Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Kommunen vill avliva döende Marikas hund

Luzia är en 9,5-årig blandrashund med påbrå från schäfer, rottweiler och riesenschnauzer och hon är sin mattes enda vän i hennes svåra kamp mot den oundvikliga döden.
Foto: Samira Othman, P4 Halland
<p>Marika har hemtjänst vid två tillfällen två timmar under vardagar och en gång under helgerna.</p>
Foto: Shutterstock

Marika Löbu-Navarro, 69, i Varberg, går just nu sitt livs tuffaste kamp mot döden och Varbergs kommun.

På kommunen vill man att hon ska avliva sin hund som hon haft i nästan tio år.

– Jag är helt i panik, ska jag avliva min hund så jag avlivar jag mig själv också, säger hon med gråten i halsen.

Det är P4 Halland som uppmärksammar Marika Löbu-Navarros öde. Hon har haft hemtjänst sedan 11 november 2014 då hon kom hem från sjukhuset efter att ha gjort tre operationer på tio dagar och vistats i tre veckor på sjukhus. 2013 upptäcktes hennes långt gångna cancer i äggstockarna som senare spred sig och hon har nu hemtjänst vid två tillfällen två timmar under vardagar och en gång under helgerna plus att hon blir uppringd morgon och kväll.

– Då kollar de om jag är still alive, säger Marika.

Inga problem

Hittills har det inte varit några problem med skötseln av Luzia, en 9,5 år gammal blandrashund. Problemen uppstod när Marikas granne avled för två månader sedan. Han och hans fru hade två privata hembiträden och de hjälpte även Marika med rastningen av Luzia.

– De fick ett extrajobb av mig som jag betalade två laxar i månaden för, säger Marika. Då gick ut med Luzia tre gånger om dagen sju dagar i veckan.

Marika har gjort allt för att hitta någon som kan gå ut med Luzia på, samma sätt.

– Det finns ingen, säger hon. Och jag kommer inte ens ner för trapporna själv. Jag måste få hjälp av färdtjänst och rullator och tumörerna växer så de knakar.

Det enda Marika Löbu-Navarro vill är att hemtjänsten ska gå ut med Luzia samtidigt som de besöker henne men, enligt lagen, ingår det inte i hemtjänstens uppdrag att gå ut med en hund.

Avliva hunden

– De säger till mig att jag ska avliva min hund, säger Marika med gråten i rösten. Då säger jag att hon är ju min enda familjemedlem. Jag har en dotter som bor i Barcelona och min gamla goa hund. Detta är så absurt för jag har hört att det beror på i vilken kommun man bor.

Just nu lever Marika under stor stress och har dödsångest och får palliativ (vård i livets slutskede) för tumörerna som växer i hennes buk. De går inte längre att operera.

– Det kan väl inte vara normalt att ropa till mig i telefon att jag ska avliva min enda anhöriga här, säger hon gråtande. Ska jag avliva min hund så jag avlivar jag mig själv också. Jag är helt i panik. Det finns inget att göra mer än att vänta på döden, som är väldigt nära. Och så ska det vara sånt tjafs. De vet ju att jag bara har kort tid kvar att leva.

Träffa representanter

På torsdag ska Marika Löbu-Navarro träffa representanter för kommunen och diskutera problemet hemma i hennes bostad.

– Då ska de få se ut hur jag ser ut med alla mina tumörer, säger Marika.

I Varbergs kommun anser man att Marika Löbu-Navarro har ett så stort nätverk att hon inte har rätt till hjälp med Luzia.

– Man säger ju att man tillförskansas en skälig levnadsnivå utan hund, säger Carin Hedebrant, enhetschef på äldreenheten i Varbergs kommun till P4 Halland. Skälig levnadsnivå för mig är kanske inte skälig levnadsnivå för dig, utan det är en individuell prövning i varje enskilt fall.

Även förvaltningsrätten har gått på Varbergs kommuns linje.

GT har sökt Carin Hedebrant.