Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Gabriella, 65, fick felaktig dödsdom: ”Känner ilska”

Antalet drabbade ökar varje år.
Gabriella Amidani fick beskedet att hon hade dödlig cancer. I stället handlade det om en inflammation. Foto: Privat
Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg.Foto: DANIEL STILLER/BILDBYRÅN

Gabriella Amidani, 65, fick chockbeskedet: 

”Du har cancer och fem till sex veckor kvar att leva”.

Men månaderna gick och hon kände sig inte sjuk.

Till slut visade det sig att det aldrig funnits någon cancer.

– Det är klart att jag blev glad att jag är frisk, men känner samtidigt ilska över att ha blivit så illa behandlad, säger Gabriella Amidani.

En vanlig hälsokontroll på vårdcentralen skulle leda till några omskakande månader för Gabriella Amidani från Västra Frölunda i Göteborg.

Vid läkarbesöket visade det sig att hon hade en hög sänka och fler blodprover togs. Därefter gjordes också magnetröntgen.

Vid återbesöket fick Gabriella Amidani besked att hon troligen hade gallblåsecancer och blev remitterad till Sahlgrenska universitetssjukhuset och leverkirurgiska mottagningen på Transplantationscentrum.

Där träffade hon tillsammans med systerdottern Angelica Johansson en läkare som gav ett ödesmättat besked.

– Han satte sig ner och sa att det inte var mycket att göra. Han förklarade att min moster hade avancerad gallblåsecancer med spridning till levern. Jag blev chockad. Hon var ju så frisk och pigg och jobbade som vanligt, säger Angelica Johansson.

Och Gabriella Amidani själv var förstås lika chockad och överraskad.

– Får man ett sådant besked blir man inte glad. Samtidigt kände jag mig frisk för att vara så sjuk, säger hon.

Angelica Johansson är systerdotter till Gabriella Amidani och har tillsammans med sin syster hjälpt mostern mycket under den svåra tid när alla trodde att Gabriella var döende i cancer.Foto: Privat

Beskedet: Fem-sex veckor kvar

Angelica Johansson, som arbetar som utredare vid Rättsmedicin i Göteborg, frågade läkaren om det inte fanns möjlighet till operation.

– Han visade mig röntgenbilderna och pekade på metastaser. Han sa att det inte gick eftersom det var cancer överallt. Han hade redan skickat remiss till palliativa teamet. Vi fick veta att min moster skulle må allt sämre och att hon hade fem-sex veckor kvar att leva, säger hon.

Veckorna gick och Gabriella kände sig fortfarande fysiskt frisk. Hon hade sjukskrivit sig från jobbet som undersköterska på Sahlgrenska, eftersom hon snart skulle dö, och gick hemma med sin oro och dödsångest.

– Det är klart, tankarna kom och gick. Jag hade familj och vänner runtomkring som gjorde det lättare för mig. Jag är samtidigt så pass stark. Jag tror mycket på ödet. Är det så det ska sluta så slutar det så, tänkte jag. Och jag var inte sjuk. Jag mådde bra fysiskt. Jag kunde äta och dricka som vanligt. Flera kompisar som träffade mig konstaterade också att ”du ser så frisk ut för att vara så sjuk”. 

Gabriella Amidani är förstås glad att allt slutade väl – att hon inte var sjuk i cancer – men under flera svåra månader trodde hon att hon var döende.Foto: Privat

Var egentligen en inflammation

Gabriella fick veta att hon skulle få cellgifter i lindrande syfte och därför krävdes vissa undersökningar och ytterligare en magnetröntgen gjordes, förklarar hon.

En blodansamling upptäcktes och därefter genomfördes en operation. Angelica konstaterar att hon innan dess varit mycket påstridig i sin vilja att mostern skulle opereras.

– Under operationen togs gallblåsan bort och även en bit av tjocktarmen som var inflammerad. Det togs vävnadsprover som sedan inte visade några tecken på cancer, berättar Gabriella.

Efter operationen gick sänkan ner och Gabriella förklarar att alla prover såg bra ut. Någon cancer hade hon aldrig haft. Fem månader efter diagnosen, i oktober 2017, var hon tillbaka på jobbet.

– Jag kände glädje över att vara frisk men samtidigt ilska över att ha blivit så illa behandlad. Nu mår jag bra, men jag har gått och pratat med en psykolog efter det som hände. Så fort jag får ont någonstans kommer tankarna om att det ska vara något allvarligt. Jag har en ständig oro. Det är något jag inte tror att jag någonsin kommer att bli av med, säger hon.

Gabriella Amidani remitterades till leverkirurgiska mottagningen på Transplantationscentrum vid Sahlgrenska universitetssjukhuset där hon felaktigt fick sin dödsdom.Foto: DANIEL STILLER/BILDBYRÅN

Ärendet har skickats vidare

Gabriella har gjort en anmälan till Ivo, Inspektionen för vård och omsorg, som skickat ärendet vidare till vårdgivaren, det vill säga Västra Götalandsregionen med verksamhet vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg.

– Vi kallades till ett återkopplingsmöte med verksamhetschefen och en chefskirurg. De erkände att de gjort fel och beklagade detta. De menade att det hade varit svårbedömt. Jag förstår inte vad som var så svårbedömt, säger Angelica Johansson som var med sin moster på mötet. 

Hon tillägger:

– Jag anser att man måste vara hundra procent säker när man ger någon en dödsdom. Så många läkare som passerat Gabriella. Vi fick höra att det inte fanns något hopp överhuvudtaget. Så visade det sig vara en inflammation.

Gabriella driver nu sitt ärende hos Löf, Landstingens ömsesidiga försäkringsbolag, för att få ekonomisk ersättning, inte minst för förlorad arbetsinkomst eftersom hon var sjukskriven i onödan.

Chefen: ”Ser ut som en tumör”

Per Lindnér, verksamhetschef på Transplantationscentrum vid Sahlgrenska universitetssjukhuset, konstaterar att han, efter att ha gått igenom journalerna, skulle ha handlagt ärendet på samma sätt som det gjordes.

– Vid en avancerad inflammation i gallblåsan kan den gripa över på organ intill. Bilden ser då ut som en tumör som växer på de andra organen. När det ser ut som cancer, måste man agera som om det vore det, säger han.

Per Lindnér, verksamhetschef på Transplantationscentrum vid Sahlgrenska universitetssjukhuset.Foto: Pressbild

Per Lindnér säger att det först ansågs tveksamt att operera, men eftersom sjukdomen hade ett mer stillsamt förlopp än läkarna förväntade sig ändrade de sig.

– Det dök upp en viss tveksamhet om det var elakartat. Därför bedömde vi att vi skulle operera och försöka ta bort det, förklarar han.

TV: Det här är en Ivo-anmälan

Fakta: Det här är en IVO-anmälan