Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Göteborgarna hedrade offren efter branden

Hotan Mojdehy, som skulle gått på festen.
Foto: Henrik Jansson
63 ungdomar omkom i den svåra branden.
Foto: STEPHAN BERGLUND
Minnesmonumentet som sattes upp för tio år sedan.
Foto: JAN WIRIDEN
På måndagskvällen avgick fackeltåget från Gustav Adolfs torg
Foto: Nora Lorek
Göteborg minns brandkatastrofen som släckte 63 ungdomars liv för 20 år sedan.
Foto: Nora Lorek
Foto: Nora Lorek
Ljus och blommor vid minnesmonumentet intill Backaplan.
Foto: Nora Lorek
1 / 8

Facklor, musik, tal och starka känslor – Göteborg minns brandkatastrofen som släckte 63 ungdomars liv för 20 år sedan.

Under måndagskvällens fackeltåg och minnesceremoni samlades många göteborgare ute i höstkylan för att hedra offren och för att värma sig tillsammans.

– Jag som inte var där, jag har hållit mig borta från lokalen i 20 år, men i år ska jag för första gången in, säger Hotan Mojdehi, som skulle gått på festen och förlorade en nära vän . 

Sent på kvällen 29 oktober 1998 inträffade den största brandkatastrofen i Göteborgs historia.

Klockan 23.42 kom det första larmsamtalet till SOS Alarm. När räddningstjänsten kom till platsen stod det snabbt klart att man stod inför en ofattbar katastrof med många döda och skadade..

63 ungdomar omkom och 215 skadades.

På måndagskvällen – 20 år senare – arrangerades ett fackeltåg som avgick klockan 19 från Gustav Adolfs torg över Göta älvbron till Herkulesgatan 1 där branden inträffade.

”Alla stöttade varandra” 

Ett stort antal människor fyllde torget för att vänta in fackeltåget. En av dem var Hotan Mojdehi som skulle ha gått på festen då för 20 år sedan, men fick förhinder.

– Jag är kanske lite lyckligt lottad, vi var ett gäng som skulle åka till festen men så av en slump blev jag försenad så jag åkte hem, säger han.

Dagen efter väcktes han av sin pappa och fick veta att något hemskt hade hänt. 

Han förlorade en nära vän och flera andra av hans vänner skadades svårt. 

I kväll besökte han brandlokalen för första gången.

– Jag som inte var där, jag har hållit mig borta från lokalen i 20 år, men i år ska jag för första gången in, säger han. 

Jeanette Ganesjö har rest från Stockholm för att delta.
Foto: Henrik Jansson

Också Jeanette Ganesjö hade vänner som var på plats den kvällen.

– Ja, det var ju väldigt många vänner som var där. Göteborg var en stad i sorg, det fanns inga ovänner då alla stöttade varandra. Jag är här för att hedra alla som omkom och deras familjer, säger hon. 


Tyst minut 23.42 

Fackeltåget rörde sig sedan stilla längs Östra Hamngatan och upp över Göta älvbron. Ljusen lyste varmt denna kylslagna och blåsiga höstkväll. 

Kommunstyrelsens ordförande Ann-Sofie Hermansson gick med i fackeltåget och fanns sedan även på plats under minnesceremonin. Hon berättar att hon befann sig utomlands när branden inträffade och att det tog flera dagar innan hon kunde ta in vidden av katastrofen. 

–  Det är fint att vara här men det är fortfarande nästan omöjligt att ta in vad som hände. Man kan aldrig säga att något sådant här för något gott med sig på det viset. Det var för hemskt. De ungdomarna borde ha fått vara 20 år äldre i dag och finnas bland sina nära och kära men det som faktiskt skedde med ungdomssatsningar efteråt, det var bra för staden, säger hon. 

Utanför minneslokalen har en utomhusscen satts upp där själva minnesceremonin äger rum. Där är ett späckat scenprogram från 20.00 till 22.30.

Trots en bitande kyla och snöblandat regn var det trångt framför scenen. Många varma kramar delades ut mellan vänner och anhöriga under kvällen. Det var tal, tårar och starka känslor.

Förutom tal av ordförande i Brandoffrens anhörigförening, Rozbeh Aslanian, talar gymnasie- och kunskapslyftsminister Anna Ekström och Thomas Bodström som företrädde en stor del av de målsägande. Dessutom har det varit tal av överlevare och anhöriga, representanter för räddningstjänsten, krissamordnare och präst.

När namnen på vart och ett av de 63 offren lästes upp var det alldeles stilla och tyst. 

Fackeltåget gick över Götaälvbron mot platsen för branden.
Foto: Nora Lorek

Under ceremonin har också överlevare och anhöriga deltagit med musikframträdanden.

Kvällen avslutades med en tyst minut 23.42. Minuten då första larmet ringdes in till SOS Alarm den ödesdigra kvällen för 20 år sedan. 


Hur minns du kvällen och hur har det påverkat dig?  


Torgny Johansson, 75, pensionär, Hammarkullen:– Från kvällen har jag inga särskilda minnen men jag kommer ihåg morgonen så väl. Då hade jag två töser som var 15 och 18 år gamla så min syster ringde på morgonen och frågade om tjejerna var hemma. De kunde lika gärna ha varit där den kvällen.
Foto: NORA LOREK
Jeanette Ganesjö, 34, Stockholm:– Jag minns den starka sammanhållningen efter den hemska branden. Vi var där dagligen i flera veckor. Var man inte där så var man på sjukhuset för att hälsa på de som hade överlevt. Angéli Lundberg, 35, Göteborg: – En i vårt handbollslag gick bort. Det kunde lika gärna varit jag men jag fick inte gå på festen den kvällen. En tjej från vårt lag gick till platsen efteråt och la ned medaljen som vi hade vunnit på vår sista gemensamma match.
Foto: NORA LOREK
Roghieh Javadi, 60, sjuksköterska, Kortedala:– Jag jobbade som sjuksköterska på Sahlgrenska så jag fick höra om det när jag kom till jobbet på morgonen. Kort därefter fick jag ett samtal att min kusins son dog i branden natten innan. Det känns fortfarande tungt. Det påverkar ju en hel familjs liv. Jag minns så väl hur konstigt det var på sjukhuset. Jag har aldrig sett så många unga människor på Sahlgrenska.
Foto: NORA LOREK
Anna Samuelsson, 42, Hjuvik - Jag jobbade på trafikskolan som låg i samma byggnad vid tillfället och hade elever som frågade om jag inte ville följa dem till festen. Men jag var 22 och kände mig väl lite för gammal då. Jag minns så väl hur det var att komma tillbaka dit dagen efter. Det låg som ett lock över Backaplan. Vi höll öppet så att alla som behövde kunde komma in för att prata eller bara få en kram.
Foto: NORA LOREK