Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Göteborgaren som krigade mot Hitlers nazister

Omslaget till ”Svenskar i strid mot Hitler”, en bok av Lars Gyllenhaal. Foto: Lind & Co

Omkring 4 000 svenskar stred för USA och mot Hitler under andra världskriget. 

En av dem var göteborgaren Anders Kullander. 

– Han landsteg i Normandie och mottog flera militära hedersutmärkelser, säger Lars Gyllenhaal, som nyss utkommit med boken om de i stort sett okända svenska hjältarna.

Få har förmodligen hört talas om dem – svenskarna som stred för USA under andra världskriget. 

Och att de går att räkna i tusental förvånade till och med författaren Lars Gyllenhaal, när han gjorde research till sin senaste bok, ”Svenskar i strid mot Hitler” (Lind & co).

– I den amerikanska militärens arkiv går det att räkna till 1 517 svenskar medborgare. Men i själva verket var de, enligt min uppskattning, fler än 2 000, säger Gyllenhaal.

Ytterligare omkring 2 000 soldater var födda i Sverige, men hade redan fått amerikanskt medborgarskap när de tog värvning.

Lars Gyllenhaal, författare till ”Svenskar i strid mot Hitler”. Foto: Lind & Co

 

 

Och bland de tusentals svensk-amerikanska soldaterna, tog sig en hela vägen fram till Hitlers bunker: Anders Kullander från Göteborg.

Reste runt i Tredje riket

– Anders Kullander var speciell på flera sätt och hade kunskaper och erfarenheter som var värdefulla för amerikanerna, säger Lars Gyllenhaal.

Bland annat hade Kullander rest omkring i Tredje riket i slutet på 30-talet, och talade både tyska och engelska flytande. Han hade också tjänstgjort som befäl i den svenska armén, där han fick en gedigen utbildning i ledarskap och vapenhantering.

Anders Kullander tjänstgjorde som befäl i den svenska armén, där han fick en gedigen utbildning i ledarskap och vapenhantering.

 

 

Men förmodligen hade Anders Kullander aldrig hamnat i den amerikanska armén, om det inte hade varit för en olyckshändelse sommaren 1940.

– Han skulle vaccineras, men den som gav honom sprutan råkade injicera den i en av hans lungor, berättar Lars Gyllenhaal.  

Fick frisedel i Sverige

Kullander blev inlagd på sjukhus, och när han skrevs ut ett par månader senare fick han frisedel från det militära. 

Men i stället för att återvända till sitt vanliga liv bestämde han sig för att starta om i USA.

Efter japanernas attack mot Pearl Harbor 1941, bestämde sig Anders Kullander för att ta värvning i den amerikanska armén. Där utbildades han till militär underrättelseofficer.

 

 

– Sommaren 1944 landsteg Anders Kullander, tillsammans med sina kamrater i 137:e infanteriregementet, på Omaha Beach i Normandie, berättar Lars Gyllenhaal.

Nedan kan du läsa mer om Anders Kullander i utdraget ur Lars Gyllenhaals nya bok, ”Svenskar i strid mot Hitler” – som även innehåller historierna om flygaresset William Yngve Anderson och förebilden till Tom Hanks karaktär i storfilmen ”Rädda menige Ryan”, Ralph Göransson.

 

Utdrag ur ”Svenskar i strid mot Hitler”:

Efter Normandie blev Kullander befordrad till löjtnant och fick samtidigt tjänsten som adjutant till general Edmund Sebree, divisionens vicechef. Om Sebree sade Kullander: ”Se, det var en riktig general som var med framme vid fronten.”

Generalen fick snart en fristående stridsgrupp bestående av både infanteri och stridsvagnar. Kullander fick nu på djupet syssla med det han hade specialiserat sig på, militär underrättelsetjänst. Stridsgruppen med Kullander öronmärktes för att befria staden Nancy i nordöstra Frankrike. Ett år senare sade Kullander till Göteborgs-Posten (27 maj 1945) att slaget om Nancy var hans starkaste minne från Frankrike och han summerade:

”Jag åkte i täten av en grupp som skulle möta [de franska] frihetsstyrkorna men kom ifrån de andra och åkte in i staden alldeles ensam. Folket var fullständigt utom sig. Man kastade in champagne- och konjaksflaskor i jeepen så att den såg ut som en rullande bar, och vi blev så kyssta av flickorna att vi hade läppsmink långt bort till öronen. Uniformerna slets sönder av souvenirsamlare, och när vi kom tillbaka frågade generalen med glimten i ögat om vi hade varit ända borta i Berlin.”

När Kullander steg i land var Omaha Beach sedan länge säkrat. Kullander finns inte med i denna bild. Foto: Bildkälla: Nara

Generalen hade kanske en föraning om var Anders Kullander skulle hamna?

Kullanders bild av den allmänna krigssituationen vid denna tidpunkt framgår av intervjun med honom i Stars & Stripes publicerad den 19 september 1944:

”Ett före detta befäl i den svenska armén, nu adjutant hos en amerikansk general i västra Frankrike, hoppas kunna avsluta en skidsäsong som han påbörjade för flera år sedan, strax innan Hitler marscherade in i Österrike. [...] Med sin erfarenhet av tyskarna sade Kullander: ´De kan inte helt plötsligt gå över till demokrati. Personligen förväntar jag mig att vi kommer att få en häftig skur av blomkrukor och handgranater över oss när vi marscherar in.'”

Bildkälla: Anders Kullander Foto: Då denna bild togs hade Kullander nyligen hamnat i 137. Infanteriregementet, som framgår av metallemblemen.

På hösten 1944 började svenska tidningar rapportera om Anders Kullander. Det verkar som om källan till stor del var en annan svensk i samma division, Gösta Englund – som föddes i byn Ramvik i Ådalen och som strax före kriget inlett en sångkarriär i Amerika. Dagens Nyheter publicerade brev från Englund i vilka han både skrev om sig själv och om Kullander. Sergeant Englund beskrev löjtnant Kullander som ett ”språkgeni” och uttryckte stolthet över att en svensk arbetade i divisionshögkvarteret och fått en bronsstjärna för ”visad tapperhet under slaget om Saint-Lô”. Englund beskrev vidare den kraftiga tyska artillerield som de hade hamnat i, liksom hur de nyligen tillsammans hade lyssnat på en radiosändning från Sverige om hur finska trupper nu stred mot tyska trupper i Tornedalen.

[...]

I en artikel som publicerades i Ny Tid den 29 november 1944 reflekterade Anders Kullander över tyskarna som han mött före kriget och på dem som han senare mött under sin tid som amerikansk arméofficer:

”Som individer betraktade har jag bara gott att säga om dem. Men detsamma är tyvärr inte fallet med tysken som massmänniska, speciellt om man skulle råka ha åsikter som är avvikande från deras egna. Jag tror inte, att de plötsligt kan byta till demokratin under nuvarande förhållandena. De har andats nazistluft för länge. För min personliga del väntar jag att finna det tyska folket berett att kämpa mot de allierade, då de tränger in i Tyskland.”

Motiveringen för Kullanders bronsstjärna och den bevarade medaljen. Foto: Anita Lockhart

Svenska krigstida tidningar innehöll flera artiklar som nämnde Englunds och Kullanders erfarenheter men aldrig som toppnyheter, och de illustrerades enbart med små porträtt av varje man. Tydligen glömdes de här artiklarna snart bort i den väldiga nyhetsströmmen under andra världskriget.

Starka upplevelser

Anders Kullander har lämnat få upplysningar om hur hans krigsupplevelser påverkade honom. I ett klipp från Svenska Dagbladet den 14 juni 1945 står det att Kullander upplevt ”... fruktansvärda upplevelser under stormningar, [...] handgemäng, knivhuggning”. I samma artikel uppges att han dittills bara gråtit två gånger:

”Första gången var i Saint-Lô. Invasionen hade just börjat. Amerikanerna pressade sig under blodiga förluster meter för meter fram genom ruinhögarna. Vid ett tillfälle låg Kullander tillsammans med några officerskamrater i ett litet skyddsrum under jorden. Granaterna ven och bomberna exploderade. För att vinna en smula nervavspänning beslöts att koppla på radion. Kullander vred på rattarna, och det kom några ord på ett underligt språk, som ingen av hans kamrater förstod. Därpå började han gråta. Men någon minut senare hade han fått in en annan station, torkade sig i ögonen och intermezzot var glömt. Vad Kullander just hade hört var göteborgaren Ludde Gentzel hålla låda på sin hemlands tungomål.”

– Jag ska inte försumma att berätta det för Gentzel, när jag kommer hem, sade han.

Det sönderbombade Saint-Lô med en Sherman-stridsvagn i förgrunden. Foto: Bildkälla: Nara

Den andra gången han grät var, enligt artikeln, vid juletid 1944 i en stridsställning i Saarområdet:

”Bland radions julhälsningar fick han plötsligt höra sin moders röst – för första gången på fyra år. Det var inte endast på Kullander som detta gjorde ett gripande intryck. Bredvid sig hade han en överstelöjtnant med en jättes fysik och med händer som skulle kunna bryta nacken av vilken tysk som helst. När överstelöjtnanten fick sammanhanget förklarat blev han nästan ännu mera överväldigad än Kullander.”

[...]

Kullanders krigsslut

Det var enligt hans dotter Anita uppenbart att kriget lämnade ärr i Anders Kullanders själ. Några ord från Gösta Englunds frontbrev belyser effekten av flera månaders oavbruten fronttjänstföring: ”Starka, friska män bröts ner, blev hysteriska, ropade och skrek.”

Anders Kullander står vid ”Führerbunkerns” utgång i Rikskansliets trädgård. Hitlers lik brändes ungefär där fotografen står, den 30 april 1945. Foto: BILDKÄLLA: Anders Kullander

Kullander sade om de tyska koncentrationsläger han besökte: ”De överträffade allt jag skådat.” Mer än så ville han helt enkelt inte säga offentligt. Bara hans närmaste familjemedlemmar fick höra några fler ord om lägren från honom vid något tillfälle; om hur plågsamt det var att möta de utsvultna fångarna i ett av lägren, sannolikt Bergen-Belsen.

[...]

Kort efter Victory in Europe-dagen överfördes Anders till US Armys högkvarter i Paris och därefter till Berlin och den allierade militära regeringen för Tyskland. En av hans uppgifter i Berlin var att hjälpa brigadgeneral William H. Draper Jr. att ta hand om en företagsdelegation från Sverige. Innan de fina gästerna hann uttala ett ord petade generalen på Kullander och sade till honom att säga något lämpligt på svenska. Kullander fattade vinken direkt och utropade på klingande göteborgska: ”Hjättlit välkomna te Berlin!”

I Tredje rikets tidigare huvudstad besökte Kullander Hitlers sista högkvarter. Det enda bevarade Kullander-fotot från tiden i Berlin visar honom stående vid den bunkerutgång från vilken Adolf Hitlers livlösa kropp togs ut av SS-soldater för omedelbart brännande vid samma utgång.

[...]

Anders Kullander åtföljdes tillbaka till staterna av sin tyska brud Hannelore (senare Ann), som han gifte sig med i Sverige under sommaren 1949. Kullander tog också med sig hem en Volvo PV 444, medaljer, general Pattons bön instucken i en svensk bönbok, några tyska märken och en ... nallebjörn (!) som hade överlevt alla prövningar.

Anders och Ann Kullander med dottern Anita och sonen Nils. Foto: Bildkälla: Anita Lockhart

Bortsett från vanliga amerikanska utmärkelser för fronttjänstgöring, som Combat Infantryman Badge, tilldelades Anders också en Bronze Star, som motsvarade tyskarnas järnkors av andra klassen.

[...]

Anders Kullander avled i San Dimas, Kalifornien, den 20 februari 2000.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!