Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Folk är ju på riktigt inte kloka

Foto: ROBIN ARON / ROBIN ARON GT-EXPRESSEN

Jag är en extremt bilburen person (ja, jag vet, det är inte varken särskilt vettigt, miljövänligt eller modernt) men jag insåg hur orimligt det är att varje dag köra in till stan och leta parkering. Så jag fick snabbt fundera på andra färdsätt till min arbetsplats. Men få saker stressar mig så mycket som att åka kollektivtrafik och då speciellt i rusningstrafik.

 

Det är trångt, varmt och fullt av morgontrötta och griniga människor (inklusive mig själv). Dessutom tar det orimligt lång tid. Att åka från Majorna, där jag bor, till Kungsportsplatsen tog min första dag 42 minuter (!). Så att åka kollektivt kändes helt enkelt inte som ett alternativ. Så jag pumpade däcken, köpte en hjälm och bestämde mig för att cykla. Jag hade en fantastisk bild i huvudet - vinden som blåste i mitt hår, den friska luften som fyllde mina lungor och hur jag kom fram till min arbetsplats som en harmonisk, pigg och lycklig person.

Så blev det inte riktigt. Inte alls faktiskt. Och inte berodde det på det konstanta Göteborgsregnet som piskade mitt ansikte eller hur jag flera gånger fick stanna och plocka upp saker som hoppat ur min väska eller ramlat av min pakethållare. Nej, det som gör att jag varje morgon kommer fram till jobbet svettig av stress och med en puls på 7000 är mina kära medtrafikanter. Folk är ju på riktigt inte kloka?

Vi har fotgängarna - som av någon outgrundlig anledning alltid går på cykelbanorna trots att det finns en trottoar precis bredvid. Som korsar cykelbanan med huvudet böjt över telefonen, låter sina hundar och barn springa fritt och sen blir arga när man plingar.

Sen är det de andra cyklisterna som jag antar är lika skärrade som jag är och därför beter sig som rädda hundar på nyårsafton. Som kör om alldeles för nära, cyklar mot rött ljus och skriker otrevliga saker till varandra. 

Och bilisterna. Herregud, bilisterna. Jag har bara cyklat i två veckor men har på riktigt fått tvärnita fyra gånger för bilister som struntar fullständigt i högerregeln (ja, den gäller även cyklister), parkera och stannar på cykelbanor och smäller upp sina dörrar rakt ut mot cykelbanan utan att se efter så ingen kommer cyklande. 

Nej, det finns verkligen inte en chans för mig att slappna av när jag cyklar eller att se min resa till jobbet som ett “sätt att vakna till” på. Jag måste ha alla sinnen på helspänn, konstant. Så jag har inte längre några drömmar om att komma fram till jobbet lycklig och harmonisk. Nu på mornarna drömmer jag mest om att komma fram levande.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!