Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

"Han fick inte ens chans att kämpa"

KAN ALDRIG FÖRLÅTA. Lena Murdvees man Toomas dog i cancer den 24 september 2012. Under ett år kämpade Toomas mot brutal smärta och åkte in och ut på olika vårdinrättningar utan att få en diagnos. "Jag kommer aldrig kunna förlåta sjukvården", säger Lena. Foto: Foto: Niklas Henrikczon

FALKENBERG. Toomas Murdvees sista år i livet var ett smärtfyllt helvete.

Den omfattande cancer som växte i hans kropp upptäcktes först ett år efter hans första läkarbesök. Hans fru, Lena Murdvee, kan varken förstå eller förlåta den halländska sjukvården.

– Det var som om det hela tiden var lättare att skicka hem honom än att undersöka honom närmare.

Toomas Murdvee gick bort den 24 december 2012. Fem dagar tidigare hade han fått veta att han hade cancer.

Beskedet om sjukdomen kom som en lättnad. I ett års tid hade Toomas besökt olika vårdinrättningar för att få hjälp. För att få veta vad som orsakade hans ohyggliga smärtor, vad som gjorde det omöjligt för honom att äta och varför han fått stora problem att andas.

– "Är det ens någon idé att leva som jag gör", sa han till mig när han mådde som sämst. Sjukvården erbjöd varken empati eller hjälp, säger Lena Murdvee.

Erbjöd alvedon

Hon berättar att de besökt mer än 25 stycken läkare. Turer till sjukhuset blev en ovälkommen vardag men ingen läkare tog de rätta proverna för att ställa diagnos på Toomas.

– Jag fattar inte vad de sysslat med. Han hade cancer i en testikel, i tjocktarmen, i levern, i bukspottskörteln, i lymfkörtlarna, i skelettet, i magsäcken, han hade cancer i hela kroppen. Det var som om det hela tiden var lättare att skicka hem honom än att undersöka honom närmare.

Det kändes som om Toomas snarare var hypokondriker än sjuk i läkarnas mening, berättar Lena. Någon erbjöd honom alvedon, en annan voltaren, en tredje epilepsimedicin och en fjärde diagnostiserade honom med bältros.

– Ingen ens misstänkte cancer, i alla fall finns det inget som visar på det i journalerna, säger Lena.

– Han ombads att andas i en påse, då läkarna trodde att han hyperventilerade av psykiska skäl. Nu vet vi att det berodde på cancer i lungorna. Det sista våra grannar såg av Toomas var när han satt på altanen och försökte hämta andan på detta sätt.

Sjukhusbesöken skedde först i Halmstad för att sedan gå vidare till Varberg. Till Varbergs sjukhus fördes han akut i augusti 2012, nästan exakt ett år efter att han först sökt hjälp för sina smärtor.

– Där träffade han en traumaläkare som faktisk visade empati. Toomas blev trodd, läkaren förstod att han var väldigt illa däran, säger Lena.

Toomas fördes sedan till lungmedicin i Halmstad, där han till slut fick besked om sin långt gångna cancer.

– Vi fick beskedet en onsdag, på måndagen hade han gått bort.

Sorgen blandas med ilska

Intervjun med Lena blir tårfylld. Sorgen efter hennes förlorade make blandas med ilska över sjukvårdens inkompetens.

– När jag tänker på Toomas ångestfyllda ögon kan jag aldrig förlåta läkarna. Om de hittat cancern tidigare hade han i alla fall fått medicin och sluppit sin smärta. Om de hade tagit honom på allvar. Nu fick han inte ens en chans att hinna kämpa.

Chefsläkaren på Hallands sjukhus, Göran Magyars, säger till GT - genom en presstalesman - att han varken vill eller kan kommentera enskilda fall.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!