Det var sommaren 1992. Både Helena Andersson, 22, och storasystern Ulrika hade tillfälligt flyttat tillbaka till föräldrahemmet i Mariestad. Helena hade storslagna planer för framtiden och drömde om att bli lärare.
Men först var hon i färd med att upptäcka världen.
Helena var redan berest – nu hade hon fått sommarjobb på sjukhuset för att kunna finansiera sina kommande äventyr.
– Hon höll på med sin hund mycket och gillade att rida. Hon var en tjej med mycket energi och livsglädje. Hon ville väldigt mycket, säger Ulrika Andersson, som nu är 47.
Var på fest
Det skiljer bara ett år mellan systrarna. De var tajta. Lördagskvällen den 13 juni skulle de till en gemensam kompis som hade inflyttningsfest i Töreboda, knappt två mil från Mariestad.
Helena och Ulrika var förväntansfulla.
– Vi gjorde oss i ordning. Precis innan vi skulle lämna mammas och pappas hus vänder hon sig om till mig inne i badrummet. Hon säger: "Är jag fin så här?" Det är vissa saker som aldrig suddas ut, säger Ulrika.
Festen var lyckad. Sällskapet ville aldrig att den skulle ta slut, därför åkte de till Mariestad där de fortsatte kvällen på stadshotellet.
LÄS MER: Mordet på Malin, 16, är fortfarande en gåta
Helena hakade på. Ulrika bestämde sig däremot för att runda av.
– På natten ringer Helena mig från hotellet och berättar hur roligt det är. Jag säger åt henne att väcka mig när hon kommer hem, så dricker vi te och pratar mer. Sedan ber jag henne att ta en taxi. Det vet jag egentligen inte varför jag gör.
Sängen var orörd
Ulrika blir aldrig väckt.
För Helena kommer aldrig hem.
När storasystern går in i hennes rum på morgonen därpå är sängen fortfarande bäddad och lampan tänd. Ulrikas första tanke är att Helena kanske följt med någon kompis, men när timmarna går och systern fortfarande inte hört av sig blir hon mer och mer orolig.
Hon sätter sig och ringer runt till dem som skulle kunna ha en aning om var Helena är. Ingen vet.
Senare på dagen kommer hennes föräldrar hem från sitt sommarställe.
– När jag berättade att Helena inte kommit hem vände mamma i trappen och vi åkte ner till polisen med en gång. Där var det en polis som hade hund och han frågade mig vilken väg jag trodde att hon gått hem, säger Ulrika.
Blodiga skor hittades
Polismannen tog med sig hunden till vägen. Inte långt senare ringde det på familjen Anderssons ytterdörr.
– De hade hittat hennes ena sko bara hundra meter från vårt hem. Sedan var det ett dygn av totalt kaos, säger Ulrika.
Tredje systern Gabriella var i Göteborg. Hon kastade sig på tåget till Mariestad. När hon var framme möttes hon av en tillvaro som aldrig mer skulle bli sig lik.
LÄS MER: 15 olösta kvinnomord är gåtor för polisen
Skon som polismannen upptäckt låg intill en upptrampad stig i skogsdungen vid hemmet. Kort därpå hittades också den andra. På skorna fanns blodfläckar. En bit därifrån påträffades hennes ringar.
Vid lekplatsen, på andra sidan gångstigen, har däckspår säkrats och vittnen som hörde av sig till polisen ska ha berättat att de sett en vit bil försvinna från platsen den natten. Det finns även uppgifter på att kvinnoskrik ska ha hörts.
Syntes på gångbro
För några år sedan undersökte polisen en vit Volvo som tagits i beslag.
Men än i dag, nästan två och ett halvt decennium efter det mystiska försvinnandet, är gåtan om vad det var som egentligen skedde olöst. Sista platsen Helena syntes till på var på en gångbro över ån en bit från stadshotellet.
Andra olösta kvinnomord i Västsverige som förbryllar polisen
1987
1 mars
En 42-årig kvinna hittades medvetslös i Göteborg. Hon hade flera skador på ansikte, hals och överkropp. Hon avled på Sahlgrenska sjukhuset.
1989
11 juli
I Tidan i Skövde hittades en kvinna död i ett dike vid en allmän väg. En misstänkt dömdes i tingsrätten men friades i hovrätten.
10 september
Vid tv-masten i Delsjön hittades en 29-årig kvinna brutalt ihjälslagen. Mordet är ett av de fall som undersökts för eventuella kopplingar till dubbelmördaren Anders Eklund.
1993
30 juni
En 38-årig kvinna hittades ihjälslagen i sin säng i bostaden i Göteborg. Lägenheten var kraftigt nedblodad och offret hade tecken på flera kraftiga slag mot huvudet.
1994
24 juli
Malin Olsson, 16, hittades död på Östra begravningsplatsen i Göteborg. Någon hade gömt hennes kropp bakom en gravsten.
1996
18 november
En kvinna anmäldes försvunnen av sin före detta make. Uppgifter tyder på att hon mördats men kroppen har aldrig påträffats. Det är oklart varifrån hon försvann, men brottet utreddes av Göteborgspolisen.
1997
8 mars
I Göteborg hittades en 31-årig kvinna död i sin säng i samband med att det brunnit i lägenheten.
25 mars
En 29-årig kvinna hittades ihjälslagen på en gångbana i Bergsjön i Göteborg. Hon ska ha haft skador i huvudet.
1998
11 augusti
En kvinna var på husbilssemester i Sverige tillsammans med sin make. Hon anmäldes försvunnen och hittades efter ungefär ett år vid Kroppefjäll i Färgelanda. Hon hade skjutits till döds.
2000
13 november
En kvinna hittades död i Göteborg. Hon misstänks ha förgiftats till döds. Hon ska ha varit inblandad i ett ärende som rörde grovt bedrägeri.
2002
25 april
I Göteborg hittades en 40-årig kvinna strypt till döds. En misstänkt person friades i hovrätten.
2005
13 oktober
I en sybehörsaffär på Kyrkogatan i Göteborg mördades den 36-åriga Marie Johansson. Polisen tror att hon mördades med ett stickvapen. En kvinna i rosa byxor efterspanas för mordet.
Källa: Polisen
De försök till vädjan som polisen gjort i media om att få in tips från personer som kan ha uppgifter om Helenas försvinnande har inte gett några resultat.
– Vi måste hitta kroppen, men jag tror inte att vi kan hitta någon gärningsman i utredningsmaterialet. Jag tror att det måste vara någon som kommer in och berättar en historia som vi kan vederlägga, säger kriminalkommissarie Lars Johansson, chef över polisens avdelning på grova brott i Skaraborg som utreder fallet.
"Tiden läker inga sår"
Familjen har en önskan om att utredningen ska lämnas över till den nyss omstartade cold case-gruppen i Göteborg för att polisen, som Ulrika Andersson uttrycker det, ska "börja om från början".
– Jag måste tro att det går att lösa, säger Ulrika Andersson.
Det går knappt en dag utan att hon tänker på sin syster.
– Det är en text man läser, en sång man hör eller en person man ser som kanske påminner om henne. Det här är en sorg jag fått lära mig att leva med och hantera. Vissa dagar går det bättre och vissa dagar går det sämre, men jag måste också tillåta mig att ha sämre dagar, säger Ulrika Andersson.
Hur har det här påverkat dig i ditt liv?
– Jag har ett liv före och ett efter att Helena försvann. Jag fick lära mig att leva på nytt efteråt. Men det tog tid, det var när min nu 22-årige son föddes som jag fick tillbaka någon slags mening med livet. Någonstans har jag fått lära mig att leva med saknaden efter Helena, men den där villkorslösa glädjen för någonting har jag aldrig på riktigt, riktigt kunnat känna någonsin mer.
– Jag vet att folk kan säga att tiden läker alla sår, men det är tvärtom. Tiden läker inga sår överhuvudtaget. Att hon är försvunnen är något som aldrig blir läkt.
