"Göteborg var som en krigszon"

Mellan den 14 och 16 juni 2001, kablades bilder från Göteborg ut över världen. På gatstenar som förmörkade himlen. På medvetslösa poliser och nedskjutna demonstranter. På paradgatan Avenyn, som brann framför ögonen på chockade och gråtande invånare.

15 år har gått, men minnet av upploppen lever fortfarande starkt. Kravallerna skakade inte bara Göteborg, utan ett helt land.

GT:s pensionerade och prisbelönta pressfotograf, Larseric Lindén, var tidigt på plats, när de fredliga demonstrationerna urartade i våldsamma upplopp:

– Det var en helt overklig känsla. Det kändes som att komma in i en krigszon. Jag stod bredvid några poliser när en kille kom springande bakom mig med en gatsten i handen. Han sprang fram till den ene polisen och drog den i huvudet på honom så han bara säckade ihop, som en boxare som blir knockad.

Polisen hårt kritiserad

Den 14 juni 2001 hade tiotusentals demonstranter samlats i Göteborg, för att protestera mot EU-toppmötet som hölls i staden och mot besöket av USA:s kontroversielle president, George W Busch.

Till en början fortlöpte demonstrationerna lugnt och fredligt, men snart urartade de i våldsamma upplopp. Hur och varför det kunde hända, har varit föremål för ändlösa diskussioner och ett antal utredningar.

Den största utredningen, Göteborgskommittén, leddes av den socialdemokratiske före detta statsministern Ingvar Carlsson. Och när kommittén presenterade sin rapport, riktades hård kritik mot polisinsatsen.

– Vid en rad punkter överskred man ramarna för de regler som finns, sa Carlsson då.

Kritiken mot polisen handlade bland annat om bristande samordning av de nationella resurserna, dåligt samarbete mellan de olika polismyndigheterna och ett sent beslut om personalförstärkningar.

Insatsen mot Hvitfeldtska gymnasiet, där omkring 500 demonstranter spärrades in och greps, beskrevs också som slarvigt genomförd och oproportionell i förhållande till hotbilden.

Amerikansk militär delansvarig

Fredsforskaren Hans Abrahamsson, som under flera år forskat om vad det var som hände i Göteborg de där junidagarna för 15 år sedan, har också pekat ut avspärrningarna av Hvitfeldtska som den tändande gnistan.

– Men det var vare sig en inkompetent polisledning eller en massa hitresta huliganer som låg bakom det som hände i Göteborg. I det här fallet var det USA som förmedlade hotbilder till Göteborgsledningen via den militära underrättelsetjänsten, som fick Göteborgspolisen att överreagera när det gäller Hvitfeldtska, sa Abrahamsson till GT, när han 2006 släppte sin forskningsrapport som bok.

Under toppmötet fanns, enligt Abrahamsson, 100-150 tungt beväpnade elitsoldater från amerikanska Delta Force i Göteborg. På Säve stod två amerikanska stridshelikoptrar startberedda, och runt presidenten fanns flera hundra beväpnade secret service-agenter.

– Hvitfeldtska fungerade som en gillrad fälla. Kommenderingschefen, Håkan Jaldung, gav till och med klartecken för två bussar fullastade med Ya Basta-aktivister, som stoppats av polisen i Stockholm, att fortsätta mot skolan. Först när de var inne på området stängdes skolan av.

"Det var som ett fältslag"

För Håkan Jaldung, som ansvarade för polisinsatsen Göteborg under kravallerna, handlade det om att se till att president Bush inte utsattes för en enda demonstrant, hävdade Abrahamsson i sin bok.

– Det viktiga var att hålla alla demonstranterna och aktivisterna innanför avspärrningarna så länge president Bush fanns kvar i Göteborg. Jag menar att det var planerat att stänga av Hvitfeldtska. Containrarna var beställda månader i förväg.

Larseric Lindén, pressfotografen som tog Årets bild 2001, tror dock inte att utgången hade blivit en annan om Hvitfeldtska inte hade spärrats av. Bland demonstranterna fanns organiserade huliganer, ute efter att ställa till bråk, menar han.

– När man står mitt i smeten som jag gjorde så såg man ju att det var inte bara var ungdomar som slogs för humanistiska och demokratiska ideal som var här. Jag såg den där "fältherren" uppe i Vasaparken. Han såg till att de hade gatsten och så stod han och dirigerade och skrek "framåt" och så sprang de fram och kastade sten på polisen, sedan ropade han "tillbaka, tillbaka". Det var som ett fältslag.

Lindén fortsätter:

– Min bestämda uppfattning är att hade det här med Hvitfeldska inte hänt så hade det blivit bråk ändå, det hade "fältherren" och hans gäng sett till.

Enligt Sveriges Radio har var tredje person som dömdes i samband med kravallerna blivit dömda igen. Bland annat för våldsamt motstånd, misshandel, brott mot knivlagen och narkotikabrott.

80 procent slutade

I september 2001 kom polisförbundets rapport "Kaos - om kommenderingen i Göteborg", om bristerna i polisens organisation under kravallerna. Där står bland annat att läsa att 59 procent av poliserna i Göteborg saknade utbildning för arbetsuppgifterna, och att 66 procent saknade personlig skyddsutrustning.

80 procent av radiobilspoliserna och 40 procent av piketpoliserna lämnade sin tjänst inom ett år efter kravallerna, på grund av stress. Det uppger Polistidningen.

Erfarenheterna från Göteborgkravallerna ledde till stora förändringar, när det kommer till hur polisen handskas med demonstrationer och stora, arga folkmassor. Numer gäller snabba, lättrörliga insatser, efter dansk förebild. Det innebär: inga sköldar och batonger, kommunikation med demonstranterna, samt mental förberedelse.

Helena Tagesson, som demonstrerade med Attac under Göteborgskravallerna, såg bara fördelar med den danska metoden när den infördes i Sverige:

– Skulle poliserna ha kunnat detta redan under demonstrationerna hade de hållit sig lugna när allt ballade ur. När ingen pratar eller har ögonkontakt så blir det massa motsättningar, sa hon då.

FöregåendeNästa

Stäng fullskärmsläge