Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Harrysons kamp – tillbaka från döden

Expressen pratade med skådespelaren Peter Harryson i mitten av april. Han berättade då att han legat 15 veckor på sjukhus. Lyssna på telefonintervjun här.
Peter Harryson tar emot hemma i lägenheten i Göteborg. Han berättar om den svåra tid han har bakom sig – och förklarar att han varit död. Foto: HENRIK JANSSON
Sjukdomen har gjort att Peter Harryson rasat i vikt: ”Först gick jag ner 36 kilo, men har gått upp lite igen” Foto: HENRIK JANSSON

Snart midsommar – men Peter Harryson, 71, ska fira jul. 

Det blir julklappsutdelning med barn och barnbarn, något han missade i december.

Då låg han medvetslös på sjukhus. Han fick hjärtstopp och ”dog”. 

– Jag är i alla fall inte rädd för att dö. Det var väldigt enkelt. Jag somnade in bara. Sedan försvann alltihop, berättar den folkkäre skådespelaren som sakta återhämtar sig hemma i lägenheten i Göteborg.

Det är för tidigt att säga att Peter Harryson är uppe på benen som vanligt igen. Men han är på god väg.

Han sitter i rullstol när han tar emot i lägenheten i Linnestaden i Göteborg där han bor med sin hustru Lotta. Han är 25 kilo lättare än för ett halvår sedan.

Skådespelaren, artisten och tv-personligheten Peter Harryson håller på att få tillbaka krafterna efter en lång och svår sjukdomsperiod.

– Först gick jag ner 36 kilo, men har gått upp lite igen. Det här har varit fel sätt att banta. Det är inte sjukdom som ska göra att man tappar kilona, säger han och berättar att vågen nu står på 96 kilo – en idealvikt menar han.

– Jag ska försöka hålla det där. Jag kan inte vara smal. Det passar inte. Det går inte, säger han.

Peter Harryson berättar om kampen tillbaka från döden. Foto: HENRIK JANSSON

Vårdades på sjukhus i 15 veckor

Peter Harryson vårdades 15 veckor på sjukhus innan han kunde komma hem igen i slutet av mars. Sedan dess har han haft fokus på att lära sig gå.

– Det tar en fruktansvärd tid att komma tillbaka. Först tänkte jag att det här är väl ingen match. Det tar väl 14 dagar, men jo tack .... nu tar jag det lugnt, konstaterar han.

Det handlar om små promenader i lägenheten med hjälp av käppar och kryckor. Han försöker gå ut en gång om dagen. Två gånger i veckan får han besök av sjukgymnast.

– Jag tränar lite varje dag för att få upp styrkan i kroppen. Ibland försöker jag gå med enbart en krycka. Jag kan stappla in i bilen och får lov att köra bil. Jag var i Skåne häromdagen, på Österlen. Bengt (Magnusson, vän och kollega, reds anm) och jag tog en dagstur, berättar han.

Och förra veckan tog han sig ner på stan för ett uppdrag:

– Jag speakade reklamsnuttar för Kanal 5. Så jag har redan jobbat lite.

Efter den svåra sjukdomsperioden sitter Peter Harryson nu i rullstol. Foto: HENRIK JANSSON
”Jag skulle ju dö. Och jag var död. Hjärtat stannade. Men de fick i gång det igen har jag hört berättas”, säger Peter Harryson. Foto: HENRIK JANSSON

Peter Harryson: ”Jag var död”

Nu väntar midsommar och firande med familjen, bland andra hustrun, de två barnen och ett barnbarn.

– Vi ska fira jul, förklarar Peter Harryson något överraskande.

– De var beredda på att fira i julas, men då låg jag medvetslös. Jag har kvar julklappar här som inte är öppnade. Så nu kommer de hit hela gänget. Jag håller på och förbereder. I eftermiddag ska jag slå in julklappar, förklarar han och tillägger:

– Det blir jul och midsommar på samma gång. Det är ju samma mat i alla fall. 

I december hängde livet på en skör tråd. Då kallade läkarna på hustrun och barnen. Peter Harryson hade svår blodförgiftning, njursvikt och lunginflammation.

– Jag skulle ju dö. Och jag var död. Hjärtat stannade. Men de fick i gång det igen har jag hört berättas, säger han krasst.

Minns inget på två veckor

Det var strax före lucia som Peter Harryson föll ihop hemma i lägenheten. 

– Jag hade varit dålig i några dagar och sedan svimmade jag. Jag minns att det kom läkare och ambulans, att vi åkte ner i hissen. Sedan minns jag inget mer förrän två veckor senare.

Han har haft problem med ett besvärligt sår på benet i flera år och nu hade det orsakat en blodförgiftning som var ytterst nära att ta kål på honom.

– Jag är inte rädd för att dö i alla fall. Det var ingen svårighet. Jag tycker det var väldigt enkelt. Jag somnade in bara. Sedan försvann alltihop. Jag såg inget ljus i en tunnel eller något sådant, konstaterar han.

”Jag hade varit dålig i några dagar och sedan svimmade jag. Jag minns att det kom läkare och ambulans, att vi åkte ner i hissen. Sedan minns jag inget mer förrän två veckor senare”, säger Peter Harryson. Foto: HENRIK JANSSON
”Jag somnade in bara. Sedan försvann alltihop”, säger Peter Harryson. Foto: HENRIK JANSSON

Peter Harryson säger att han inte känt någon rädsla för döden tidigare heller direkt, men att han ”har funderat på det”.

– Man vet ju att det inte går mot studentexamen, utan tvärtom. Jag har tänkt att jag man måste göra nån slags bokslut, men det skiter jag i nu. Det behövs ju inte märkte jag. Jag fattade inte själv hur allvarligt det var. Men mina barn som bor i Stockholm åkte ner direkt. De var beredda.

Går runt med kryckor

Några större grubblerier har han inte haft efteråt. Han har fortfarande svårt att ta in vad som hänt förklarar han. 

– Jag pratade med en läkare om det där, att jag var rädd att bli deprimerad. Jag tog antidepressiv medicin en eftermiddag. Sedan sket jag i det. Jag tycker att jag känner mig som vanligt nu. Och ska det finnas nån jävla rättvisa efter det jag varit med om kan jag räkna med att leva 15 år till i all fall, men det vet man ju ingenting om. Men jag måste lära mig gå ordentligt först, innan jag tar ner skylten.

Det är lite trist att gå runt med kryckorna hemma i lägenheten konstaterar Peter Harryson, men det finns ljusningar i horisonten.

– Ja, som tur är har jag något att sikta på, säger han.

Peter Harryson vill fortsätta jobba

I höst är planen att fortsätta göra framträdanden med Bengt Magnusson, nära vännen och gitarrvirtuosen från Göteborg som han samarbetat med i 20 år. De har rest landet runt och framfört sånger från den svenska visskatten.

– Min röst är totalt paj men Bengt och jag ska dra i gång efter midsommar. Jag måste få i gång rösten igen. Sjunga upp mig. 

I månadsskiftet augusti/september är det dags för ett annat roligt uppdrag. 

– Då ska jag förhoppningsvis filma. Det är fantastiskt skojigt. Men jag får inte säga något om det ännu. Det blir en stor grej i så fall, säger han.

Peter Harryson hoppas snart kunna resa sig för gott ur rullstolen men förklarar att han skyndar långsamt. Går allt som det ska åker han och Lotta på semester till Italien i höst och han ser fram emot att ta sig an de nya uppdragen. Han vill inte bli pensionär på heltid ännu. 

– Ska jag fortsätta leva, kan jag fortsätta jobba också, resonerar han.