Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Emma Green berättar om sitt nya singelliv

Ryggen börjar bli bättre och i dagarna flyttar Emma Green, 29, in i en ny, egen lägenhet i Majorna.

– Det blir speciellt att bo själv. Men jag är ganska bra på att se framåt i stället för bakåt, säger hon.
Foto: Jan Wiriden
Emma Green har den senaste tiden synts som modell. Foto: Twist & Tango
Emma Green uppmärksammades för sina regnbågsnaglar i VM-arenan i Moskva. Efter naglarna blev hon utnämnd till årets hetero på QX-galan. Foto: Niklas Larsson

Den senaste tiden har varit tung för höjdhopparstjärnan Emma Green. Tregaro är ett efternamn som hon nu lämnat bakom sig i och med skilsmässan och om hennes rygg kommer att hålla kan bara framtiden utvisa.

Nu berättar hon om känslan att börja om på nytt, kroppsideal, drömmen om en egen familj och ett fokus som ständigt är riktat framåt.

– Den här sommaren får jag ta som den kommer, jag har fått lära mig att jag måste ta en sak i taget, säger Emma Green.

Uppvuxen i Bergsjön

NAMN: Emma Anna-Maria Green.

FÖDD: Den 8 december 1984.

BOR: Uppvuxen i Bergsjön men bor nu i Majorna, i egen nyinköpt lägenhet.

GÖR: Flyger över ribbor på internationella arenor som Sveriges främsta höjdhopperska.

Skrattade senast: "Det var nog tidigare i dag, jag skrattar ofta. Med människor och inte åt människor."

Grät senast: "Jag är en känslomänniska som ofta gråter, jag minns inte riktigt när det var senast. Men det var säkert till något tv-program."

Favoritställe i sommar i Västsverige: "Var som helst nära havet och vid klipporna."

Läser helst: "Romaner, jag är inte så bra på att hålla koll på författare men jag läser gärna när jag är på träningsläger och motsvarande."

Ser helst på tv: "Det som finns på SVT-play. Där hittar jag alltid något nytt att titta på, allt från dokumentärer till tv-serier."

Person jag beundrar: "Åh, det är så många. Jag vill plocka ihop egenskaperna hos massor av personer som jag beundrar - men kan inte välja en specifik."

Låt som jag älskar: "Det får gärna vara ganska lugnt och gärna svenskt. Jag gillar Håkan Hellström, Kents senaste skiva och First Aid Kit."

Retar mig på: "Jag är nog för inne i mig själv för att hetsa upp mig över vad som händer runtomkring."

Rädd för: "Allt och ingenting. Jag har nog ingen specifik rädsla, med ont kommer alltid något gott vill jag tro."

Tror på: "Att om man är en bra människa så kommer det att betalas tillbaka. Jag tror på godhet."

Hemlig last: "Det skulle väl vara godis, choklad i synnerhet. Jag kan ju avstå, men det är väldigt gott."

Mest stolt över: "Att jag följer mitt eget hjärta och gör det jag vill och det jag tror på."

Sociala medier: Bloggar på www.emmegreen.se och på instagram heter hon @1emmagreen.

Bäst med Göteborg: "Jag älskar området runt magasinsgatan och att det känns som om allt är nära. Göteborg är som en småstad."

Sämst med Göteborg: "Regnet och blåsten, jag säger väl som alla andra: det regnar från sidan och underifrån."

I februari ansökte Emma Green, 29, och hennes tränare Yannick Tregaro, 36, om skilsmässa. Samtidigt kämpade höjdhopperskan med en rygg som inte tycktes vilja läka - och blev ansiktet utåt för Twist & Tangos nya sportkollektion.

Men Emma Green verkar ta livets, och singellivets, föränderligheter med ro.

Hur känns det att vara singel?

– Det känns konstigt, så klart. Det är en stor omställning. Men det har gått en tid nu och efter omständigheterna känns det bra. Jag och Yannick har en bra relation. På ett sätt kan det vara skönt att känna att man klarar sig själv.

Vill ha en familj

Hur ser du på dig själv om några år, finns det en ny kärlek i ditt liv?

– Jag hoppas verkligen det. Det känns jobbigt på något sätt att vara snart 30, ha varit gift och trott att jag skulle fortsätta med det. Jag vill absolut ha familj och barn, men just nu så är ju inte det så aktuellt. För tillfället får det duga med att umgås med vänners barn.

Jobbigt att vara 30 säger du, har du åldersnoja?

– Egentligen inte, men efter skilsmässan kanske jag har börjat tänka på att man får börja om. Men det känns samtidigt skönt att bli äldre och att ha mer erfarenheter.

Den här familjelängtan då, hur vill du vara som mamma?

– Som min mamma, jag är glad att båda mina föräldrar har låtit mig och min bror välja vår väg i livet. Att allt inte måste vara perfekt, att man inte måste vara bäst. Min revolt var nog att jag valde att elitsatsa på friidrott. Mina föräldrar kanske inte tyckte att jag behövde träna varje dag och mest hela tiden.

Tar ett steg i taget

Det gör du ju fortfarande, men hur går det med ryggen?

– Jag kan ju hoppa höjd nu i alla fall. Men jag får ta det ett steg i taget i och med att jag inte kan veta hur jag kommer att kunna prestera. Men jag har fokus framåt, det är ingen idé att älta det som hänt innan.

På den senaste tiden har vi också sett dig som modell i diverse sammanhang, hur ser du på dig själv som förebild när det gäller kroppsideal?

– Jag tycker att ämnet är väldigt komplext och känsligt att prata om. Att min kropp ser ut som den gör handlar om prestation. Jag ska förflytta min kropp uppåt i den sport jag håller på med och då är ett kilo mycket i sammanhanget. Det är ett stort fokus på det och det går inte att komma ifrån, men det handlar inte om att se ut på något visst sätt. Det är en del av min träning, men samtidigt förstår jag att de flesta inte sätter min kropp i perspektiv till vad jag gör.

Och vad tycker du om det?

– Jag vill inte vara en förebild för något extremt utan för att må bra, äta sunt och ta hand om sig själv. Men det är tvådelat för det jag sysslar med är inte sunt. Elitidrott är inte sunt.

Har en plan B

Men användbart om man tillexempel vill visa sitt stöd för homosexuella genom nagellack. Gick du i Prideparaden?

– Nej, det gjorde jag inte. Det handlar om att allting tar tid, och just nu prioriterar jag idrotten och känner att jag har de åsikter jag har men att man inte kan göra allt.

Skulle du göra samma sak igen, nu när du vet vilka konsekvenser det blev?

– Absolut! Självklart hade jag gjort det.

Finns det någon plan B sen när träningen och tävlingarna läggs på hyllan?

– Ja, men det handlar väl mest om att jag skulle vilja hålla på med något kreativt. Jag gillar att fota, att laga mat och inredning. Men sen känns det som att man aldrig vet vad som händer. Jag håller ögon, öron och dörrar öppna, säger Emma Green.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!