elever. Han beskriver en liknande bild av situationen just nu:

– Det är fortfarande svårt för många av våra elever. Många av dem som var med i olyckan har gått vidare och mår förhållandevis bra. Men en del har det väldigt svårt. Det kan ta sig olika uttryck och kan handla om koncentrationssvårigheter och att de mår dåligt ibland. 


LÄS MER: Max syster satt i bussen som kraschade på väg till Klövsjö


Krisarbetet pågår fortfarande

Suad Djudja säger att "det här är inget vi är klara med".

– Bearbetnings- och krisarbetet pågår fortfarande och kommer att göra det så länge eleverna är kvar hos oss. De går i nian nu, konstaterar han.

Personal från elevhälsan har haft samtal med alla elever som var med om olyckan. De har bedrivit uppsökande verksamhet och är nu inne på sin tredje omgång förklarar Suad Djudja. Även lärare har erbjudits hjälp.

Ängskolan i Skene sörjer de döda efter olyckan i april.
Foto: HENRIK JANSSON

Suad Djudja berättar att det hela tiden kommer påminnelser om att traumat finns kvar hos eleverna.

– För någon vecka sedan (i början av december, red:s anm) skulle de besöka gymnasiet och vi hade beställt buss. Men flera hade jättesvårt för att åka buss, så vi fick avboka, säger han.

Samlat in 600 000 kronor

Den lokala tidningen Markbladet samlade in drygt 600 000 kronor till stöd för bussolyckans offer.

Pengarna har gått till skolans idrottsförening Sparta IF som arrangerade skidresan som slutade i katastrof.


LÄS MER: Sorgen i Skene efter olyckan 


– Pengarna används till olika sammankomster för eleverna. Under hösten har de varit på en resa till Stockholm där de bland annat fick träffa skolministern. Även andra aktiviteter och gemensamma kvällar planeras, berättar Suad Djudja.

Utredningen ännu inte klar

Statens haverikommission är ännu inte klar med utredningen av bussolyckan. Där ska bland annat den tekniska undersökningen ge svar på om det var något tekniskt fel på bussen som kan ha bidragit till olyckan.

– Vi känner oss helt klara med faktainsamlingen och sitter och skriver på rapporten. Efter en internremiss går den ut på remiss externt. Då får alla som är berörda av utredningen, passagerare, bussföretaget, relevanta myndigheter, räddningstjänsten och hälso- och sjukvården ta del av rapporten, säger Helene Arango Magnusson, utredningsordförande hos Statens haverikommission.

Chauffören fortsatt misstänkt

Någon gång i februari eller mars 2018 kommer den färdiga utredningen att kunna presenteras förklarar hon.

Busschauffören är fortsatt misstänkt för vårdslöshet i trafik, vållande till kroppsskada och vållande till annans död. Han förnekar brott och har menat att det var vägens dåliga skick som bidrog till olyckan.


LÄS MER: Jan Björklund: "Jag känner många där"


Mikael Bäckström, kammaråklagare vid åklagarkammaren i Östersund, räknar med att kunna fatta beslut i ärendet efter nyår.

Den tekniska undersökningen är klar och kompletterande förhör ska hållas med busschauffören i början eller i mitten av januari innan Bäckström bestämmer sig för om åtal ska väckas eller inte.

Han vill inte säga något om vad undersökningen visar.

– Jag säger inte om man hittat något fel på bussen eller inte. Jag kan bara konstatera att man nu är klara med utredningen. Likaså med det digra jobbet att undersöka den aktuella vägsträckningen för att där finna någon orsak till olyckan, förklarade han för GT den 19 december.