Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Hämnden på exfrun: Sprängde tio i luften

SOM EN KRIGSSKÅDEPLATS. Bilderna som togs efter attentatet 1932 visar hur omfattande skadorna blev.
Foto: Kamerareportage
Leif Holst tog hand om inventarierna när Göteborgs polismuseem lades ner. Den pensionerade polisen berättar att mussets bilder från dådet på Vegagatan gav starka intryck.
Foto: Robin Aron
Slottsskogen i Göteborg där mannen som utförde sprängdåden på Vegagatan 3 sprängde sig själv natten till den 15 februari 1932.
Foto: Nora Lorek
Ernst Fontell ledde spaningarna efter dådet på Vegagatan 1932. Området framför polishuset i Göteborg heter Ernst Fontells plats. De klassiska gul-svarta trafikdelarna infördes av den innovativa polismästaren.
Foto: Jan Wiriden

En vinternatt 1932 utför en byggnadsarbetare vad som troligen är det värsta sprängattentatet i Göteborgs historia.

Tre dog och sju personer skadades när nio kilo dynamit detonerade i landshövdingehuset på Vegagatan.

Efter attentatet cyklade gärningsmannen in i Slottsskogen, stoppade in en dynamitgubbe i munnen, tände på och sprängde huvudet av sig själv.

Vegagatan löper parallellt med Linnégatan och fungerar som en inofficiell gräns mellan Masthugget och Linnéstaden i Göteborgs västra centrum.

Hela området är sedan flera decennier rivet, men i dag är adressen synnerligen attraktiv med bostadsrätter som säljs för mångmiljonbelopp.

Vegagatan 3 är i dag bara en kontorslokal på bottenvåningen av femvåningshuset. De boende i fastigheten går in från baksidan och har adressen Nordostpassagen.

Gården är lummig och lugn. I fonden ser man den ståtliga Oscar Fredriks kyrka.

Ingen kan i dag ana att det just precis här såg ut som en krigsskådeplats för lite drygt 80 år sedan.

1932 är Vegastaden något helt annat än i dag. Det är genuina arbetarkvarter i stadens utkant, bestående av klassiska landshövdingehus med sten på första våningen och trä i de övre våningarna.

Vegagatan 3 där sprängdådet skedde natten till den 15 februari 1932.
Foto: Nora Lorek

På Vegagatan 3 bodde 1932 Karin som varit gift med Bernhard Johansson som hade ett förflutet som grovarbetare. En "grovis" stod lågt i hierarkin på byggena under 30-talet. Det handlade oftast om att bära tungt och assistera hantverkare med högre status som till exempel snickare.

Polisutredningen efter dådet gav sken av att Bernhard Johansson var alkoholiserad och tillhörde ett gäng som höll till vid en viss parkbänk "åt Mölndalshållet till".

Giftermålet med Karin bromsade sannolikt upp hans branta utförsbacke, men trots att paret fått en dotter begärde hon snabbt skilsmässa.

Bernhard Johansson hotade då sin exfru under en längre tid. Omgivningen reagerade på att han inte tidigt omhändertogs för det handlade om grova hot såväl verbalt som skriftligen.

Dödshot, som pågick under en längre tid.

Bernhard begick efter skilsmässan andra, grövre, brott av "ruskig sedlighetskaraktär" som GT:s skribent uttryckte det dagen efter attentatet. Det handlade om grovt våld mot andra kvinnor. Han dömdes för detta, men slapp fängelse eftersom han ansågs vara psykiskt sjuk.

I stället låstes han under större delen av 1931 in på S:t Jörgens mentalsjukhus som var beläget mellan nuvarande Tuve och Backa på Hisingen.

Platsen för sprängdådet.
Foto: Nora Lorek

Under inlåsningen grodde uppenbarligen hatet till exfrun till än större proportioner. När han släpptes ut dröjde det bara några veckor till den stora smällen.

Den 25 januari släpps han ut. Han sänder snabbt flera brev med synnerligen otäckt och hotfullt innehåll till Karin. Hon är rädd för sitt liv och vågar inte längre bo själv.

Dottern är bortadopterad så Karin får flytta in hos två makar på Vegagatan.

Hon sover normalt sett i köket alldeles nära ytterdörren ut till svalen.

Men Bernhard får snabbt reda på var exfrun håller hus och en fruktansvärd plan på hämnd tar form.

Han har sannolikt lärt sig att hantera dynamit under sina år som grovarbetare. Han bestämmer sig för att spränga sin exhustru i luften.

Johansson stjäl nio kilo sprängmedel ur ett förråd.

"Det syntes ju verkligen tydligt att det handlade om en ruskig smäll"

En 17-årig släkting får i uppdrag att kolla så att Karin verkligen finns i lägenheten på kvällen den 14 februari. Därefter bär pojken in paketet med niokilosladdningen i trappuppgången och gömmer den i mörkret på ett ställe där morbrodern Bernhard lätt kan hitta den.

Runt klockan 02.00 natten mot den 15 februari cyklar Bernhard Johansson fram till porten på Vegagatan 3.

30 minuter senare smäller det.

Det ansåg vara ett under att bara tre personer omkom till följd av sprängattentatet.
Foto: Kamerareportage

GT har explosionen som självklar huvudnyhet när tidningen kommer ut några timmar senare. Rubriken på förstasidan lyder:

"OHYGGLIGT ATTENTAT

vid Vegagatan i natt"

Leif Holst ansvarade för att göra det bästa möjliga av situationen när Göteborgs Polismuseum i Stampenkvarteret lades ner för runt tio år sedan.

Sakerna och dokumenten som beskrev de viktigaste händelserna i den västsvenska kriminalhistorien spreds till olika ställen. Mycket finns kvar magasinerat, bland annat ett fotokollage kring attentatet på Vegagatan.

– Jag kommer väl ihåg att det fanns en del saker på museet om explosionen.

Leif Holst minns särskilt bilderna.

– Det syntes ju verkligen tydligt att det handlade om en ruskig smäll.

Leif Holst tog hand om inventarierna när Göteborgs polismuseem lades ner. Den pensionerade polisen berättar att mussets bilder från dådet på Vegagatan gav starka intryck.
Foto: Robin Aron

Det är i dag snart 85 år sedan attentatet skedde. Inga i dag verksamma poliser kan ha egna minnesbilder och det visar sig vara få som över huvudtaget känner till händelsen.

Erik Nord, chef för polisen i Stor-Göteborg, konstaterar:

– Det är viktigt att komma ihåg att det skedde också mycket grova brott också på den tiden. Vi har en förmåga att idealisera dåtiden.

Är det här det värsta sprängattentatet i Göteborgs historia?

– Så vitt jag vet måste det vara det. Det finns ju brott som varit grövre sett till antalet dödsoffer, till exempel diskoteksbranden vid Backaplan 1998 då 63 människor dog.

– Men ser man till specifika sprängattentat kommer jag inte på något värre i stans historia.

POLISCHEFEN för Stor-Göteborg, Erik Nord, kan inte komma ihåg att staden drabbats av ett värre sprängattentat än det på Vegagatan 1932.
Foto: Anders Ylander

GT:s rubrik på förstasidan hade verklige täckning. Staden var i chock och bilderna på huset efter explosionen var fasansfulla. Hyreshuset hade i stort sett delats på mitten. Så här beskrev GT:s reporter, som en av de första på plats, händelsen denna vinternatt 1932:

"De boende väcktes 02.30 av en fruktansvärd detonation. Ett helvetiskt larm blandade sig med jämmerrop, som varslade att en ohygglig katastrof hade inträffat."

Alla vittnesmål från 1932 var samstämmiga: det var ett rent underverk att inte fler än tre dog och sju skadades.

Polis fick in vittnesuppgifter om att en man hade synts komma springande ut ur trappuppgången, kastade sig upp på en cykel precis innan smällen. Han satte fart mot Slottsskogen som ligger bara några hundra meter bort och såg sannolikt inte vad hans attentat ställde till med.

Man hade snabbt en huvudmisstänkt i form av Bernhard Johansson.

Ordningsmakten i Göteborg hade redan två andra stora brottsutredningar till följd av händelser under denna svarta februarimånad. Bland annat ett mord på en spårvagnschaufför, men attentatet på Vegagatan prioriterades högst.

Bilderna som togs efter attentatet 1932 visar hur omfattande skadorna blev.
Foto: Kamerareportage

Ett högkvarter för spaningsstyrkan upprättades inne i polisstationen på Tredje Långgatan. Intendent Westlin var formellt chef för styrkorna, men i praktiken leddes arbetet av den helt nytillträdde polismästaren Ernst Fontell som med åren skulle bli en legendar i poliskretsar, adressen för dagens polishus i Göteborg är Ernst Fontells plats.

Men i det här specifika fallet skulle det visa sig att själva jakten på gärningsmannen kunde avblåsas snabbt.

Alla vittnesmål och spår pekade åt samma håll och redan innan vintermorgonens gryning beordrade Fontell bevakning av parkbänken i Mölndal där Bernhard Johansson oftast höll till.

Men det var en annan av de många patrullerna som skulle hitta gärningsmannen. Runt 08.30 påträffades en svårt massakrerad kropp i Slottsskogen någonstans mellan Stora och Lilla Dammen.

"Ett mera rått och hemskt brott torde sällan eller aldrig ha utövats i vårt land"

Det stod ganska snabbt klart att det var resterna av gärningsmannen Bernhard Johansson som man hittade. Den tekniska undersökningen visade att han hade sprängt sig själv till döds.

När prästen i Oscar Fredriks församling skriver in Bernhard Johansson i dödsboken, noteras följande:

"Självavhänt sig livet i Slottsskogen genom våldsamma skador å huvud & hals, vilka tydligen orsakats genom något till explosion bragt i munhålan infört sprängämne."

Nordostpassagen 4, baksidan till Vegagatan 3, där sprängdåd skedde natten till den 15 februari 1932.
Foto: Nora Lorek

Däremot klarade sig ex-frun Karin undan med lindriga huvudskador vilket var ett rent ett mirakel. Förklaringen var att makarna bett henne sova i det inre rummet just denna natt.

Detta för att de själva var bjudna på fest och skulle komma hem sent. Väl hemma på Vegagatan la de sig i kökssoffan bara några meter från platsen i svalen där niokilosbomben detonerade.

De båda makarna, 48 och 41 år gamla, blev två av dödsoffren, liksom en 76-årig änkefru. Ytterligare sju personer skadades mer eller mindre allvarligt.

Attentatet var en stor nyhet under lång tid i medierna och GT beskrev det så här den 16 februari: "Ett mera rått och hemskt brott torde sällan eller aldrig ha utövats i vårt land".

Källor: GT:s arkiv på Landsarkivet. Brottets krönika av Carl Olof Bernhardsson. Artiklar från 1932 ur GT och GP.