Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Gåtan: Vem stal prinsessans dyrbara gåva från skeppet?

Fyren vid Räbbehuvud, där skeppet Jungfru Elisabeth strandade. Fyren byggdes inte förrän 1933.Foto: Alice Nordevik
Räbbeviken innanför Räbbehuvud, där Jungfru Elisabeth till sist strandade.Foto: Alice Nordevik

Ett strandat skepp, en ihjälslagen besättning och en prinsessas försvunna gåva.

Sägnen om skeppet med guldvaggan har fascinerat människor i över 300 år – och är än i dag ett mysterium.

– Det är ju verkligen en spännande historia, med många frågetecken, säger Ted Knapp, författare till boken "Längs kusten i Bohuslän".

”Så långt man kan minnas tillbaka har skärgården utanför Härön varit en skeppskyrkogård, som man talat om med djupaste respekt och allvar.”

Så skriver Johan Petterson i sin bok "Skeppet med guldvaggan".

Berättelsen tar sin början en ovanligt stormig lucianatt, den 13 december 1717. Skeppet Jungfru Elisabeth från Amsterdam kämpar för sitt liv bland Bohusläns skär och strandar till sist vid Räbbehuvud på Härön utanför Tjörn. Enligt legenden mördas den överlevande besättningen av lokalbefolkningen, som sedan plundrar vraket på lasten. 

Men det är inte vilket skepp som helst. Bland annat har det fraktat en dyrbar miniatyrvagga i guld, prydd med finaste ädelstenar. Vaggan var en present till Sveriges blivande drottning Ulrika Eleonora, skänkt till henne av en tysk furstinna. 

Under natten slås vraket av Jungfru Elisabeth sönder i den svåra stormen – och när den bleka decembermorgonen gryr är den lilla viken helt tom.

Prinsessan Ulrika Eleonora, som senare fick guldvaggan i gåva.

Kung Fredriks käpp

Inte förrän flera år senare uppdagas historien. Kung Fredrik, Ulrika Eleonoras make, är på besök i svenska riksdagen och får där syn på prosten och riksdagsmannen Mikael Koch från Tjörn. Den senare bär på en förgylld spatserkäpp med guldknopp, som han ska ha fått som muta av lokalbefolkningen för att hålla tyst om plundringen. 

Kung Fredrik känner igen käppen som sin egen – den hade nämligen funnits med bland lasten på Jungfru Elisabeth. Att det verkligen är hans käpp bevisar han genom att öppna ett dolt utrymme, fyllt med dukater. Flera Tjörnbor blir förhörda om plundringen och dömda till döden för ”röfveri mot skeppsbrutne och strandade skepp”. Men en tid senare blir de benådade och släpps fria.

Den dyrbara guldvaggan spåras till en bonde på gården Stordal på Tjörn. Men innan den kungliga truppen anländer blir bonden förvarnad och hinner gräva ner vaggan på sin åker. 

Inte förrän på sin dödsbädd, många år senare, berättar han var vaggan ligger gömd. Men innan någon hinner börja gräva får bonden oanade krafter, tar sig upp ur sängen och flyttar vaggan. Sedan avlider han – och tar sin hemlighet med sig i graven.

”Än i dag ser man folk gräva flitigt i jorden på Tjörn, i synnerhet när det är tid för sättpotatisen att komma i jorden”, skriver Göran Nylander om vaggan i "Bohusläns Gilles jubileumsbok".

Ungefär så här kan Jungfru Elisabeth ha sett ut, skeppen på bilden är holländska från början av 1700-talet. Bilden är en oljemålning av okänd konstnär i Handels- og Søfartsmuseet på Kronborg, Helsingør.Foto: Privat

En sann berättelse

Att skeppet Jungfru Elisabeth verkligen existerade finns det inga tvivel om. Författaren Johan Petterson har ägnat många år åt att leta i gamla arkiv för att bekräfta historien och i sin bok "Skeppet med guldvaggan" redogör han för upptäckterna. Bland annat finns det dokument som styrker att Jungfru Elisabeth faktiskt fraktade kungens tillhörigheter – och att bonden i Stordal existerade.

Att Tjörnborna mördade besättningen tror han dock inte på.

"Det är naturligtvis inte troligt, att ortsbefolkningen på Härön, mitt i natten, i orkanartat vinterväder bevittnat Jungfru Elisabeths strandning. Det är inte heller troligt att någon av fartygets besättning överlevde skeppsbrottet”, skriver han.

Ted Knapp, författare till boken "Längs kusten i Bohuslän", tror däremot att det kan vara sant.

– Det var ju inte okänt på den tiden att det strandade fartyg. Det kan ha varit så att större delen av besättningen omkom i bränningarna och kanske bara någon enstaka blev ihjälslagen, för att det inte skulle finnas några vittnen. Men det är ju bara spekulationer, säger han och tillägger:

– Men att skeppet plundrades av ortsborna, det håller jag för mycket troligt. 

Ted Knapp, författare till boken Längs kusten i Bohuslän.Foto: Privat

Guldvaggan

Men historiens verkliga mysterium, den dyrbara guldvaggan, förblir ett sådant än i dag. 

– Det går ju många historier om att guldvaggan hamnade hos bonden i Stordal och att den skulle vara nergrävd i hans kohage. Långt in på 1800-talet så var det åtskilliga som var ute i kohagen med spade och hacka för att försöka hitta den, säger Ted Knapp.

Han berättar att det finns teorier om att bonden i stället ska ha sålt vaggan till en förbipasserande köpman, något som även Johan Petterson håller som troligt i sin bok. 

Så kanske ligger guldvaggan kvar någonstans i Tjörns mylla, kanske befinner den sig fortfarande på resande fot ute i världen. Säkert är att berättelsen kommer fortsätta fascinera och förtjusa i många år till. Johan Petterson summerar det i "Skeppet med guldvaggan":

”Denna sägen är allt annat än en vandringssägen; den är en historisk sägen, grundad på dramatisk verklighet”.

Även Ted Knapp instämmer:

– Det är en fantastisk historia på alla sätt och nog den som dröjt sig mest kvar genom åren, säger han.

Räbbeviken innanför Räbbehuvud, där Jungfru Elisabeth till sist strandade.Foto: Alice Nordevik

Källor: "Skeppet med guldvaggan" av Johan Pettersson, "Längs kusten i Bohuslän" av Ted Knapp, Kapitlet "Historia och historier från Bohuslän"  av Göran Nylander i "Bohusläns gilles jubileumsbok", "Bohusläns historia och beskrifning" av Axel Emanuel Holmberg.