Det har gått 26 år sedan någon senast såg Helena Andersson. Hon försvann efter en utekväll i Mariestad natten mot den 14 juni år 1992. I Leif GW Perssons senaste bok "Professor Wille Vingmutter, mästerdetektiv: Berättelsen om mitt yrkesliv", som släpptes tidigare i år, ägnar kriminologprofessorn ett helt kapitel åt fallet Helena, vilket han nyligen också pratade om i Expressens monter på Bokmässan i Göteborg.
Ett år efter Helenas försvinnande åkte GW till Mariestad och var under en period involverad i utredningen. Och han har återkommande gånger riktat svidande kritik mot de inledande utredningsåtgärderna. Bland annat har han sagt:
– Man gör alla tänkbara misstag man kan göra i samband med en polisutredning i initialskedet. Det är ett veritabelt jävla elände att försöka få ordning på det i efterhand och den här gången gick det inte. Rikskrim skötte sig inte heller med den äran, för de var nere ganska tidigt. En samling idioter. Du får gärna citera mig.
– Det är hur många misstag som helst. Det är en icke nedlagd förundersökning och jag är gammal anställd. Jag omfattas fortfarande av den sekretessen som gällde när jag var det, men du kan vara helt lugn på den punkten. Det begicks mycket allvarliga misstag i inledningsskedet.
Leif GW Perssons teori
Något av det som GW reagerar över är att människor i Helenas bekantskapskrets inte förhördes närmare inpå försvinnandet, vilket enligt honom lett till att de två män han misstänker ligger bakom det inträffade hann prata ihop sig och få alibi för kvällen.
Polisens rubricering är mord och i sin bok beskriver Leif GW Persson hur han har lagt ner tusentals timmar på fallet under tjugo års tid och om hur han de senaste åren säger sig fått en klar bild över vilka gärningsmännen är.
– Jag tror inte på detta. Jag tror att det är två gärningsmän och jag har en bestämd föreställning om vilka de är. Det är inte den person som satt anhållen, har Leif GW Persson, tidigare sagt.
"Utan resultat i den där enkla meningen att jag skulle ha hittat den eller de som mördat henne. Som så ofta förr, för övrigt, under den tid som jag fått utlopp för min kallelse som Vetenskaplig Detektiv, och att jag numera har en bestämd uppfattning om vilka som gjorde det räknas inte", skriver han i boken.
Misstänker två gärningsmän
Leif GW Perssons beskriver i boken ett scenario där de två männen erbjuder Helena Andersson skjuts när hon kommit ut från stadshotellet i Mariestad på natten.
Enligt GW fortsatte det med att en konflikt uppstod i bilen, varpå Helena bad om att få kliva av. Den ene – berusade – mannen slog henne till marken och den andre mötte upp för att hjälpa till att bära in henne i bilen.
– En misshandel som övergår i vållande till annans död, det är ungefär jag tror att det gått till, har GW sagt om fallet tidigare.
Vid det tillfället trillade bland annat hennes ringar, en lipsyl och andra tillhörigheter ur bilen, enligt tesen, och det var av den anledningen som de hittades i en hög.
Leif GW Persson tror sedan att kroppen dumpades i Vänern.
"För flera av dessa personer kommer det att dröja månader – i ett par fall till och med ett år eller mer – innan man håller ordentliga förhör med dem trots att de varit kända i utredningen redan från början. Sådant är lätt nog att krångla sig ur om polisen dyker upp alltför sent", skriver Leif GW Persson i sin bok.
Storasyster Ulrika: "Vad stoppar honom?"
Helenas storasyster Ulrika Andersson berättar att hon läste "Professor Wille Vingmutter, mästerdetektiv: Berättelsen om mitt yrkesliv" så snart hon fick reda på att författaren tagit upp fallet i den.
– Jag känner inte till vilka killar det skulle vara som han syftar på i sin teori, det är inget han har delgett oss i familjen, säger Ulrika Andersson och fortsätter:
– Jag vet bara att GW var inblandad tidigt i utredningen i Helenas försvinnande. Men har inte varit delaktig i den på väldigt många år, så jag tror inte han har någon som helst insyn i vad polisen jobbar med i dag. Om GW tror så hårt på sin teori så förstår jag inte vad som stoppar honom från att gå hela vägen och utreda den på riktigt.
Polisens svar på GW:s teori
Lars Johansson är chef vid grova brottsroteln i Skaraborg och den som håller i utredningen.
– GW har haft lika många teorier som det finns fingrar på händerna. Men jag vet att Helena-fallet ligger honom varmt om hjärtat. Klart han får ha vilka teorier han vill, men han har inte haft någon insyn i fallet på många år, säger Lars Johansson.
– Jag tycker inte att det är bra när dessa teorier slipper ut i och med att det kan vara hämmande för vittnen.
I somras delgavs en man misstanke för mord på Helena Andersson. Denne befinner sig på fri fot, men är fortsatt skäligen misstänkt och aktuell i utredningen, förklarar Lars Johansson.
– Vårt största problem i utredningen är att vi inte har någon kropp. Men ärendet lever i allra högsta grad, säger han.
Vad säger du om teorin om att kroppen är dumpad i Vänern?
– Att söka i hela Vänern är svårt. Många ställen har redan genomsökts i sjön.
Spår ska analyseras på nytt
Förra sommaren begärde polisen att nationellt forensiskt centrum, NFC, skulle undersöka blodspåren på tygbiten som hittats på Helenas skor på nytt.
Efter flera turer stod det klart att tygbiten var förverkad, men i juni i år beslöt sig NFC för att göra ett nytt försök och undersöka skorna.
– Vi ska titta på dem en gång till för att se vad det kan finnas för kontaminationer kvar. Men vi gör ett försök i vart fall, sa Liselotte Nielsen Sundberg vid NFC då.
Lars Johansson:
– Vi har skickat in skorna och en av de ringar som hittats. Ringen kanske är ett långskott, men vi vill göra ett nytt försök eftersom den DNA-teknik som finns i dag inte fanns då.
Lars Johansson berättar också att det med jämna mellanrum kommer in nya tips när det skrivits om fallet i medierna. Något som storasyster Ulrika hoppas fortsätter.
– Jag vädjar återigen till den som vet vad som hände med Helena den kvällen, att vara snäll och hjälpa oss anhöriga, säger hon.
