Grethe Bartram kliver med bestämda steg längs Östra boulevarden i centrala Århus. Det är den 12 december 1944 och det har gått mer än fyra år sedan nazisterna invaderade Danmark.
Grethe har fått ett brev där hon ombeds att infinna sig på Östra boulevarden vid ett givet klockslag. Där kommer en man möta upp henne varpå hon ska uppge ett kodord. Hon tvekar en stund, väl medveten om att hennes hemlighet kan vara avslöjad. Men till sist bestämmer hon sig för att gå till mötet för att i så fall förklara sig och försöka rentvå sitt namn.
I korsningen vid Knudrisgade kommer en man fram till henne. Grethe hinner bara säga kodordet innan hon känner en smäll i bakhuvudet och hur blodet rinner ner längs ryggen. Två män flyr från platsen och skrikande lyckas Grethe kravla sig ut till torget där en ambulans tillkallas och hon förs till sjukhus.
Maren Margrethe Bartram föddes den 23 februari 1924 och växte upp i ett fattigt, kommunistiskt hem i Århus i Danmark. Grethe, som hon kallades, var nummer två i en syskonskara på åtta barn. När hon var 13 år slutade hon i skolan och tog ett jobb i en fabrik.
LÄS MER: Kanonerna som skulle skydda Göteborg
Gravid som 16-åring
Vid 16 års ålder blev hon gravid och som 17-åring gifte hon sig med arbetaren Frode som hon träffat genom det kommunistiska ungdomsförbundet. Paret hann inte vara gifta länge innan Frode trillade ner från en skorsten som han höll på att reparera och hamnade på sjukhus.
Sjukpenningen låg på 2,50 kronor om dagen, det skulle räcka till Grethe, Frode och deras son. När Frode, efter 13 månader på sjukhuset, kom hem hade Grethe tvingats sälja det mesta i hemmet.
– Det finns inga tvivel om att avancera upp i samhällsklasserna och pengar var en väsentligt stor drivkraft för Grethe Bartram. Hon kom från en väldigt fattig uppväxt vilket kan förklara en del av det hon gjorde, säger Henrik Skov Kristensen, överintendent på nationalmuseet i Danmark, som har skrivit boken "Grethe Bartram – Från kommunist till Gestapoagent".
När det i september 1942 brinner i en fabrik som tillverkar tyska uniformer i Århus misstänker nazisterna sabotage. Man utfäster en belöning på 1 000 kronor till den som har information om vem som ligger bakom attacken.
Grethe, som har goda kontakter i det kommunistiska partiet och motståndsrörelsen, vet vilka attentatsmännen är och går med informationen till polisen. Tre män grips och döms till tio år i fängelse. Vad Grethe inte vet är att även hennes bror Christian har hjälpt männen och han döms till fängelse i ett år.
– Jag fick 1000 kronor, de pengarna kunde vi leva på i flera månader, sa Grethe i en intervju med Berlingske Tidende 2010.
Samarbetar med Gestapo
Efter detta börjar Nazitysklands hemliga polisorganisation Gestapo få upp ögonen för den unga Grethe. Med sina rötter i det kommunistiska partiet är hon den perfekta infiltratören. Grethe blir verksam i partiet samtidigt som hon skickar vidare information till Gestapo.
Hennes kontaktperson blir kriminalassistent Hermann Rothenberg. Han är en av få som känner till hennes riktiga identitet men de flesta tyskar stationerade i Danmark känner till den duktiga agenten med kodnamnet – Thora.
Grethe och Hermann Rothenberg har tät kontakt. Och nu handlar det inte längre om att klara brödfödan. För Grethe tjänar bra på sitt angiveri, riktigt bra faktiskt.
– Hon hade en väldigt komplex personlighet. Det var dels det materiella som drev henne men hon hade troligtvis också en personlighetsstörning. Hon var väldigt utstuderad. Hon ljög och iscensatte sig själv och sina olika karaktärer, säger Henrik Skov Kristensen.
Bland annat ska det ha iscensatts ett gripande av Grethe på en restaurang i Århus i november 1944. Hon fördes till fängelset där man placerade henne med en fånge som man ville ha information från. En taktik man använde fler gånger.
Blev skjuten i nacken
Grethe lyckades länge dölja sitt dubbelliv. Hon hade vid den här tiden skiljt sig från Frode och sonen hade Frodes mor tagit hand om. Men i boken kan man läsa att hon levde ett dekadent liv med pengarna hon tjänat på att sälja information. Något som naturligtvis väckte misstankar bland hennes kamrater i det kommunistiska partiet och leder fram till skjutningen den där decemberdagen 1944.
LÄS MER: Svenskarna som trotsade Hitler
Grethe Bartrams räddning då blev gärningsmännens orutin. Smällen hon kände i bakhuvudet visar sig vara en pistolkula. Den gick in i nacken och man hittar den senare inkilad i käkbenet. Men kalibern på vapnet som gärningsmännen har använt är alldeles för liten. Det kan närmast beskrivas som en teaterpistol och Grethe tillfrisknar utan bestående men.
Denna typ av lönnmord skötte i normala fall den våldsamma fraktion av motståndsrörelsen som gick under namnet L-gruppen. Dagboksanteckningar från deras ledare, Frithjof Lænø som ofta använde sig av namnet Frode Laursen, tyder på att de samma dag var inblandad i en annan aktion och därmed inte kunde utföra mordet på Grethe Bartram. I stället var det mer oerfarna medlemmar i motståndsrörelsen som fick uppdraget. Något som troligtvis blev Grethes räddning.
Nio personer avrättades
När ambulansen hämtar den skottskadade Grethe förs hon till det kommunala sjukhuset. Men snart flyttas hon över till ett tyskt fältsjukhus av nazisterna som var rädda för att hon skulle utsättas för ett nytt mordförsök. Grethe hade lurat döden, något hon skulle komma att göra igen.
Knappt ett halvår senare befriar brittiska trupper Danmark från den tyska ockupationen. Glädjen är stor men hämndlystna danskar vill också straffa de som har hjälpt tyskarna vilket leder till att man återinför dödsstraffet.
Grethe Bartram grips och ställs inför rätta. Siffrorna varierar men enligt Henrik Skov Kristensen ska hon ha angivit uppemot 70 landsmän. 33 deporterades till koncentrationsläger varav nio stycken aldrig kom hem igen. Hon döms till döden i alla tre instanser och i domen skriver man att Grethe Bartram är en ”omoralisk, självhävdande psykopat med vissa drag av kallsinnighet och mytomani”.
LÄS MER: Ubåten sprängdes utanför Västkusten
– Hennes handlingar framstod som helt oförståeliga. Man förstod helt enkelt inte hur hon kunde ange sin bror, ex-make och hela sin umgängeskrets. Man behövde något som kunde förklara allt och ställde då den diagnosen som man skyllde allt på, säger Henrik Skov Kristensen.
Men än en gång lurar Grethe döden. Dödsdomen verkställs aldrig då man inte ville avrätta kvinnor. Grethe Bartram benådas av Danmarks kung, döms i stället till livstids fängelse och placeras på Horseröds fängelse där hon sitter i tio år innan hon släpps fri 1956.
Men danskarna har inte glömt. Att Grethe skulle kunna stanna i landet var uteslutet.
Börjar med flugfiske
Färden går mot Sverige och hon slår sig ner utanför Falkenberg. Där bosätter hon sig med en väninna i en gammal kraftverksbyggnad och lever ett tillbakadraget och anonymt liv.
Men precis som under ockupationen i Danmark är Grethe en opportunist. Till en början spinner hon och hennes väninna garn men när textilindustrin flyttar österut under 60-talet byter hon spår. Hon har noterat hur populärt fiske är i trakten och börjar med flugbinderi. Något hon gör med framgång.
– Hon var världsledande i den branschen. Under 70- och 80-talet var hon i princip hovleverantör när det kom till flugfiskeutrustning, säger Mats-Ola Matsson som kom att lära känna henne för drygt 20 år sedan genom deras gemensamma intresse för flugfiske.
Under 90-talet går väninnan bort och hon blir ensam kvar i det stora huset. Men hon får fortsatt besök av flugfiskeentusiaster som vill köpa utrustning av henne.
– Hon hur trevlig som helst, ställde alltid upp och hjälpte många att börja med flugfiske. Hon bjöd alltid in en och visade glatt upp sina allra finaste grejer. Hon var ju danska också så hon gillade att ta en öl och röka cigarr.
Avled 92 år gammal
Men hennes bakgrund pratar hon sällan om säger Mats-Ola Matsson.
– Nej, nej den pratade hon aldrig om. Det enda hon sa var att hon hade flytt från Danmark.
2009 började synen svika den då 85-åriga Grethe och hon erbjuder Mats-Ola Matsson att köpa upp hennes flugfiskesortiment. Något han gör.
– Det var säkert 300 kvadratmeter fullpackat med utrustning och material. Jag fyllde två lastbilssläp och körde säkert 25 vändor med vanligt personbilssläp, säger Mats-Ola Matsson.
Hennes grannar vittnar idag om en trevlig dam som höll sig för sig själv och inte gjorde mycket väsen av sig. Hennes historia har de fått reda på först under senare år när hon blivit omskriven i tidningen.
I en intervju med Berlingske Tidende 2010 berättar Grethe att hon anser sig ha sonat sitt brott efter sina tio år på Horseröds fängelse. Mycket av sin tid som agent för Gestapo har hon glömt eller valt att förtränga. Men hon är klar på en punkt.
– Ja, jag ångrar mig...
I slutet av januari i år avled Maren Margrethe Bartram, 92 år gammal, på äldreboendet i Falkenberg där hon levde den sista tiden.
Då hade hon levt i kommunen med sin mörka hemlighet i över 60 år.
