Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Hennes fot förlamades efter sprutan i rumpan

FÖRLAMAD FOT. Johanna Esper har tappat känseln i ena foten. Om man tar på foten eller där nerven går genom benet känns det som knivhugg. Foto: Jan Wiriden

GÖTEBORG. Johanna Esper, 25, åkte in till akuten för ett njurstensanfall.

När sjuksystern skulle ge henne en smärtstillande spruta i rumpan kom hon av misstag åt en nerv. Det gjorde att Johanna tappade känseln i ena benet.

Nerven är förstörd – foten kommer aldrig att bli helt återställd.

– Jag blev hemskickad som om ingenting hade hänt, säger Johanna.

Sahlgrenska: "Väldigt ovanligt"

Enligt Marianne Lindfors, vårdenhetschef på akuten, Sahlgrenska universitetssjukhuset är det väldigt ovanligt att läkemedel kommer i kontakt med nerver. Någon liknande biverkan finns inte registrerad i sjukhusets tidigare historia.

Marianne Lindfors menar att sjukhuset har följt sina rutiner när det kommer till att rapportera händelsen till inspektionen för vård och omsorg.

– Vid en allvarlig händelse så gör vi en händelseanalys, först och främst var vi tvungna att se om det fanns en skada. Vi har skrivit en avvikelserapport.

Är det vanligt att det här händer?

– Det är väldigt, väldigt ovanligt. Ingen av läkarna som var i tjänst då hade varit med om det tidigare.

Hur kom det sig att ni skickade hem henne?

– Det är så ovanligt så att läkarna räknade med att det skulle gå över, säger hon.

Det hela började i november förra året när Johanna Esper åkte in till akuten på Sahlgrenska universitetssjukhuset på grund av ett njurstensanfall. Hon skulle få smärtlindring genom en spruta i rumpan, men den träffade fel – och kom åt en nerv.

– Det kändes som att jag fick en ryggbedövning, som när jag födde barn, säger hon.

Johanna blev hemskickad med förklaringen att "det är sådant som händer, det går över". Efter två dagar hade det inte skett någon förbättring. Johanna ringde till Sjukvårdsupplysningen som sa att hon måste åka in till akuten direkt, de trodde att hon hade fått en propp.

Väl på plats fick hon träffa en neurolog som konstaterade at det inte alls var en propp – det här var från ett misstag som hade begåtts vid sprutsticket. Neurologen gjorde olika tester där hon använde vassa verktyg under foten.

– Jag bara satt där och tittade ner på den och den rörde sig inte. Tårarna bara sprutade och jag tänkte att skit – allt har gått åt helvete, säger hon.

Läkaren förklarade att det hela var mycket ovanligt.

– Han sa att jag var en på miljonen, men vad spelar det för roll? Det har ändå drabbat mig, säger hon.

Det är oklart om Johannas fot kommer att bli bättre, det man vet är att den aldrig kommer att bli återställd och att en möjlig förbättring kommer ta flera år.

 

"Kan inte leva ett normalt liv"

Nu har Johanna har gått på kryckor i tio månader. Foten stöds på en skena. Från början kunde hon knappt ta sig ur sängen. Hon berättar om den tunga tiden efter sprutsticket.

– Jag har otroliga smärtor, det känns som knivhugg. Jag kan inte leva ett normalt liv, säger hon.

Vardagslivet har blivit påverkat på många sätt – sömnlösa nätter, smärta, svårt att göra sysslor, svårt att ta sig ut. Dessutom tvingades hon sjukskriva sig och missade sin drömpraktik. Värst av allt, tycker hon, är hur hennes roll som mamma påverkas.

– Jag vill kunna springa efter mina barn på lekplatsen. Från början kunde jag inte ens följa dem till dagis som ligger här precis bakom, säger hon.

– Jag är 25 år, har två små barn och skulle vilja ha ett till men det kanske inte går nu med alla mina mediciner.

 

"Ett skitbelopp"

Johanna tycker att hon har blivit väldigt dåligt behandlad på sjukhuset.

– Skit, det finns inget annat att säga, säger hon.

Det var inte förrän hon personligen ringde och påpekade felet som Sahlgrenska skrev en avvikelserapport enligt lex Maria.

Hon har ständigt fått ligga på och ringa för att få läkarbesök. Först nu 10 månader efter incidenten har hon fått prata med en psykolog.

– Man måste vara frisk för att orka vara sjuk i det här landet, jag vet inte vad jag hade gjort utan mina anhöriga, säger Johanna.

Som plåster på såren fick Johanna en ersättning från patientförsäkringen – 5 000 kronor efter självrisken.

– Ett skitbelopp, det är ett jävla hån, säger hon.