Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

"Genomtänkt, fartfyllt och medryckande"

Det var fullsatt i publiken – och vid familjen Addams bord när Broadway-musikalen hade premiär i Sverige. Foto: Bo Håkansson

Hur är det möjligt egentligen – att blåsa liv i en för länge sedan uttjatad skämtsam rysarserie och förvandla till en musikal, helt up to date?

Familjen Addams

Musikal

Var: Lorensbergsteatern.

Publik: 789 (utsålt).

Vad: Den legendariska tv-serien blev först ett par långfilmer innan förvandlingen till firad musikal på Broadway med musik av Andrew Lippa och manus av Marshall Brickman och Rick Elice. Östgötateatern har spelat en komprimerad version av musikalen i Norrköping och Linköping

Vilka: Claes Malmberg, Petra Nielsen, Lasse Kronér, Stefan Ljungqvist, Sofie Lindberg, Karolina Engelbrektsson, Johannes Tenstam med flera.

Bäst: Slapsticks, skämt och undertext som tar död(!) på varenda närmande till traditionell musikal.

Sämst: En gång var det nära med en hel romantiskt ballad - men så kom skämtet!

Fråga: Hur hittar man barnskådespelare (Johannes Tenstam) som sjunger bättre än varenda deltagare i Idol?`

Jag har ingen aning, men här lyckas man. Historien om dotter Wednesday (Karolina Engelbrektsson med akrobatik i både sång och på riktigt) i den rysliga familjen, som blir förälskad i en helt vanlig pojke (Johan Yngvesson) är bara skenbart enkel. För det finns knappt ett uns allvar i romantiken, ändå så blir det vackert på något sätt, med ett underliggande faktiskt seriöst budskap om vad som är vanligt/ovanligt och värt att leva för.

Petra Nielsen toppar som en inte bara vidunderligt vig (och urringad) Morticia. Vartenda ögonkast, mimik och förstås sång är så minutiös och kul att det är svårt att tänka sig någon annan i rollen.

Claes Malmberg överträffar sig själv – finns det verkligen manus till hans hejdlösa drapor på nästan alla Europas språk?

Lasse Kronér är minst sagt typecastad som Onkel Fester. Han är klockren, även om vi ibland undrar om det är Onkel Fester som spelar Lasse Kronér eller tvärtom. Och Stefan Ljungqvist som Lurch är faktiskt obeskrivlig!

Dessutom häpnadsväckande överraskningar i såväl handling som i scenografi och koreografi. För att inte tala om musiken med flera showstoppare, inte minst "Döden väntar bakom hörnet" som får mig att tänka på "Always look at the bright side of life" i Life of Brian.

Bearbetningen, med härliga slängar åt såväl Lundsberg som Köpenhamn (det ordet har fått en ny innebörd liksom läkare utan gränser) eller för den delen en helt annan uppsättning på Göteborgsoperan med "Vår värsta tid är nu".

Det är så genomtänkt, så fartfyllt, medryckande och helt förbaskat kul att jag är övertygad om att det här gänget får spela först här och sedan boka teater i Stockholm på en gång!

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!