Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Elisia, 18, om att leva med diabetes: ”Hatar”

Vad är skillnaden på diabetes typ 1- och 2 • Kan man bota diabetes
Elisia Sahlin har kämpat med sin diabetes sedan hon var åtta år gammal.Foto: Privat
Numera har Elisia Sahlin en insulinpump på armen.Foto: Calle Appelqvist
Elisia, 18.Foto: Calle Appelqvist

När Elisia Sahlin var åtta år gammal fick hon diagnosen diabetes.

Under barndomen kämpade hon mycket med att acceptera sin sjukdom – något hon gör än i dag.

– Jag hatar den fortfarande men jag hatade den så mycket mer under tonåren, säger Elisia.

Som åttaåring behövde Elisia Sahlin, 18, från Sjuntorp i Trollhättans kommun kissa mycket, dricka mycket, var ofta arg och gick ner i vikt.

Efter provtagning fick hon diagnosen diabetes typ-1.

– Jag blev helt förstörd eftersom jag var väldigt nålrädd. Men jag fick åka till Norra Älvsborgs sjukhus och var inlagd i tre veckor för att lära mig om sjukdomen, vänja mig och förstå hur allting fungerar, säger Elisia, som även berättat om sin diabetes för Ttela.

Under de följande åren gick allting som på räls – men sedan kom tonåren.

– Jag kände att jag ville vara som alla andra, även fast jag redan var det. Så jag puttade bort sjukdomen genom att sluta bry mig. Jag skötte den inte, jag tog inte mina mediciner och slarvade mycket, säger hon.

Elisia behövde ta insulinsprutor som barn.Foto: Calle Appelqvist

”Jag hatar sjukdomen”

Under den tiden var det in och ut på sjukhus för Elisia och till slut nåddes en gräns.

– Jag hatade sjukdomen mer än någonting annat. Jag lät den styra över mig och jag insåg att om jag fortsätter slarva så kommer jag att dö. Jag kom till den insikten och även fast jag hatar sjukdomen fortfarande är det mycket bättre nu, säger hon.

Numera slipper Elisia ta insulinsprutor och har i stället en insulinpump som sitter på hennes ena axel och en blodsockermätare på hennes andra.

– Allting sköts genom mobiltelefonen och en till apparat. Men det krävs också mycket skötsel och man behöver byta pumpen och blodsockermätaren med jämna mellanrum.

Med hjälp av en avläsare och sin mobiltelefon håller Elisia sin sjukdom i schack.Foto: Calle Appelqvist

Framtidsplanerna hindras

För drygt en månad sedan tog Elisia studenten och har många planer inför framtiden. Men diabetessjukdomen sätter stopp för en del av dem.

– Det finns mycket jag vill göra som jag inte kan just nu på grund av min diabetes. Exempelvis vill jag bli lastbilschaufför eller polis men det kan jag inte just nu. Jag kan förstå att jag inte får bli pilot men jag förstår inte varför jag inte kan jobba som polis, säger Elisia.

I stället kommer hon börja studera till frisör i höst och samtidigt fortsätta jobba med att få full kontroll på sin sjukdom.

– Om jag hade kunnat säga något till mig själv som ung diabetiker hade det varit att inte ge upp eller skämmas för sin sjukdom. Man ska leva sitt liv till fullo som alla andra, säger Elisia Sahlin.