Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Irena Pozar: Kvinnor måste leva med rädsla

<p>Det känns som att jag ska gå av på mitten när jag tänker på den rädsla Lisa måste ha känt när hon insåg att allt det hon blivit varnad och varit rädd för plötsligt blev verkligt, skriver Expressens Irena Pozar.</p>Foto: Cornelia Nordström

Klockan har slagit midnatt och jag ligger i sängen och väntar på att den presskonferens polisen ska ha med anledning av 17-åriga Lisa Holms försvinnande ska börja.

Det är fortfarande ljust ute trots klockslaget och utanför hörs ljudet av Sommar-Sverige: fåglar, glada ungdomar och pedaler som trampar på färgglada cyklar.

”Vi har hittat en kropp som vi tror är Lisa Holm”, och plötsligt ersätts allt av bottenlöst mörker. En 17-årig flicka som inte längre finns på grund av att någon eller några har bestämt att hon inte längre ska finnas.

Och jag minns alla de gånger jag gått ensam hem med hjärtat i halsgropen och en förlamande rädsla inför att en man när som helst ska ta sig friheten att bestämma över min kropp.

Jag minns alla de varnande ord jag matats med: gå inte ute själv, skrik högt om något händer, ha ett våldtäktslarm och prata inte med någon. Ord som tyvärr blir nödvändiga i ett samhälle som inte lärt män att inte förfölja, våldta och mörda kvinnor.

Rädslan är något man som kvinna har lärt sig leva med och den finns ständigt närvarande i form av krampaktiga tag om nycklar och omvägen man tar hem för att den är lite, lite mer upplyst.

Och därför känns det som att jag ska gå av på mitten när jag tänker på den rädsla Lisa måste ha känt när hon insåg att allt det hon blivit varnad och varit rädd för plötsligt blev verkligt.

Jag tänker på en flicka som längtade till sommarlov. Jag tänker på nattliga bad och att krama en ledsen kompis. Att prova nya kläder framför spegeln och att vänta på sms från den man gillar. Jag tänker på att bråka med föräldrar om vardagliga saker, att inte känna sig tillräckligt fin och att spara pengar för att kunna resa efter studenten. Sådant som man tar förgivet när man är ung och oövervinnlig.

I dag är jag 23 år gammal och för varje dag som går håller jag lite hårdare om nycklarna, går lite fortare och tittar mig över axeln en extra gång.

 

Vila i frid, Lisa. Förlåt att vi inte kunde skydda dig.