Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Ett år efter attacken som skakade Sverige

Anton Lundin Pettersson gick omkring inne i Kronans skola i tio minuter. Polisen har kunnat följa hans väg i skolan genom vittnesförhör och blodspår han lämnat efter sig.
Anton Lundin Pettersson, 21, dolde sitt hat i det tysta. Enligt polisens gärningsmannaprofilgrupp stora analys upplevde han ett socialt och ekonomiskt misslyckande, något som han skyllde på invandringen. Foto: Facebook
Nazir Amso, 42, miste livet under skoldådet. Foto: Privat

Ahmed Hassan, 15, dog till följd av sina skador.

Lavin Eskandar, 20, dog i attacken. Foto: Rex Shutterstock / REX SHUTTERSTOCK REX FEATURES
Anton Lundin Pettersson fotograferades med två elever när Nazir Amso kom fram till honom. Till SVT Nyheter Väst har en av eleverna berättat att tiden efteråt var full av skuldkänslor. "Det är som ett dåligt samvete", sa hon.
Anton Lundin Pettersson kom gåendes i loftgången samtidigt som de två poliserna kom uppför trappan. Anton stannade upp och började gå mot dem. När han var längst upp på trappan blev han skjuten. Foto: Henrik Jansson / HENRIK JANSSON GT/EXPRESSEN
Ahmed Hassans skåp har blivit till en minnesplats. Skåpsluckan är borttagen och ersatt av en glasskiva. I skåpet finns en fin bild på 15-åringen som älskade att spela fotboll. Foto: Henrik Jansson / HENRIK JANSSON GT/EXPRESSEN
Rektorn Linda Forssén står några meter från den plats där Anton Lundin Pettersson blev skjuten av polisen. Hon hade skrivit på sitt anställningsavtal 45 minuter innan skolmördaren tog sig in på hennes blivande arbetsplats. Foto: Henrik Jansson / HENRIK JANSSON GT/EXPRESSEN
Länge hade Kronans skola en vakt utanför entrén, men den är nu borttagen. När kriminalkommissarie Thord Haraldsson kom till skolan vid attacken fick han ställa sig i dörren och mota bort oroliga folkmassor. Foto: Henrik Jansson / HENRIK JANSSON GT/EXPRESSEN
Thord Haraldsson, kriminalkommisarie. Foto: Anders Ylander / ANDERS YLANDER GT/EXPRESSEN
Ovanför soffan hemma hos Leith Eskandar och hans flickvän hänger en tavla på Lavin. På sin arm har Leith tatuerat in ett porträtt på lillebrodern – allt som Leith ser också Lavin. Foto: Henrik Jansson / HENRIK JANSSON GT/EXPRESSEN
Wahed och Ahmed Hassan spelade i samma fotbollslag i IFK Trollhättan ett tag, men Wahed slutade. Han tyckte att han skadade sig för mycket. Nu håller han i stället på med thaiboxning. Dessutom går han på gym. Foto: Henrik Jansson / HENRIK JANSSON GT/EXPRESSEN
På Lavins begravning släppte familjen ut fyra vita duvor. Tre av dem flög i väg, men en av dem återvände till graven varje dag i en vecka. Duvan döptes till Lavin. Foto: Henrik Jansson / HENRIK JANSSON GT/EXPRESSEN
När Nazir Amso begravdes var kyrkan fylld till bredden. Altaret var smyckat med levande ljus och hundratals vita rosor. Rektorn Djeno Mahic höll ett känslosamt tal där han berättade om sin fantastiska kollega och vän. Foto: Robin Aron / ROBIN ARON GT-EXPRESSEN
Wahed, 15, fick ta emot två hugg på magens vänstra sida. Han skadade mjälte, bukspottkörtel, vänster lunga och armen och opererades i fem timmar. I dag får han fortfarande ont ibland. Foto: Robin Aron / ROBIN ARON GT-EXPRESSEN
1 / 17

Klockan är 10:06 för exakt ett år sedan när Anton Lundin Pettersson, 21, kliver in genom sidoentrén till Kronans skola i Trollhättan.
Tio minuter senare blir han skjuten till döds i trappan av två poliser.
Då har han precis huggit fyra personer med sitt svärd: Läraren Nazir Amso, 42, elevassistenten Lavin Eskandar, 20 och de 15-åriga eleverna Ahmed Hassan och Wahed.
Wahed överlever. De andra tre mister livet i skolattacken som skakade Sverige.

Anton Lundin Pettersson ville hämnas – dödade tre

Lavin Eskandar, 20

Blev skolmördarens första offer. Elevassistenten satt tillsammans med sin elev nere i kaféet när Anton Lundin Pettersson kom fram och högg honom till döds. Två dagar efter attacken skulle Lavin Eskandar göra högskoleprovet för att kunna söka in till filmhögskola.

Ahmed Hassan, 15

Blev skolmördarens andra offer. Ahmed Hassan spelade fotboll i IFK Trollhättans juniorlag, han var ytterback. När Ahmed begravdes var hans lagkamrater där för att hedra sin bortgångne vän.

Nazir Amso, 42

Nazir Amsos unika undervisningsmetoder gjorde honom till en av skolans mest populära lärare. Han hade ett eget Facebook-konto som eleverna kunde följa och när de var försenade till skolan på morgonen ringde han dem för att få dem att stiga upp ur sängen.

Torsdagen den 22 oktober 2015.

Det är tolv grader och en ruggig morgon i Trollhättan. Att det är höst är tydligt.

På ena sidan vägen i bostadsområdet står villorna på rad. Mitt emot dem ligger flerfamiljshusen. Det är där som Anton Lundin Pettersson, 21, bor.

Han har en tvåa med kök. Lägenheten är välstädad, det är ordning och reda.

Det ljusa sovrummet tas till stor del upp av ett skrivbord och på det står en svart dator. Lundin Pettersson brukar sitta vid den och spela, det är ett av hans stora intressen. Han är en person som av gamla klasskamrater beskrivs som lugn och tillbakadragen, något av en enstöring.

För grannarna är han svår att greppa. Någon uppfattar honom "som en normal ungdom". Enligt andra, som Nicolas som bor i närheten, går det inte att få kontakt med honom.

– När man hejade tittade han ner i marken och gick raskt, säger Nicolas.

Intill Lundin Petterssons skrivbord står hans träsäng. Sängkläderna är randiga i rött och vitt. När han bäddar den här morgonen lägger han sina arbetskläder och ett passerkort på täcket.

De ska aldrig mer komma till användning.

 

■■■

 

I en annan del av Trollhättan, i området Kronogården, är allt som vanligt hemma hos familjen Amso. Pappa Nazir, 42, och hans snart åttaåriga son går varje morgon tillsammans till Kronans skola, bara ett stenkast från deras hem.

Sonen går i andra klass på skolan, Nazir är den populäre läraren som fullständigt älskar ungdomar. På sitt Facebook-konto lägger han upp filmer och tips till eleverna, vardag som helg. Om någon av dem kommer för sent blir han inte förbannad, i stället ringer han upp och påminner om att lektionen har börjat.

Det är två dagar kvar till höstlovet och Nazir har mycket att se fram emot. Han, hustrun och sonen ska som så ofta hälsa på släkten i Borås. De planerar att bowla med alla barnen. Kanske ska de också bada.

– De brukade komma till Borås på helgerna, speciellt stora helger. Då samlas vi hos Nazirs mamma och firar tillsammans. Hans son tycker om att vara med alla småkusiner här, säger Rita Naim Amso, Nazir Amsos svägerska.

Nazir är en familjeman.

Nazir Amso, 42, miste livet under skoldådet. Foto: Privat

– Han är en underbar person och bryr sig om alla som är nära honom. Hans familj är inte bara hans fru och barn, det är allt från syskon och hans mamma till hans frus familj och kusiner. Och i arbetet blir det en till familj med kollegerna, säger Rita Naim Amso.

När de kommer fram till skolan lämnar Nazir sonen.

Sedan gör han sig redo för sin egen arbetsdag.

"Han är en underbar person och bryr sig om alla som är nära honom"

 

■■■

 

Under gymnasietiden tog sig Anton Lundin Pettersson och en klasskompis till final i ungdoms-SM i svarvning. De slutade på en snöplig fjärdeplats och missade medalj precis, men i en intervju med Sveriges Radio förklarade deras rektor hur stolt hon var.

Sommaren 2013 tog han studenten. Det har gått två år sedan dess, men fortfarande har han inte fått något jobb och han har behövt vända sig till socialtjänsten för att söka ekonomisk hjälp. Via Arbetsförmedlingen går han nu en arbetsmarknadsutbildning. Anton förutsätter att den avslutande praktiken på ett industriföretag äntligen ska ge honom ett arbete.

När det är några veckor kvar av praktikperioden, den 6 oktober, får Anton Lundin Pettersson det negativa beskedet: det finns ingen anställning att få. Några dagar senare börjar han planera det som polisens presstalesperson Thomas Fuxborg ska komma att beskriva som "en av de värsta händelserna i svensk historia".

 

■■■

Lavin går till skolan när kollegan blivit sjuk

Lavin Eskandar, 20, ska egentligen inte vara på Kronans skola i dag, men när en kollega blir sjuk behöver han hoppa in. Lavin bor kvar hemma hos sina föräldrar och har inte långt till jobbet. Den två år äldre storebrodern Leith har flyttat några meter. Det första man ser från hans lägenhetsfönster är barndomshemmet, det andra är en stor men ganska sliten fotbollsanläggning på andra sidan ängen där IFK Trollhättan håller till.

Leith och Lavin är tajta. Deras stora gemensamma intresse, musiken, förenar dem.

– Vi har hållit på med musik ända sedan vi var små. Lavin har också alltid varit filmintresserad. Han var en duktig regissör och hade ansökt till högskoleprovet för att kunna söka in på de lite vassare filmhögskolorna. Han lade en del tid på det, pluggade lite matematik och så. Han skulle göra provet på lördagen, säger Leith Eskandar.

Lavin är humoristisk, han får andra att skratta. På kvällarna håller han på att göra låtar som Leith ska sjunga till ett album och på dagarna är han elevassistent. Han började på en annan skola, för att sedan byta till Kronan. Det är dit han går efter att ha fått reda på att kollegan blivit sjuk.

Kvällen innan hade han varit hemma hos sin bror. Lavin hade lånat duschen och när han kom ut doftade håret jordgubbe. Han hade råkat använda tvålen som schampo.

 

■■■

 

Anton Lundin Pettersson utförde skolattacken i Trollhättan. Foto: Facebook

För Wahed, 15, är det matten och svenskan som är favoritämnena i skolan. Han har varit i Sverige i knappt ett år, men förstår redan språket bra. Är det någon gång som han inte hänger med så brukar hans kompisar hjälpa honom. Wahed saknar sin pappa som inte bor här, men känner sig säker i Trollhättan. Det finns inga krig som det gör i Syrien.

Att få känna den tryggheten, det är viktigt för Wahed.

I framtiden drömmer han om att flytta till Göteborg för att arbeta som polis.

– Jag har alltid velat bli polis, redan i Syrien när jag var liten. Jag vill hjälpa människor att känna sig trygga, säger Wahed.

Att det är torsdag innebär att Wahed bland annat har SO-lektion på schemat.

 

■■■

Anton tänker dö, men han tänker inte dö ensam

Wahed, 15, tycker om skolan och gillar speciellt matte och svenska. Foto: Henrik Jansson / HENRIK JANSSON GT/EXPRESSEN

Enligt polisens gärningsmannaprofilgrupp upplever sig Anton Lundin Pettersson som misslyckad, såväl socialt som ekonomiskt.

Han skyller sina misslyckanden på invandringen, han tycker att Sverige styrs på fel sätt och han har självmordstankar. Två dagar efter att han fick reda på att det inte skulle bli någon anställning på industriföretaget gör han ett depressionstest på internet. Han söker på självmordsvideor och han kommer in på en hemsida som tillhör en hjälporganisation för dem som funderar på att ta sitt eget liv.

Anton tänker dö, men han tänker inte dö ensam. Timmarna blir till dagar och ingen utomstående vet vad som sker i sovrummet.

Det är bara han och datorn. En mordisk plan börjar ta fart.

Lundin Pettersson söker på japanska dolkar och på stridshjälmar. I sin dator har han sparat ner bilder och filmer som enligt polisen uttrycker "rasism, islamofobi och nazism" och planen blir mer och mer till realitet.

Helgen den 16-18 oktober spenderar han hos sina föräldrar. Då har han köpt hjälmen och svärdet och ett par kängor på nätet. Han har klippt av sitt långa hår.

Han har också gjort sökningar på "Kronan". Anton Lundin Pettersson vill veta när höstlovet är. Ja, han vill veta allt som går att få reda på om skolan.

I lägenheten fortsätter Anton Lundin Pettersson sina minutiösa förberedelser med att köpa in sprayfärg och prickskyttetavlor – sådana som han sett på bild att Anders Behring Breivik haft. Tisdagen den 20 oktober ansöker han om att få ledigt från praktiken på torsdagen. Han säger att han ska till tandläkaren och frågar om han behöver lämna in ett intyg i efterhand för att bevisa att han verkligen varit där. Det behöver han inte.

På onsdagen tittar han på bland annat på Hitlertal, lyssnar på låten "Dragula" av Rob Zombie och han handlar på Ica.

När han på torsdagsmorgonen kliver ut genom sin lägenhetsdörr låter han två paket Extra-tuggummin ligga på byrån i hallen. Där finns också ett handskrivet avskedsbrev.

 

■■■

 

Klockan 10:03 befinner sig en lärare på en av parkeringarna utanför skolan när en silvrig Saab kommer inrullandes i full fart. Läraren berättar i förhör att hon tvingas hoppa undan för att inte bli påkörd. Saaben parkeras i närheten av träden, men det är aldrig någon som kommer ur bilen. Det är konstigt, tycker läraren.

Parkeringen ligger vid gaveln på skolan. Där finns en entré och genom den kommer snart nästa lärare ut. Till skillnad från sin kollega möter hon Saabens förare: Anton Lundin Pettersson.

Synen är skrämmande. Han har tagit på sig en svart rock och framför ansiktet har han en mask. I ett skärp hänger en kniv och i händerna bär han på ett svärd.

 

Allting går så fort – läraren hinner knappt reagera.

– Han bara passerar mig med bestämda steg. Jag tittar bakåt mot honom och han går rakt mot entrén på skolan. Den entrén jag kom från. Han kändes beslutsam. Han visste var han skulle, säger läraren i förhör.

 

"Han bara passarar mig med bestämda steg"

 

■■■

Det tar sekunder att avsluta ett liv

Eftersom Lavin Eskandar hoppat in med kort varsel är han sen till jobbet på skolan. Tyvärr kommer han inte tillräckligt sent.

– Hade han legat och sovit i en halvtimme till hade han klarat sig. Attacken skedde inom fem minuter från det att han kommit till skolan, säger storebror Leith.

Klockan är 10:06:02 när Anton Lundin Pettersson marscherar in genom entrén på gaveln. Lavin och eleven sitter på skolans nedervåning, vid ett bord i kaféet. De håller på med datorn, är inne på Facebook.

Det tar en dryg minut för Lundin Pettersson att gå dit. Det tar bara några sekunder för honom att avsluta ett liv. Lavins liv.

– Han stod plötsligt bara där, han dök upp från ingenstans, säger eleven i polisförhör.

 

Lavin Eskandar, 20, dog i attacken. Foto: Rex Shutterstock / REX SHUTTERSTOCK REX FEATURES

På balkongen ovanför entrén står en lärare och pratar med en kollega. De blir vittne till de fasansfulla scener som utspelar sig bara några meter nedanför dem.

Lavin får ett hugg i pannan.

Anton ger sig på eleven, som lyckas fly. Lavin får aldrig ens chansen till det.

Antons svärd är 96 centimeter långt, själva klingan är 76. Den är sylvass.

– Min bror faller och försöker greppa tag i honom. Han skriker "spring" till sin elev och de andra som var kvar där. Han är ganska svajig och där någonstans har jag hört att han lyckas hålla tag om gärningsmannen en liten stund. Alltså ingen lång stund, men han höll i hans ben och därefter hade han huggit Lavin i ryggen, säger Leith Eskandar.

I närheten befinner sig två städerskor som flyr för sina liv in i hemkunskapssalen. Anton kommer efter, men de lyckas i sista stund att stänga dörren.

 

■■■

 

Anton Lundin Pettersson har mördat för första gången, inte för sista. Med svärdet i sin hand vandrar han vidare i korridorerna bland elever och personal på Kronans första våningsplan. Samtidigt kommer det första larmsamtalet in till SOS Alarm. Klockan visar 10:08:12. Lundin Pettersson har varit i skolan i två minuter:

Jag är på Kronans skola, kom till skolan Kronan Trollhättan. Vi har en galning här som har huggit ner personal och ...

På polisstationen i Trollhättan släpper de två poliserna som får larmet sina kaffekoppar där de sitter i fikarummet. Första rapporten de får säger att det rör sig om en knivskärning. Snart förstår de att det är värre än så.

De två poliserna kommer mötas av dödligt pågående våld.

"Det är det här vi har tränat inför. I dag kommer jag troligen behöva skjuta någon", tänker den ena av dem, som intervjuades av tidningen Svensk polis.

 

■■■

 

Rektorn Djeno Mahic tror inte på det som hans två anställda skriker åt honom förrän han går ut till balkongen och ser den så omtyckta elevassistenten ligga livlös på golvet. Intill honom står Anton Lundin Pettersson.

Då är det inte längre några tveksamheter för Djeno.

Han återvänder till skolans administrativa del, där han beordrar personalen att låsa om sig. Kort därpå hör han ett skrik. Det är någon ur personalen som ropar att Anton försöker ta sig in genom de igenbommade dörrarna.

Vittnen säger att gärningsmannen även är inne i biblioteket, där sexåringarna gömmer sig i sina gula reflexvästar. I biblioteket finns två förskoleklasser vid tidpunkten.

 

■■■

 

Anton Lundin Pettersson har tagit sig upp till skolans andra våning. När han rycker i dörren in till lärarna har han precis gått till attack igen. På väg uppför den stora trappan vid entrén möter han en städerska som är på väg ner för att se hur det är med Lavin Eskandar.

– Han glider förbi mig, där uppe på balkongen, ett par meter från trappan. Jag vänder mig om, då jag går ett par trappsteg ner. Då ser jag hur den svartklädde killen med masken sticker ett svärd mot magtrakten mot killen, säger städerskan i förhör.

Killen är Ahmed Hassan, 15. Han tycker om fotboll och är ytterback i IFK Trollhättans juniorlag. Flera gånger i veckan tränar Ahmed på den plan som Lavin Eskandar bor intill.

Ahmed stapplar ner för trappan och faller ihop.

Intill Lavin.

Han dör senare på sjukhus.

 

Ahmed Hassan, 15, dog också till följd av sina skador

■■■

Rektorn skrev på 45 minuter innan attacken

Djeno Mahic tar spiraltrappan ner till första våningen och får snabbt tag i fem lärare som låser in sina klasser. Han springer vidare till hemkunskapssalen och möts av vettskrämda elever.

Han lotsar in dem i en annan sal som är tom och beväpnar sig med en innebandyklubba för att kunna försvara sig. Tillsammans med ytterligare några ur personalen hastar han över skolgården och in i andra flygeln. De lyckas få ytterligare några klasser att låsa in sig.

I en kommunbyggnad bara några hundra meter därifrån sitter Djeno Mahics nyblivna kollega Linda Forssén och är helt ovetande om de dödliga scener som utspelar sig på Kronan. Linda är rektor på en skola i Lilla Edet, men ska byta jobb. Exakt i den här stunden sitter hon i möte med Harriet Larsson, skolområdeschef i Trollhättan. 45 minuter innan Anton Lundin Pettersson svänger in på parkeringen utanför hennes blivande arbetsplats skriver Linda på sitt anställningsavtal.

– Jag skriver nog på någon gång kvart över nio. Vi sitter tillsammans och har en liten introduktion kring uppdraget, för jag visste att jag skulle börja tre veckor senare. Vi pratar och blir avbrutna av att en områdesassistent kommer in och säger att: "Jag måste störa", säger Linda Forssén.

Harriet Larsson förklarar att hon anställer en ny chef, så vad det än är så får det vänta.

Anton Lundin Pettersson gick runt i skolan, klädd i mask och beväpnad med ett svärd.

– Då säger hon att det går en knivbeväpnad man och hugger ner folk på Kronan. Va? Man tror inte att det är sant först. Vi börjar ringa människor för att få det bekräftat, men det är klart på att det var väldigt få som hade fokus på att svara när vi ringde, säger Linda Forssén.

Till slut kommer bekräftelsen. Det är sant.

Polisen är på väg till skolan med dragna vapen, kommunen startar sin krishantering och Linda får fokusera på oroliga föräldrar i den skola hon än så länge är rektor för.

Hon sätter sig och kör hem till Lilla Edet.

Mitt i allt ringer hennes pappa.

– Han gapar och skäller på mig: "Vad har du gjort, ska du börja på den skolan där man dödar folk?" Jag svarade att jag är 37 år och nog kan fatta mina egna beslut. Men det är klart att han gör det av oro. Min bild av den dagen, det är en absurd känsla.

 

■■■

 

Inne i Kronans skola fortsätter Anton Lundin Pettersson att söka igenom lokalerna. Efter att ha försökt ta sig in i administrationsdelen vandrar han till den motsatta korridoren på ovanvåningen. Där finns det elever.

Eleverna frågar honom vem han är. Lundin Pettersson bara nickar med huvudet till svar. Nästa fråga är om de får fotograferas tillsammans med honom. Gärningsmannen vinkar till sig eleverna med sina handskbeklädda händer och de ställer sig intill honom. De hör att han spelar musik, "Halloweenmusik" beskriver de för polisen i förhör.

Sedan utför Lundin Pettersson sin tredje attack. Offret är matteläraren Nazir Amso.

– Nazir brukar inte glömma att ta med sig det han behöver till klassrummet, men nu hade han glömt att kopiera någonting i matten, säger Nazirs svägerska Rita Naim Amso.

 

Flera elever tror att Anton Lundin Pettersson bara är utklädd, och ber att få ta bilder med honom.

 

Nazir berättar själv i förhör att han ser "en person utklädd till Darth Vader" när han kommer tillbaka från kopieringsrummet. Han går fram, ifrågasätter vad den utklädde mannen gör där och vill dra av honom masken.

Lundin Pettersson sticker Nazir i magen. Läraren tar tag i svärdet och skär sig på fingrarna innan han rusar nerför trappan och ut genom entrédörren vid kaféet. På en gräsplätt nära biblioteket ber benen honom inte längre.

– Han ville hem. Han ville komma hem, men han hann inte dit innan han ramlade, säger Rita Naim Amso.

Eleverna springer åt samma håll som Nazir. Anton följer efter innan han vänder tillbaka in i korridoren. Han går längst bort och knackar på dörren in till en lektionssal. I väntan på att någon ska öppna ser han sig om, om det finns möjlighet att ta sig ännu längre bort.

Plötsligt öppnas dörren av 15-årige Wahed. Han har lektion i SO.

 

■■■

"Kommer man till helvetet eller paradiset?"

– Jag såg att han hade svarta kläder och var maskerad, säger Wahed.

– Och han hade ett svärd.

Wahed gör som Nazir Amso precis gjort och ställer sig frågande till vem Anton är. Det känns som att tiden går mycket långsammare än vanligt för Wahed.

– När jag frågade honom blev han arg och slog mig i magen. Direkt när jag såg blodet förstod jag att det var på riktigt, att det inte var på skoj. Jag knuffar eller sparkar honom och när jag gör det slår han två gånger på min arm med svärdet, säger Wahed.

Han lyckas få igen dörren och vänder sig mot sin lärare, som tror att Wahed skämtar och skrattar. Klasskamraterna flinar också – fram till det att Wahed drar av sig tröjan och visar sina sår.

– Eleverna började skrika och när de gjorde det började jag springa i korridoren till lärarrummet. Jag lägger mig på golvet och min lärare kommer och lägger lite papper på mina skador.

Wahed, 15, fick ta emot två hugg på magens vänstra sida. Foto: Robin Aron / ROBIN ARON GT-EXPRESSEN

Wahed tror inte att han ska överleva.

– Jag tänkte att jag skulle dö. Jag tänkte på Gud, om man skulle komma till helvetet eller paradiset, man vet inte. Jag tänkte på min pappa. Vad ska han göra om han hör att jag dör?

"Jag tänkte att jag skulle dö"

 

■■■

 

I sitt rum några trappor upp på polishuset i Trollhättan sitter kriminalkommissarien Thord Haraldsson. Har han bara möjlighet så svarar han alltid i telefon, oavsett om han är på semester i Alperna eller i sitt och hustruns bageri hemma i Nossebro. Den rutinerade kriminalkommissarien har inga som helst problem med att inleda ett samtal med lite småsnack.

När det ringer nu är det inte läge för något sådant. I luren hör han polisens inre befäl.

– När han ringer hejar han alltid och säger någonting, men här var han rakt på sak och jag fattade på en gång att det var allvarligt. Han sa inte mycket mer än att det var någon med kniv eller svärd som stack ner folk på Kronan. Jag sprang ut och bara ropade och alla slängde på sig vapnen. Vi var 20 stycken. Det var något nytt som vi inte varit med om förut. Här var pågående dödligt våld, säger Thord Haraldsson.

Utredarna på polisens rotel för grova brott skyndar sig in i sina bilar och åker till Kronans skola.

 

■■■

 

När poliserna som fått det initiala larmet kommer till skolan är de två de enda på plats och vad de snart ska utföra är något som de aldrig lär kunna skaka av sig. Anton Lundin Pettersson har attackerat fyra människor på skolan. Han rör sig fortfarande fritt. Han måste oskadliggöras.

När poliserna kommer fram ser de Nazir Amso vrida sig i plågor på marken utanför skolan. Poliserna tar sig in i skolan där de direkt ser Lavin Eskandar och Ahmed Hassan.

– Jag kommer aldrig glömma den svårt skadade eleven Ahmeds blick när han låg där på golvet utan att jag kunde göra något mer för honom. Det kommer jag bära med mig resten av livet, säger en av poliserna till tidningen Svensk polis.

I loftgången ovanför trappan får de syn på Anton Lundin Pettersson. Han kommer från korridoren där han huggit Nazir och Wahed och vet först inte om att polisen har anlänt.

Poliserna går upp för trappan och Lundin Pettersson hör ett rop:

"Stanna! Släpp svärdet!"

Han vänder om och går mot poliserna med höjt vapen.

Det hörs en smäll.

 

■■■

 

Bilden är ett montage

De två skotten avlossas i samma ögonblick. Anton Lundin Pettersson tar sig för magen och sjunker ihop på rygg.

Poliserna tar av honom masken och möts av ett vitsminkat ansikte. Han har färg runt ögonen och glitter på sig. Håret är rakat på sidorna. På svärdet är det blod. En av poliserna beskriver i förhör hur Lundin Pettersson börjar kallsvettas. Han vill ha hjälp. Efter en kort stund börjar han kränga med kroppen. Poliserna säger åt honom att uppge sitt namn.

– Anton Lundin Pettersson, svarar han.

Från hans svarta Iphone strömmar musiken.

Efter ett tag sätter sig en av poliserna som sköt på en bänk och tar fram mobil.

"Kan du hämta barnen på dagis? Jag har skjutit någon”, sms:ar polisen till sin sambo, enligt tidningen Svensk polis.

"Kan du hämta barnen på dagis? Jag har skjutit någon"

■■■

Allt är kaos

Anton Lundin Pettersson skjuts klockan 10:16:39. Skräcken inne på Kronans skola varar i tio minuter. En stund senare anländer Thord Haraldsson till platsen. Utanför biblioteket ligger fortfarande Nazir Amso och får hjälp. Inne i lektionssalarna har lärare och elever barrikaderat sig med bord och stolar.

Lavin Eskandar och Ahmed Hassan ligger på första våningen, Anton Lundin Pettersson på den andra. Wahed befinner sig i lärarrummet. När det knackar på dörren tror han först att det är gärningsmannen som är tillbaka, men när han ser en lång polisman lugnar han sig.

Andra poliser söker igenom Kronan för att försäkra sig om att Anton Lundin Pettersson inte haft någon medhjälpare.

Allt är kaos.

En ambulans som kallats dit kraschar rakt in i skolans vägg.

Utanför samlas oroliga anhöriga.

Men ingen har nog ännu förstått vidden av det hela.

– Det var en hemsk syn. Vad jag gjorde var att stå i dörren, för det samlades väldigt mycket folk utanför. Det gjordes flera stormningsförsök och min stora fasa var att de skulle lyckas. Jag försökte hålla koll på läget, säger kriminalkommissarien Thord Haraldsson.

 

 

Kriminalkommisarien Thord Haraldsson: "Det var en hemsk syn" Foto: Anders Ylander / ANDERS YLANDER GT/EXPRESSEN

 

■■■

 

Telefonsamtalet är inte långt, men det är det värsta som Lavin Eskandars bror Leith har upplevt. Leith är på jobbet på Siba när hans pappa Wasfi ringer.

Leith svarar och sedan den stunden kommer tillvaron aldrig bli densamma igen. Wasfi får fram att Lavin har blivit huggen. Leith åker direkt till skolan och kan på något sätt, han vet inte hur, ta sig in.

Inne i skollokalerna får han syn på sin far.

– Jag ser pappa sitta på golvet och vara helt förstörd. Typ femton meter bort ser jag Lavin ligga. Jag ser ambulanspersonalen springa in och göra hjärt- och lungräddning på honom, men det hjälper inte och så ser jag att de lägger en duk över honom, säger Leith Eskandar.

Han kan först inte förstå att det är hans lillebror, Det dröjer, sedan kommer insikten.

– Jag ser inte mer än hans ben och hans skor, men på något sätt kan jag se att det är han. Han har storlek 46 och jag ser att det är hans skor. Då blir nästa fråga: "Vad fan ska jag säga till morsan? Vad fan säger man till sin mamma?"

Leith Eskandar står vid sin döde brors sida och plockar upp telefonen.

– Man blir illamående, får ont i magen. Man vet inte hur man ska reagera. Jag ringer alla kompisar och släktingar och vänner i hela världen på plats. Jag har min bror framför mig och säger: "Lavin är död, ni får komma." De fattar ingenting, de vet inte ens vad som hänt, säger Leith.

Resten av det dygnet kommer Leith inte ihåg i sin helhet.

– Det kom fram en grej som gjorde att jag inte rasade. Alla andra rasade, men jag var den enda som hade sett honom död. Jag kände att jag fick ta ansvar och ringa alla släktingar, ta hand om alla och fixa var alla ska sova. Jag kände på något sätt att jag fick den styrkan från min bror. Jag gick runt och tänkte att Lavin vill att jag ska hjälpa dem, säger Leith Eskandar.

 

Leith Eskandar förlorade sin bror, Lavin, i skoldådet i Trollhättan. Foto: Henrik Jansson / HENRIK JANSSON GT/EXPRESSEN

■■■

 

Mer och mer folk strömmar till Kronans skola. Allmänhet, oroliga anhöriga och medierna - alla undrar vad som hänt och alla vill ha svar på det som inte går att förstå.

Det tar många, långa timmar innan skolan töms på folk. Områdespoliser och presstalesmän kommer till Kronan och polisens ledningscentral får kontakt med lärarna som gömt sig med sina elever i klassrummen. Stämningen utanför lugnar ner sig och de första upprörda känslorna förbytts till sorg.

– Vi höll på långt fram på kvällen. Men när man jobbar så går man direkt in i utredningsfasen och vi har väldigt rutinerad personal som är självgående. Vi behöll lugnet och jobbade systematiskt, säger Thord Haraldsson.

I en kort stund är åklagare inkopplad, sedan bekräftas Anton Lundin Pettersson avliden. Det genomförs en husrannsakan i hans lägenhet och då hittas avskedsbrevet på byrån i hallen. I brevet framgår att han ville avsluta sitt liv i samband med attackerna på Kronans skola och göra ett så kallat "suicide by cop". Enligt polisen finns det ett tydligt hatbrottsmotiv.

"Vi behöll lugnet och jobbade systematiskt"

Det finns inga som helst indikationer på att han har haft hjälp av någon annan. Skolmorden i Trollhättan är en persons dåd.

Poliserna som stoppade Anton Lundin Pettersson genom att avlossa var sin kula jobbar vidare. Internutredningen visar att de inte gjort något fel, tvärtom hyllas de världen över.

 

■■■

Nazir blir akut sämre och avlider

Kolleger och polis gör allt de kan för att rädda läraren Nazir Amso. När han kommer till sjukhuset med ambulansen är han inte vid medvetande, men vid sextiden på kvällen meddelar läkaren att hans närmaste får hälsa på honom inne i salen på sjukhuset. Nazir ligger nedsövd.

Han förs till Sahlgrenska i Göteborg. Veckorna går, men så en dag vaknar Nazir.

– Han kunde inte prata, men han började reagera och veta vilka vi var och så. När han kände igen någon som han älskade kom leendet fram direkt, säger svägerskan Rita Naim Amso.

Familjen vill att han ska få stanna kvar i Göteborg, men Nazir flyttas till sjukhuset i Trollhättan. Tillsammans vakar de över honom och Nazir är på bättringsvägen. Hans stora önskan är att komma hem och få fira sin sons åttaårsdag två dagar innan julafton, men trots att han gör framsteg är han ändå svag.

På torsdagseftermiddagen den tredje december blir Nazir akut sämre.

Rita Naim Amso och hennes make sätter sig i bilen och kör från Borås till Trollhättan. På vägen dit får de veta att Nazir avlidit, läkarna har inte kunnat rädda honom.

– Det gör så ont att det har gått ett år utan att man har hört hans röst eller sett honom. Ett år låter som lång tid, men för oss känns det som att det precis hände. Så fort det blev den 30 september började hans son oroa sig. Han sa att: "Det är den här oktober, jag gillar inte det". Han räknar dag för dag fram till händelsen. Tårarna har inte stoppat sedan det hände, säger Rita Naim Amso.

 

■■■

 

På Nazirs begravning håller rektorn Djeno Mahic ett gripande tal. Djeno får senare pris för sin heroiska insats när han låste in barnen i skolan under attacken.

Skolans väg tillbaka har varit – och kommer vara – lång.

– Det har varit en jättetuff resa och ett jättejobbigt år för väldigt många. Men jag är väldigt imponerad över personalens vilja att göra det som vi är här för, att vi ska få våra elever att må bra och nå så höga mål de bara kan, säger den andra rektorn, Linda Forssén.

 

På Nazirs begravning var både lärare och elever på plats för att sörja. Foto: Robin Aron / ROBIN ARON GT-EXPRESSEN

 

De elever som behöver stöd för att bearbeta sina upplevelser får det, likaså lärarna. Efter attacken tog skolan in en vakt vid entrén, men denne är borta nu. Inte heller är dörrarna längre låsta.

På skolan hjälps de åt att minnas de som omkommit. Inte långt ifrån där Nazir Amso blev attackerad finns en vacker minnesvägg och i Ahmed Hassans skåp har det bildats en minnesplats för honom.

– Eleverna ska få de bästa möjliga förutsättningarna för att de ska lyckas som goda samhällsmedborgare. En del av en kan känna att man vill tillbaka till det som var innan skolattacken, samtidigt kan man inte tänka så, säger Linda Forssén.

 

De andra eleverna gjorde en minnesplats i Ahmed Hassans skåp efter dådet. Foto: Henrik Jansson / HENRIK JANSSON GT/EXPRESSEN

 

– Vi blir aldrig av med bagaget, utan får någonstans lära oss att leva med det och göra det bästa av situationen. När jag säger att jag jobbar som rektor på Kronan svarar folk att: "Aha, det var där attacken skedde". Om två år skulle jag önska att man i stället säger: "Aha, det är där på Kronan som ni höjt era meritvärden så mycket det sista".

 

■■■

 

I dag är det den 22 oktober igen.

Det har gått exakt ett år sedan en sminkad, maskerad och beväpnad 21-åring genomförde de skolmord som aldrig någonsin kommer att glömmas bort. Alla kommer ihåg vad man gjorde det datumet i fjol, som Thord Haraldsson säger.

Att Lavin Eskandars familj så snabbt valde att gå ut och berätta om honom var för att sprida hans budskap om kärlek i stället för hat.

Lavin fick aldrig vara med att färdigställa plattan som han skrev. Han finns ändå med på den.

Det är hans demoinspelningar och storebror Leith och de två vännerna Emil och Jemin Jeminovic har lyckats få in Lavins egen sång på skivan. Lavin är med Leith vart han än går. Ovanför soffan i vardagsrummet finns en stor tavla på Lavin, på armen har han tatuerat in ett porträtt på brodern.

 

På Lavins begravning släppte familjen ut fyra vita duvor. Foto: Henrik Jansson / HENRIK JANSSON GT/EXPRESSEN

Länge har Leith och hans vänner jobbat med albumet "Ängel". I dag släpps det och på kvällens manifestation i Trollhättan kommer de att framföra några av melodierna.

Leith Eskandar förklarar att han "inte är den som är så", men att han vill tro på ett liv efter döden. Leith vill hedra sin bror på alla sätt han kan. När han i kväll kliver upp på scenen ska han göra Lavin stolt.

– Det är klart att det är jobbigt, samtidigt har vi gjort det till en grej där vi ska hylla honom. Vi ser det som att han fyller ett år i dag. Han startade ett nytt liv då och i dag är det hans första födelsedag, säger Leith Eskandar.

 

■■■

 

Wahed ska delta i manifestationen också han. Han kan ännu få smärtor i magen ibland, men det går över snabbt. Det kan vara jobbigt att tänka på vad som hände, men han har blivit kvitt mardrömmarna som han tidigare haft.

Sin pappa träffade han några månader efter attacken. Nu berättar Wahed lyckligt att pappan snart ska komma till Sverige. Wahed, som fyllt 16 år, håller på med thaiboxning och säger han tränar ofta. Till hösten börjar han gymnasiet.

"Jag tackar Gud att jag lever"

Wahed har överlevt.

Hans stora mål i livet är fortfarande att bli polis.

– Jag tackar Gud att jag lever. Jag tror att Gud gillar mig, säger Wahed.