Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Han bryter tystnaden om rånet – efter 50 år

Klassisk gripandebild. Två konstaplar släpar den skottskadade ligaledaren från Säveån till Gamlestadsvägen. Klippen är fotograferade ur polisens arkiv. Foto: Curt Warås
Polisen har tagit tillvara en del av sakerna som Grodmansligan använde vid rånet för 50 år sedan. Foto: Robin Aron
Här är en av grodmansligans dräkter – med tillhörande gul skylt. Foto: Robin Aron
Rånad av grodmän – för 50 år sedan. Ralph Spetz arbetade som banktjänsteman i Gamlestan 1965. Han var en av tre anställda som jagade efter de båda rånarna. Foto: Robin Aron
Här är pistolen som Grodmansligans ledare sköt sig själv i benet med.
Banken i Gamlestan i Göteborg som rånades av Grodmansligan 1965.
Polisarkivet i Göteborg sköttes av Leif Holst innan det flyttade till Stockholm. Foto: Robin Aron
Klassisk gripandebild. Två konstaplar släpar den skottskadade ligaledaren från Säveån till Gamlestadsvägen. Klippen är fotograferade ur polisens arkiv. Foto: TIDNINGSURKLIPP
I den skitiga Säveån gömde sig ledaren för Grodmansligan under flera timmar. Klippet är fotograferat ur polisens arkiv.
En plan – tajmad och klar… Filmens Jönssonliga påminner en del om verklighetens Grodmansliga. Foto: SANDREWS
1 / 11

"Grodmansrånet" i Göteborg 1965 är ett av de mest spektakulära bankrånen i Sveriges historia.

Med lösbröst, dykardräkter och pistoler stegade rånarna in på banken i Gamlestan.

Efter månader av planering och dykträning skulle de utföra den perfekta stöten – men en brottare och några rådiga banktjänstemän ville annat.

– Vi var tre man på banken som jagade efter rånarna, berättar Ralph Spetz 50 år senare.

– Vi borde aldrig åkt fast, men jag hade fel kumpaner, tycker "Grodmansligans" ledare.

Ralph Spetz var en ung banktjänsteman 1965. I dag är han pensionär sedan några år och bor i Myckleby på Orust. Utanför den ståtliga bostaden böljar fälten och kullarna i en pastoral idyll.

Trots att det är 50 år sedan rånarna stormade in på bankkontoret i Gamlestan minns han det som i går.

– Först tänkte jag: Vad fasen är detta, ett Chalmersupptåg eller?

– De var två personer, den kraftige av dem var utklädd till kvinna. Men det syntes tydligt att det var en man. Det såg anskrämligt ut, alltså.

– Den andre var inte utklädd vad jag uppfattade i alla fall.

Men på några sekunder fick 23-åringen, hans sex arbetskamrater och de fyra, möjligen fem, kunderna klart för sig att de inte var utsatta för något upptåg. Det handlade i stället om ett synnerligen skarpt läge.

– De började med att skjuta upp i taket och kulor rikoschetterade åt olika håll. Ett av kulhålen satt i min hurts men jag hade som tur var kastat mig ner i skydd bakom disken när kulan slog in där, säger Spetz.

Grodmansrånet var i gång och ett odödligt kapitel i svensk kriminalhistoria började skrivas. Den som gräver ner sig i detaljerna kring rånarligan i dag kan inte undgå att dra paralleller med filmernas Jönssonliga.

1965 såg det annorlunda ut kring Gamlestadstorget. Spårvagnslinjerna hade en annan sträckning, gatubild och bebyggelse var annorlunda. Där det nu är ett gytter av trafikleder var det då en slags småskalig förortsbebyggelse.

Skandinaviska Banken var inte enskild ännu, men hade ett kontor här på Gamlestadsvägen 8 i skuggan av SKF som var en gigantisk arbetsplats på 60-talet.

Klockan 14.13 den 29 juli 1965 bryts lugnet i banken när de två figurerna stormar in. Den ene är klädd i kvinnokläder med en blond peruk och lösbröst under den vita blusen. Han tar sig fram mot kassorna och hoppar över disken för att plocka åt sig pengarna. Den andre rånaren tar plats strax innanför entrén och håller vakt. Han har skjutvapen i händerna, känner sig efter omständigheterna lugn för han kan inte ana att en av kunderna i banken är lika stark som orädd.

Polisen har tagit tillvara en del av sakerna som Grodmansligan använde vid rånet för 50 år sedan. Foto: Robin Aron

– Han var någon företagare i PR-branschen, säger Spetz.

– Han var någon slags elitbrottare, hävdar rånaren.

Kunden/brottaren smyger fram snett bakifrån och attackerar den pistolbeväpnade rånaren.

Och precis i detta ögonblick går det minutiöst planerade rånet över styr.

Ralph Spetz har glasklara minnen av den där sommardagen 1965.

– Jag jobbade på banken i väntan på att börja studera på universitetet. Jag var inte länge på kontoret i Gamlestan, ungefär ett år.

Han har inte tänkt på rånet så många gånger under de 50 år som gått och råkade inte ut för några fler rån.

– Men det är klart att direkt efteråt var jag ju ordentligt skärrad.

Var du rädd för ditt liv?

– I dag kan jag skratta åt det, men då... Två galningar kommer in och skjuter hejvilt, klart att jag var livrädd.

Grodmansrånet är klassiskt av flera orsaker.

Varför?

Bytet var relativt blygsamt, knappt 18 000 kronor var ingen uppseendeväckande summa då heller. Och ingen person miste livet i dramat.

– Men det var relativt ovanligt med skottlossning under rån på den tiden, funderar Ralph Spetz.

Jag råkade skjuta mig själv i benet, och därför kunde polisen ta oss

Hjärnan i Grodmansligan vill inte framträda med namn i det här reportaget men har inget emot att ge sin syn när vi når honom. Han har en helt annan teori om varför rånet blivit så omtalat:

– Det fick ett "lyckligt slut" som alla älskar att prata om. Jag råkade skjuta mig själv i benet, och därför kunde polisen ta oss. Alla hade roligt åt bankrånaren som sköt sig själv i benet.

– De har fortfarande utställning i Stockholm om rånet.

Leif Holst arbetade tidigare på polisens arkiv i Göteborg där man inte bara förvarar papper utan också en del inventarier. Holst har tidigare visat GT en av grodmansdräkterna – den med kulhål i – som användes vid rånet för en tid sedan innan de flyttades till huvudstaden.

Här är pistolen som Grodmansligans ledare sköt sig själv i benet med.

Man har också tagit vara på en del av kläderna som rånarna hade på sig.

– Det här är alltså utstyrseln som de hade utanpå grodmansdräkten. När de gick in på banken hade de vanliga kläder utanpå grodmansdräkterna och en av dem hade kvinnokläder, sa Holst när GT träffade honom.

Som trots att han inte var inblandad minns rånet mycket väl.

– Det var ju spektakulärt på många sätt och vis.

Ralph Spetz såg hur en av deras kunder smög sig på den ene Grodmansrånaren:

– Han kom bakifrån och tog ett rejält nacksving på rånaren. Sen skjuter rånaren honom i benet. Och som jag minns det får han själv en rikoschett i sitt eget ben. Sen tror jag han sköt sig av våda när han flydde också.

Sen tror jag han sköt sig av våda när han flydde också

Ledaren av Grodmansligan berättar en helt annan version:

– Det var en brottare som attackerade mig.

Ett skott brinner av och går in i låret på den modige bankkunden, men fortsätter snett neråt in i skyttens vänstra underben.

– Jag skulle neutralisera honom och sköt i hans överben. Jag tänkte ju inte att skottet skulle gå in i mitt ben också.

– Men jag räddade brottaren, det hade varit lättare för mig att skjuta honom i magen, förstår du?

Brottaren haltade betänkligt efter att ha fått kulan genom låret och blev sjukskriven – en hel vecka.

Det var hårt virke i göteborgarna på den tiden.

"Kvinnan" har hunnit rafsat åt sig knappt 18 000 kronor, när skottet brinner av och rånarna flyr ner mot Säveån som ligger knappt 100 meter från bankkontoret.

Under kläderna har man alltså dykardräkter. Planen, som skulle gjort Sickan i Jönssonligan grön av avund, verkade vara att fly simmande via den grumliga, stinkande Säveån.

– Fel, det var plan B, säger rånaren som GT talat med.

– Plan A var att vår kumpan skulle vänta med en motorbåt i ån precis utanför banken och köra i väg med oss. Men han stack när han hörde skotten i banken. Jag hade fel kumpaner, annars hade vi aldrig åkt fast.

För han hade verkligen en plan.

Tajmad och klar in i minsta detalj.

Klassisk gripandebild. Två konstaplar släpar den skottskadade ligaledaren från Säveån till Gamlestadsvägen. Klippen är fotograferade ur polisens arkiv. Foto: Robin Aron

Men precis som i filmerna om Jönssonligan kan det gå snett ändå – och skottet i underbenet var bara den första motgången för Grodmansligan.

En annan anställd på banken denna sommardag 1965 hade ett förflutet som yrkessoldat.

– Han hade relativt nyligen kommit tillbaka från en miltär FN-tjänst och var inte rädd av sig, om man säger så, minns Ralph Spetz.

"FN-soldaten" tog täten i jakten på rånarna, fick Ralph Spetz och ytterligare en kollega från kontoret med sig ner till ån där han kastade en stenbumling mot rånarna.

Svaret kom i form av ett antal pistolskott.

– Kulorna ven kring huvudet på oss, minns Spetz.

Men man lyckades ta sig i skydd och klarade sig oskadda efter viss dramatik.

– Vi klättrade på den smala järnvägsbron och plötsligt kom ett godståg. Jag hade så mycket adrenalin att jag inte hörde dess tutande förrän en av mina kolleger skrek åt mig.

Spetz kastade sig undan i sista stund medan tåget skramlade förbi på mycket nära håll.

I Säveåns vass hade rånarna gömt syrgastuber och viktbälten. Man skulle med hjälp av en utplacerad koppartråd hala sig nedströms under vattnet mot Göta Älv om det var så att flykten via båt inte fungerade.

"Kvinnan" lyckades ta sig till den väntande båten och undkomma.

Men den skottskadade ligaledaren som haltade svårt var inte lika snabb. De tappra banktjänstemännen sinkade honom ytterligare, men ligaledaren gömde sig undan ytan och tycktes komma undan.

– Vi gick tillbaka till banken. Då var polisen redan där och det satt en klassisk skylt upptejpad på entrédörren: STÄNGT PGA AV RÅN, minns Spetz.

Poliser i mängder har kommit till Gamlestan efter larmet. Några av dem tar tillsammans med polishundar plats längs med Säveåns stränder. Man har klart för sig att åtminstone en av rånarna ligger och lurar någonstans i vassen.

Trots att det är högsommar är det inget skönt bad för ligaledaren. Han har tidigare berättat att han låg gömd på botten med fruktansvärda smärtor i ån som var rena avloppsdiket. Använda kondomer, avföring och sopor virvlade förbi ansiktet där han låg under ytan och andades i en snorkel som han täckt med löv.

 

Andra klassiska bankrån

Norrmalmstorgsdramat 1973

Ett bankrån, troligen det mest omtalade i den svenska historien, som utvecklades till ett gisslandrama 23-28 augusti. Rånaren Janne Olsson krävde att Clark Olofsson, landets då kändaste brottsling, skulle föras från fängelset till dåvarande Kreditbanken vid Norrmalmstorg i Stockholm. Något som skedde efter ett regeringsbeslut. Det långa dramat, där bland annat statsminister Olof Palme förhandlade med rånarna, slutade med att polisen lyckades sätta in gas i bankvalvet. Ingen av de inblandade skadades fysiskt.

Postrånet 1979

Detta var kanske den notoriske brottslingen Lars-Inge Svartenbrandts mest spektakulära brott. Han och kumpanen Benny Lilja stormade beväpnade in på postkontoret på Döbelnsgatan i Stockholm med gummimasker föreställande Elvis Presley och John Travolta över sina ansikten. Svartenbrandt avlossade under flykten 19 skott in i en polisbuss där tre poliser skottskadades. Under flykten togs också sju personer som gisslan. Rånarna lyckades fly till Göteborg, men spårades till Viktoriagatan 15 och kunde gripas där.

Maskeradligan

Denna utförde en rad rån under slutet av 80-talet och början av 90-talet. Ligan som leddes av Mats Rimdahl utförde oftast rånen utklädda till olika yrkesgrupper, bland annat som poliser. Där av namnet på ligan som drevs likt ett företag.

Gotabanken i Stockholm 1990

Rånarna kom över 930 miljoner kronor i statsobligationer vilket är det största rånbytet i svensk kriminalhistoria. Värdepapperen spärrades dock och blev värdelösa för rånarna som också åkte fast. En av dem var Liam Norberg.

Helikopterrånet i Västberga 2009

Detta är det senaste riktigt spektakulära rånet som utförts av en liga i Sverige. Bytet har uppskattats till 39 miljoner. Detta var första gången en helikopter användes vid ett rån. Sju man är dömda för rånet, medan ytterligare tre fick släppas i brist.

Runt klockan 15:45 ser poliskonstaplarna Stig Abrahamsson och Lars Lerneryd någonting som sticker upp ur vattnet. Ligaledaren i grodmansdräkt har drabbats av frossa efter att ha legat och tryckt i flera timmar.

Han grips tämligen odramatiskt. Gripandebilderna är klassiska inom såväl polis- som presskretsar.

Under tiden har Ralph Spetz fått åka till Kungälv där en annan misstänkt gripits.

– Jag fick åka med i en polisbil för att identifiera den gripne. Men jag kände inte igen honom, minns Spetz.

Det kan ha varit "den tredje mannen" i ligan som polisen tagit redan då. Han släpptes i brist på bevis, men skulle gripas igen några dagar senare. I utredningen framgår det att han fått med sig "den utklädda kvinnan" i båten trots att den drivit nedströms ned en bra bit mot Göta älv.

"Kvinnan" hade kommit simmande i Säveån, ropat på hjälp och blivit uppdragen i flyktbåten.

Sen flydde Grodmansduon utan sin ledare, men väl med rånbytet. Efter att ha släppt av "Kvinnan" på Hisingssidan körde "Båtmannen" uppströms Göta älv till Kungälv, dumpade flyktbåten och tog sig tillbaka till Göteborg landvägen.

Grodmansligan hade planerat rånet minutiöst. Trion träffades på en ort vid Costa Brava-kusten i norra Spanien flera månader före rånet för att lägga upp planerna. Man hade senare tränat dykning och testat hur båten uppförde sig i olika väderlekar i trakterna av Hovåsbadet i södra Göteborg.

I efterdyningarna av rånet på Gamlestadsvägen figurerade rykten att det här rånet var ett första steg i någonting mycket större med många fler inblandade. Bytet skulle finansiera en jättelik kupp.

Man skulle köra fram två tankbilar fulla med bensin till kanalen utanför Riksbanken på Södra Hamngatan. Bensinen skulle pumpas ut i Stora Hamnkanalen, antändas och under paniken skulle man tömma Riksbanken kassavalv.

Det här är dock en skröna, uppger Grodmansligans hjärna i dag.

– Det där var något som de hittade på, de fiskade! Det här med Riksbanken, Sådant där kan man inte genomföra med sådana kumpaner som jag hade, säger rånarledaren och brister ut i ett högljutt skratt.

Banken i Gamlestan i Göteborg som rånades av Grodmansligan 1965.

Han kunde inte skratta hela vägen till banken 29 juli 1965, och sannerligen inte när han var på väg från den, men i dag gör han det när vi pratar med honom.

För livet skulle vända för ligans huvudman.

Kumpanerna grips efter tre dygn. Den 39-årige "Båtmannen" hämtas i sin lägenhet på Otterhällan. Han är åtminstone utåt väletablerad med familj och har drivit krogar i Göteborg.

Den 25-årige "Kvinnan" hittar polisen i Landala utanför en lägenhet där en kamrat till honom bodde.

Han har då inte längre några lösbröst, utan har i stället stoppat upp drygt 140 stycken hundralappar under skjortan. De är blöta och en av dem är avriven. Den andra halvan har tidigare hittats på golvet i banklokalen på Gamlestadsvägen.

Bevisläget var om inte vattentätt, så åtminstone gott.

"Kvinnan" har ett förflutet som boxare, men var i det här läget sjukskriven med nervproblem.

"Hjärnan" har en sak mycket klart för sig så här 50 år efteråt:

– Jag hade fel kumpaner! Jag kunde tyvärr inte klona mig, säger han – och brister ut i ett nytt garv.

"Hjärnan" i Grodmansligan hade ett brokigt förflutet och det var problem för utredarna att identifiera honom. Det visade sig att han hade uppträtt under minst fem olika namn i olika länder.

– Jag hade ett amerikanskt pass då, berättar han.

Han svarar på frågor om rånet, men vill av hänsyn till sina anhöriga inte att vi berättar vad han heter och bor i dag.

Jag träffade en kvinna och vi gifte oss. Det gjorde att jag kom rätt här i livet

Lämnade landet

"Hjärnan" dömdes till sex års fängelse av Göteborgs Rådhusrätt i slutet av oktober 1965. "Båtmannens" dom blev fängelse i tre år och sex månader medan "Kvinnan" ansågs efter undersökningar på Lillhagens mentalsjukhus så sjuk att han behövde psykvård i stället för fängelse.

"Båtmannen" lämnade landet efter avtjänat straff

"Kvinnan" blev kvar i trakterna i Göteborg åtminstone de första åren efter rånet. Var han är och vad han gör i dag, eller om han ens är i livet, har vi inte lyckats få reda på.

"Hjärnan" satt av sitt fängelsestraff och flyttade till en helt annan del av Sverige. Efter muck lämnade han bankrånarbranschen och fick en utmärkt, helt laglig, yrkeskarriär.

– Jag träffade en kvinna och vi gifte oss. Det gjorde att jag kom rätt här i livet.

Ralph Spetz minns att banken bjöd på fin middag på Park Avenue och att han fick ge sitt vittnesmål under förhandlingarna i Göteborgs Rådhusrätt.

Sen bytte han kontor och jobbade för Skandinaviska Banken på Skanstorget innan han började plugga på heltid på universitetet. Efter några års studier hamnade han i Jönköping.

– Där började jag som informatör åt landstinget. Jag blev så småningom chef och avrundade mina yrkesår som politisk rådgivare i EU-frågor på regional nivå.

Kanske var det till och med så att han och Grodmansligans "Hjärna" möttes någon gång senare långt efter rånet i Gamlestan?

"Hjärnan" gjorde nämligen bland annat karriär inom politiken.

 

Följ GT på Facebook för att få de senaste nyheterna i ditt flöde