Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Han skulle grilla godis – brännskadades svårt

Olyckan har fört familjen väldigt nära och alla tre syskonen hjälper Salomon med allt vad de kan. Här vakar pappa Peder och lillebror Sigge över honom när han är på sjukhuset. Foto: Privat
Storasyster Saga, 11, hjälper Salomon med hans PEP-träning, som används för att träna upp lungorna. Foto: Privat
Salomon Loqvist kom till sjukhuset med 48-procentiga brännskador av tredje graden, som var livshotande. Foto: Privat
"Det är det värsta som kan hända en förälder, att se honom lida så", säger hans mamma Emma Loqvist, här med Salomon och lillasyster Svea. Foto: Privat
Salomon och storasyster Saga, 11, är uppklädda. Under skjortan har Salomon en kompressionsdräkt som motverkar att hans ärr växer utåt.

Salomon Loqvist, 10, skulle grilla marshmallows med sina kompisar - och började brinna.

Med tredje gradens brännskador kämpar han sig nu tillbaka.

– Jag vill varna andra barn för att leka med eld, säger han.

Snart, den 14 april, har det gått ett år sedan den fruktansvärda olyckan. Salomon Loqvist, då nio år, följde med sina kompisar hem för att studsa studsmatta och leken övergick till att grilla marshmallows. Det var flera barn där, ingen vuxen och någon sprutade T-röd på gillen, som av misstag stänkte ner Salomon.

– Jag började brinna och kastade mig ner på marken. Jag trodde att jag skulle dö, säger han.

SR har tidigare skrivit om Salomon Loqvists öde, om hur han först fördes till sjukhuset i Torsby och senare flögs nedsövd till Uppsala akademiska sjukhus. Han hade 48-procentiga brännskador av tredje graden, som kunde vara livshotande.

"Det värsta som kan hända"

Han hade brännskador över båda benen, bålen, nedre delen av ryggen, båda händerna och vänster arm. Han var så svullen att de fick klippa upp vävnaderna i armar och ben för att han skulle få syre i sina tår och fingrar.

– Det är det värsta som kan hända en förälder, att se honom lida så. Det gjorde mig illamående och svimfärdig. Jag hade gjort vad som helst för att byta plats med honom, säger hans mamma Emma Loqvist.

Efter 30 operationer, mycket sjukgymnastik, plågsamma smärtor och lång tid på sjukhuset i Uppsala är Salomon Loqvist nu tillbaka hemma i Sysslebäck i norra Värmland och går i skolan. Men det har varit en kamp. Han har fått lära sig gå på nytt, har kompressionskläder som trycker till ärrbildningen så att ärren inte växer utåt och är stötkänslig.

– Såren går lätt upp och blir infekterade, speciellt i knävecken. Och vi måste smörja hans sår tre gånger per dag. Då hjälper hans tre syskon till. Det här har fört familjen oerhört nära varandra, säger Emma Loqvist.

Behöver fler operationer

Det är långt ifrån över för Salomon Loqvist. Kyla ger honom nervsmärtor och han måste passa sig för solen. När han växer kommer inte hans transplanterade hud att töja sig tillräckligt, så han har många operationer framför sig. Kompressionskläderna får han troligtvis behålla i ett par år till och eld gör honom panikslagen.

– Det jobbigaste har varit att vara på sjukhuset och att se andra barn ha kul. Jag längtar efter att få spela fotboll och innebandy igen, säger Salomon.

Innan olyckan ville han bli författare, och han har både skrivit och ritat mycket om den. Kanske blir det en bok en dag. Han har även funderingar på att berätta i skolor för andra barn om vad han har varit med om.

– Jag vill varna dem för att leka med eld och att man ska lyssna på vuxna. Det kan gå värre än för mig, näsa och öron kan brännas bort, säger han.

– Han vill förmedla det. När grannarna sköt raketer gick han dit och berättade vad som skulle kunna hända och visade upp sina händer. Det var starkt och modigt gjort, säger hans mamma.

Som ett lejon

Även hon vill uppmana alla att se till att de har brandlarm, brandfilt och en brandsläckare som fungerar.

– Det fanns en brandsläckare vid olyckan, men den var tom. Annars hade det kanske inte blivit så allvarligt. Informationen måste bli bättre, den ska sitta i ryggraden, säger Emma Loqvist.

När årsdagen närmar sig är det många tankar som väller upp inom henne, om hur snabbt allt förändrades. Men hon vet att hennes son är stark.

– Det han kommer att ta med sig från allt det här är att han klarar mer än vad han tror. Han är ett brandoffer, men ännu mer en överlevare. Vi jämför honom med ett lejon, som blir ärrad i varje kamp men går därifrån som en vinnare.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!