Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Hon vägrar att ge upp kampen om barnen

Eva har kämpat i ett helt år mot Marks kommun för att återfå vårdnaden om sina tidigare fosterbarn Rasmus, 5, och Fanny, 4.Foto: Anna-Karin Nilsson
MARK. För ett år sedan tog Marks kommun Evas två fosterbarn ifrån henne.
Nu avgår politiker och tjänstemän en efter en.
GT har träffat Eva, som inte tänker ge sig förrän barnen är hemma.

FAKTA

Detta har hänt:

Rasmus och Fanny var spädbarn när de omhändertogs akut och placerades i familjehem hos Eva och hennes man för fem år sedan.
Barnens biologiska mamma har till följd av en bedömd mental funktionsnedsättning svåra problem med sin föräldraförmåga och lever i en mycket utsatt miljö.
För ett år sedan tog Marks kommun hastigt Rasmus och Fanny från familjehemmet och satte dem på ett jourboende. Socialstyrelsen har riktat hård kritik mot kommunen för hanteringen av ärendet.
Uppmärksamhet i bland annat ”Uppdrag granskning” har under hösten lett till att en rad beslutsfattare och politiker i Marks kommun lämnat sina uppdrag. Socialnämndens ordförande Ove Eglinger, socialutskottets ordförande Anne Hjertén, verksamhetschef Bengt Sahlberg och förste socialsekreterare Jessica Hof har alla lämnat sina jobb.
Rasmus och Fanny bor för närvarande i ett nytt familjehem. Eva kämpar för att få hem dem.

GT har skrivit en rad artiklar om det numera riksbekanta fallet om fosterbarnen i Mark, och i kväll kommer det upp i SVT:s ”Uppdrag Granskning”.
I en intervju med GT väljer fostermamman Eva, som fråntogs barnen, nu att för första gången berätta sin egen historia.
För precis ett år sedan blev Eva och hennes man av med sina två små fosterbarn Rasmus, 5 och Fanny, 4. Efter fyra år i deras hem fattade socialtjänsten i Marks kommun ett hastigt beslut om att sätta dem på ett jourhem.
Eva ansågs ha samarbetsproblem. Sedan dess har hon slitit för att få tillbaka sina fosterbarn. Hennes kamp är långt ifrån över, men har hittills lett till att Socialstyrelsen kritiserat sönder socialtjänsten i Mark.
Så sent som i går slog socialstyrelsen fast att kommunens åtgärdsplan för att reparera bristerna inte håller.
– Pojken var elva månader och tösen var två månader när de kom till oss – båda väldigt medtagna och sköra, berättar Eva när GT träffar henne.
– För dem är vi deras mamma och pappa. Att rycka upp dem från sitt hem är så långt ifrån barnens bästa man kan komma.

"En tragedi"

Socialstyrelsen har slagit fast att Marks kommun har missat att följa socialtjänstlagens fokus på barnperspektivet.
Enligt Eva har den biologiska mammans rätt till barnen fått gå före allt. Detta trots att den biologiska mamman bedömts ha en mental funktionsnedsättning och enligt flera utredningar inte klarar av att ta sitt föräldraansvar:
– Jag tycker jättesynd om barnens biologiska mamma. Det är en tragedi att förlora sina barn, säger Eva. Men hon verkar inte se att hennes svaga förmåga som förälder har med saken att göra. Hon vill ha det till att alltihop handlar om diskriminering, att man omhändertagit barnen för att hon är rom.
Socialtjänstlagens brist på regler kring fosterföräldrar är ett utbrett problem, menar Eva:
– Som fosterfamilj har man inga rättigheter att tala om. Vi är inte part i våra barns ärenden och har inte rätt till prövning domstol. Det enda halmstrået är en gammal regel om viss umgängesrätt för personer som har betydelse för barnen. Men den används väldigt sällan, och blir i slutändan beroende av socialsekreterares bedömning.

Kontaktade politiker

Det senaste året har Eva uppvaktat höga tjänstemän och politiker, med en dåres envishet.
– Jag har säkert uppfattats som rättshaverist, men kan konstatera att jag faktiskt börjar få politiskt gensvar. I början av året träffade jag Kenneth Johansson som är ordförande för riksdagens socialutskott och Ulrik Lindgren som är socialminister Maria Larssons närmsta medarbetare. Det slutade med att jag fick lämna synpunkter vid en remissrunda som förhoppningsvis får bort en blind fläck i Socialtjänstlagen. Det blev 40 punkter.
Vad handlar det om?
– Framför allt att en fosterförälder ska betraktas som part i sitt barns ärende. Det är vi som känner våra barn bäst. Och så behövs det regler för hur omplaceringar får göras. I dag sker det godtyckligt. Sedan vill jag ha en ny myndighet som bara lyfter barnfrågor – från granskning av familjehemsplaceringar till vårdnadstvister. Myndigheten skulle ha rätt att agera när fall som vårt upptäcks.
Räcker det inte med Socialstyrelsen?
– Nej. Socialstyrelsen har kommit fram till att Marks kommun har skött vårt ärende på ett katastrofalt sätt, och ändå får de inte tala om hur en kommun ska rätta till sina fel. De får peka på missarna och hota med böter, men sedan tar det stopp.
Hur menar du?
– I mars kom kritiken mot Marks kommun. Då hade jag önskat att Socialstyrelsen hade dömt ut ett vite för att sätta lite fart på kommunen. I stället fick kommunen tre månader på sig för rättelse. Sedan gick två månader åt till uppföljning, varpå man än en gång konstaterade att Marks kommun arbetar på samma bristfälliga sätt. Utan barnperspektivet. Så fick kommunen två månaders respit till, och sedan blev det semestertider. Det har gått över ett halvår och Marks kommun har fortfarande inte fått känna av några konsekvenser. Det är bedrövligt.
Men både politiker och tjänstemän har ju avgått?
– Javisst, men det har snarare med SVT:s ”Uppdrag granskning” än Socialstyrelsen att göra.
Hur kan det gå så snett? Socialsekreterarna är ju utbildade socionomer och därmed på jobbet för att hjälpa utsatta.
– Det finns jättemånga bra socialsekreterare, men många är faktiskt inte utbildade! Jag begärde ut underlag från Marks kommun och det visade sig att sju av tjänstemännen inte är färdigutbildade. Chefen har inte slutfört sin C-uppsats och har aldrig förut varit chef.

"Jag ger mig inte"

Under året som gått har Eva hittat ett nätverk av familjer i samma situation:
– Det finns en hemsida som startades apropå vårt fall, och via den droppar det in historier som liknar vår. Hittills räknar jag till fyrtio barn som är drabbade.
För Evas och hennes mans del fortsätter kampen för att, som de säger, ”få hem Rasmus och Fanny”.
– Gensvaret i medierna stärker och Socialstyrelsens kritik är precis vad vi har sagt från början. Ändå finns det ingen garanti för att vi får hem våra barn. Men jag ger mig inte förrän det blir så.

Fotnot: Namnen på mamman och barnen är fingerade.