Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Eva-Lena, 60, fånge i sitt hem efter benamputation

Tre nyheter att ha koll på i dag.
Systern Siv Alfredsson. Foto: Privat / Privat
Eva-Lena Henemyr fick amputera sitt ben. Foto: Privat / Privat

Eva-Lenas benamputation har förändrat hennes liv – på många sätt.

Hon och familjen bor på tredje våningen – utan hiss.

Nu måste de hitta en ny bostad, men får ingen hjälp från kommunen.

– Det känns förfärligt, vi har ingenstans att bo, säger Eva-Lena Henemyr, 60.

I början av juni märkte Eva-Lena Henemyr från Uddevalla att något inte stod rätt till med hennes fot. Hon hade ont och fick åka till sjukhus.

På sjukhuset visade det sig att smärtan berodde på blodproppar och hennes kärl fick rensas med propplösande medicin, som Bohusläningen var först med att berätta.

Eva-Lena berättar att hon de efterföljande dagarna fick genomgå flera behandlingar och fick sövas ner i princip varje dag, och läkarna lät henne sova.

Men på midsommarafton väckte läkarna henne. Hon hade fått kallbrand och hon blev tvungen att amputera sitt ben.

– Det var jättejobbigt. Det är inget jag önskar någon och jag var så ledsen, säger Eva-Lena.

Ingenstans att bo

Eva-Lena bor tillsammans med sin man, sina två döttrar och deras två hundar i en lägenhet i Uddevalla.

Som om amputationen inte vore nog ställs hon nu inför ett annat problem.

Eva-Lena har beviljats plats på rehabilitering i en vecka, men sedan måste hon hem. Hem till lägenheten på tredje våning utan hiss – och Eva-Lena som endast har ett ben kvar.

– Kommunen sa att hon kan bli uppburen till lägenheten av räddningstjänsten. Men hur ska hon komma ner? Det är inget liv man vill leva, att vara inlåst i sin egen lägenhet, säger systern Siv Alfredsson, 51, som var med på systerns första vårdplaneringssamtal.

Under samma samtal fick de beskedet att Eva-Lena inte kan få hjälp att hitta en anpassad bostad – det är upp till familjen själva.

– Man känner sig maktlös. Det enda vi kan göra är att stötta Eva-Lena och peppa henne. Det här är inte lätt för någon. Alla är oroliga för Eva-Lena och undrar hur det ska gå, säger systern Siv.

Kommunens svar

I lagen finns det inget stöd för att kommunen ska erbjuda en anpassad bostad för en person vars förutsättningar att klara av vardagen förändrats.

Däremot så har socialnämnden ansvar för att den enskilda bor så den har en skälig levnadsnivå, skriver Bohusläningen.

– Jag har aldrig ställts inför frågan innan, och vet faktiskt inte hur det ser ut. Vi har ansvar för att det ska vara en skälig levnadsnivå. Men det är en stor brist på bostäder och jag vet inte hur man skulle kunna värdera vilka som skulle få eventuell förtur i ett sådant här läge, säger Ann-Charlott Gustafsson (Uddevallapartiet), socialnämndens ordförande till tidningen.

På frågan om vilket ansvar kommunen har för situationen, blir svaret:

– Jag kan inte svara något bra på det för jag vet inte vad som är socialtjänstlagens ansvar eller den enskildas, säger Gustafsson till tidningen.

Eva-Lena har varit på Norra Älvsborgs Länssjukhus i över en månad.

– Vården här har varit kanon och jag har blivit så väl omhändertagen. Jag älskar all personal här, säger hon.

Men oron för vad som ska hända när vårdtiden tar slut är påtaglig.

– Vi är en familj som håller ihop och vi vill ju gärna bo ihop, men vi vet inte om vi kommer kunna göra det, säger Eva-Lena.