Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Elsie Borglin tog fajterna mot vården – och fick också rätt

Elsie Borglind. Före jul dog Elsie, 88 år gammal. Foto: HENRIK JANSSON / HENRIK JANSSON GT/EXPRESSEN
Artikel i GT. GT:s reporter Linda Bergh besökte Elsie Borglind 2017. Foto: HENRIK JANSSON / HENRIK JANSSON GT/EXPRESSEN

Elsie Borglin dog strax före jul, 88 år gammal. 

Jag har aldrig mött någon mer rakryggad, orädd och solidarisk människa som Elsie. 

Hon har vigt sitt liv att hjälpa andra, men när hon själv behövde hjälp vände äldrevården henne ryggen. 

Men även om Elsie tynade bort så tog hon fajten in i det sista.

– Kalla mig opportunist eller rättshaverist men jag ger mig aldrig. Och när jag kommer till himlen får jag prata hur mycket jag vill!

Jag minns mitt första samtal med Elise Borglin. Telefonen ringde en förmiddag 2017 och en svag röst nästan viskade fram sitt namn. Det var Elsie som berättade att hon höll på att svälta ihjäl. Under ett år hade hon gått ner 23 kilo och vägde då bara 32 kilo. 

Elsie berättade att hon inte fått någon hjälp, var hon än vänt sig.  

– Jag är desperat, jag vet inte hur länge jag orkar. Jag ligger i dödens väntrum sa hon.

Men hon tog ett drastiskt beslut och gick till en fotograf. Bilderna sa allt – hon såg mager, insjunken och blek ut. Det var då vi skrev om henne i GT. 

Jag har hållit kontakten med Elise sedan dess. Sett hur hon fick hjälp, blev starkare och gladare och ännu mer beslutsam att komma tillrätta med vanvården av äldre.

Hon har kämpat för bättre boenden, för bättre behandling på vårdcentraler och för rätten att bli lyssnad på trots att hon är 88 år.

– Gamla människor har inget värde, sa hon. Vi misshandlas. 

En dag i slutet av november, 2019, fick jag ett stort kuvert i brevlådan. 

Det var från Elsie. 

Skadorna. Elsie visade upp sina skador efter att ha fallit i hemmet. Foto: HENRIK JANSSON / HENRIK JANSSON GT/EXPRESSEN

Anmälde flera gånger

Brevet innehöll skrivelser till en vårdcentral i Borås där hon sökt hjälp och till Västra Götalandsregionen där hon påpekade att hon blivit illa bemött.

Den gången hade hon vänt sig till vårdcentralen i hopp om att få hjälp – hon mådde inte bra. Elsie var svårt sjuk, hon hade fått flera strokes och hade skador efter fallolyckor. 

Hon sondmatades eftersom hon var förlamad i svalget sedan flera år tillbaka. Men bemötandet på vårdcentralen blev en chock för henne, beskriver hon i brevet. Därför anmälde hon vårdcentralen till Västra Götalandsregionen; ”För allvarliga brister i hanteringen av mig som patient. I något som kallas journalhandling finner jag att vårdcentralen (tillskrivit) alkoholproblem och rökning utan att ens ha tillfrågat mig om detta”, hävdar Elsie i anmälan. 

Likaså påstod journalen att Elsie hade besökt olika läkare. Om det skriver Elsie i brevet: ”Lögn, lögn lögn.” 

Men Elsie hade både humorn och kämparglöden kvar. Länge fick hon tjata innan någon tog henne på allvar. Men att anmäla vårdcentralens brister började hon med redan 2015.

– Jag hade i journalerna också fått olika längd. Enligt en läkare var jag 155 centimeter lång en vecka och enligt en annan 143 centimeter lång veckan därpå.  Det kan inte stämma att jag har krympt så mycket på en vecka konstaterade jag. Prover som jag tog försvann, både blodprov och urinprov var borta, berättade Elsie. 

Hon fortsatte: 

– Dessutom fick jag veta enligt journalen att de gjort en alkoholutredning och en rökutredning, men ingen hade pratat med mig. Varje gång jag kom skrev de ut nya mediciner – sammanlagt fick jag recept på 17 olika mediciner så jag blev så sjuk att jag trillade omkull och fick allvarliga biverkningar. 

2016 prövades en av anmälningarna mot Borås stad av Inspektionen för vård och omsorg. Det gällde, vad Elsie menade, brister i hemtjänstens handläggning av hennes ärende. Men utredningen avslutades utan åtgärder, eftersom vårdgivaren inte kunde anses ha brustit. 

Då ringde Elsie till ansvariga politiker.  

På egen begäran. Elsie ville visa upp sin situation – efter att ha gått ner 23 kilo på ett år. Foto: HENRIK JANSSON / HENRIK JANSSON GT/EXPRESSEN

Elsie fick rätt – flera gånger

Hon skrev brev till revisorerna på Västra Götalandsregionen. Hon anmälde allt till EU-domstolen. 

Hon skrev också till regeringen, om vanvården av gamla – 150 brev – men inte ett enda svar.

Elsie skrattade och var stolt över vad hon gjort: 

– Jag lärde mig att värna de svaga redan som liten, sa hon. Skulle jag inte värna de svaga vet jag inte vad jag ska värna om. Jag skäller om världen och livet.

I 58 år var hon på frivillig basis patientombudsman utan en krona i ersättning. Hon tog så många strider för illa behandlade människor i sjukvården. Redan 2007 var hon omskriven i media för sina åsikter. Men hon har också vunnit flera strider. Två gånger har hon fått rätt i Europadomstolen. 

Elsie fick rätt också när det gällde vårdcentralen i Borås, nu senast. Men det krävdes att hon fick hjälp av en läkare som började granska hennes journaler och andras. Då hände det plötsligt saker. 

I Borås tidning den 11 september 2019 slog bomben ner: ”Vårdpersonal: Chefer hetsade anställda till fusk

Då stod det klart att ledningen för vårdcentralen hetsade anställda till fusk med diagnossättningar för att få mer pengar. Krisen för vårdcentralen blev ett faktum, fusket hade pågått i många år. Det visade sig vara flera vårdcentraler som fifflade på samma sätt. 

Sju verksamheter måste betala tillbaka miljoner till Västra Götalandsregionen. 

Elsie fick rätt och fick också tack av höga tjänstemän på regionen för att slagit larm.

Men vad har det hjälpt henne själv? 

Visade bilder. Elsie Borglind visade bilder på hur hon såg ut efter att ha fallit ihop i sin lägenhet. Foto: HENRIK JANSSON / HENRIK JANSSON GT/EXPRESSEN

”I himlen får jag prata hur mycket jag vill” 

När jag pratade med Elsie Borglin var hon förtvivlad och arg. Som tur var så bar ilskan henne. 

– Jag får ingen hjälp sa hon, när personal på boendet inte tyckte att hon hade rätt i sin klagan. 

Så hon åkte till akuten ofta och fick vänta länge. Kanske upplevdes hon för krävande av personalen, hon klagade ofta inte bara för sin egen del utan också för andra, för hennes vänner som också bor där.

– Min son har flera gånger försökt prata med personalen men de bryr sig inte om honom heller, berättade Elsie Borglin. 

Hon dog den 22 december 2019. Och jag ställer mig frågan: När blev det accepterat att gamla människor ska behandlas illa – som några som vi inte har råd med och som helst ska dö. Kall mat i stället för varm, färre personal och vissa kommuner kan inte ens garantera hygien för de gamla på äldreboendet. 

Vad gör vi när de som törs protestera tystnar?

När vi talades vid sista gången berättade Elsie att hon inte orkar mer.

– Mitt liv har inte varit så lätt. En politiker sa till mig när han blev arg att du är så jävla ful och dum. Men jag svarade bara att om du bara hade en procent av min intelligens skulle du vara glad. Jag är övertygad om att när jag dör då kommer jag till himlen och då får jag prata hur mycket jag vill, sa Elsie Borglin och fnissade.