Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Jan-Åke, 67, dog efter misstagen på sjukhuset

Ivo, inspektionen för vård och omsorg, kritiserar Kungälvs sjukhus för bristande vård när Jan-Åke Larsson svårt sjuk kom till akuten. Han avled samma dag i blodförgiftning som upptäcktes för sent.Foto: Privat
Uno Larsson anmälde Kungälvs sjukhus efter att pappan avlidit. Det tog sju timmar innan läkarna upptäckte att pappan hade en pågående blodförgiftning.Foto: Privat

Jan-Åke Larsson, 67, hade svåra smärtor, mådde illa och var kraftigt medtagen.

Det dröjde sju timmar innan läkarna förstod att det handlade om blodförgiftning.

Han avled samma dag.

– Om behandlingen hade satts in direkt hade min pappa levt i dag, menar sonen Uno Larsson.

Nu får Kungälvs sjukhus kritik från Ivo, inspektionen för vård och omsorg.

Jan-Åke Larsson från Älvängen i Ale kommun jobbade som fastighetsskötare på en idrottsplats. Han var lagledare i en fotbollsförening och dömde matcher.

– Han mådde bra och hade god kondition. Dagen innan han blev sjuk var vi på kalas hos min syster. Då var han i fin form, skämtade och lekte med barnen, berättar Jan-Åkes son Uno Larsson.

Han berättar att pappan den här våren väntade på att mamma Birgitta skulle sluta jobba. När hon fyllde 65 planerade de att gå i pension tillsammans. De skulle ut och resa och njuta av livet.

Jan-Åke Larsson med hustrun Birgitta.Foto: Privat

”Kramper i ryggen och benen”

Men på söndagen efter kalaset fick Jan-Åke Larsson ont i ryggen. Under natten mot måndagen blev smärtorna så svåra att han ramlade i badrummet.

– Han låg på golvet och hade kramper i ryggen och benen. Han bad mamma ringa efter ambulans. De fick vänta drygt tre timmar på ambulansen, som kom först vid halv niotiden på morgonen, berättar Uno Larsson.

Han säger att ambulanspersonalen tyckte att mamman skulle stanna kvar hemma:

– De sa att det bara var ischias och inget allvarligt. ”Det går över”.

Men det gick inte över. Senare samma dag avled Jan-Åke. Det dröjde sju timmar innan det upptäcktes att han i själva verket hade en pågående blodförgiftning. 

– Läkarna sa då att det var för sent att behandla honom med antibiotika, säger Uno Larsson som efter en tid anmälde händelsen till Ivo, Inspektionen för vård och omsorg.

Uno Larsson anmälde sjukhuset efter pappans död.Foto: Privat

– Jag tänkte på en gång att de inte tog hand om honom på rätt sätt. Sedan har det varit en lång process. Det var skitjobbigt i början. Mamma var ensam och hon grät hela tiden. Jag är fortfarande förbannad på det som hände. Jag håller mig ifrån Kungälvs sjukhus. Jag skulle aldrig söka vård där.

Kungälvs sjukhus får kritik

Det är tre och ett halvt år sedan Jan-Åke Larsson avled på sjukhuset. Uno Larssons anmälan har nu behandlats av Ivo, som håller med honom om att behandlingen sattes in för sent och kritiserar Kungälvs sjukhus bland annat för att övervakningen av pappan var bristfällig.

”Vården och behandlingen på akutmottagningen uppvisade brister då patientens tecken på blodförgiftning inte identifierades i tid”, skriver Ivo i sitt beslut. 

Dessutom konstateras att det varit brister i journalföringen.

Jan-Åke Larsson såg fram emot pensioneringen tillsammans med hustrun Birgitta. Foto: Privat

Från när Jan-Åke Larsson kom in till akuten finns noterat i journalen att han förutom smärtorna hade andningspåverkan, var blek, hade feber och förhöjd puls. Något Ivo menar påvisade ”höggradig risk för allvarligt tillstånd”.

Men den läkare som var ansvarig har förklarat i utredningen att det var ambulanspersonalens uppgifter som fördes in i journalen och att hans värden var bättre när han väl kom till akuten.

Inte tillräcklig övervakning

Ivo menar dock att det står klart att Jan-Åke Larsson måste ha försämrats medan han låg på akuten och att detta inte upptäcktes eftersom han inte fick tillräcklig övervakning.

Uno Larsson berättar att det var sent på eftermiddagen, samma dag pappan kom in till akutmottagningen på Kungälvs sjukhus, som läkarna konstaterade att det handlade om blodförgiftning.  

Vid 17-tiden fick han ett telefonsamtal från sin mamma Birgitta om att han och syskonen skulle komma till sjukhuset eftersom pappans tillstånd då var allvarligt.

– När jag och en av mina bröder kom fram möttes vi av en präst. Pappa hade somnat in, säger Uno Larsson.

Hans syster Camilla Jonasson konstaterar att det fortfarande är oklart varför pappan fick blodförgiftningen. Och hon är mycket upprörd över det som hänt.

Camilla Jonasson saknar sin pappa och kan inte förstå varför han inte fick behandling i tid.Foto: Privat

– Jag tycker det är fruktansvärt. Jag förstår inte varför de inte satte in antibiotika direkt på grund av hans status med bland annat förhöjda infektionsvärden. Han blev sämre och sämre, men de gjorde ingenting mer än att ge smärtstillande, säger hon och fortsätter:

– Det är så fel alltihop. De har tagit död på min pappa. Jag har förlorat mycket tid med honom och får aldrig se honom åldras. Och mina barn får inte uppleva sin morfar.

Jacob Wulfsberg, chefläkare vid Kungälvs sjukhus, säger till GT att han tycker att Ivo har rätt i sin kritik. Både vad gäller bristerna i journalföringen och att patienten inte blev kontrollerad tillräckligt ofta sedan han kom in till sjukhuset.

”Mycket starkt beklagligt”

– Först är det är mycket starkt beklagligt med den här tragiska utgången för patienten, säger han och fortsätter:

– Vi tar till oss av kritiken och kommer utifrån Ivos beslut att se över rutinerna. Det var uppenbarligen bristfälligt, både vad gäller dokumentationen och hur tätt patienten kontrollerades. Det har vi nu sett över så att det inte kan hända igen.

Jacob Wulfsberg säger att han inte kan svara på om utgången kunde ha blivit en annan om sjukhuset inte gjort misstagen.

– I det enskilda fallet är det omöjligt att svara på om dödsfallet hade kunnat förhindras. Men ju snabbare man upptäcker och behandlar en infektion desto bättre är det. För den här typen av patienter är det viktigt att upptäcka försämring tidigt, så att behandling kan sättas in så snabbt som möjligt.