Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Vi vill fortsatt ha en stark konflikträtt

Elisabeth Svantesson (M), arbetsmarknadspolitisk talesperson. Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Lars Hjälmered (M), riksdagsledamot från Göteborg och näringspolitisk talesperson. Foto: PRESSBILD

Inskränkningar i konflikträtten ska endast gälla fackförbund som har som affärsidé att bryta mot den svenska modellen, replikerar moderaternas Elisabeth Svantesson och Lars Hjälmered.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

De moderata förslagen på GT Debatt om balanserade konfliktåtgärder har skapat debatt. Bland annat har Vänsterpartiets Ali Esbati replikerat, men även LO har svarat samt TCO. Det välkomnar vi. För oss moderater är det viktigt att konfliktreglerna inte undergräver den svenska modellen och äventyrar jobb och konkurrenskraft så som skett i och med konflikten i Göteborgs Hamn. När så sker är det hög tid att den debatten förs.

 

Vi moderater vill fortsatt ha en stark konflikträtt. Rätten att vidta stridsåtgärder är central. Hot om att vidta stridsåtgärder i förhandlingar om kollektivavtal är det yttersta påtryckningsmedlet för att driva igenom krav om exempelvis bättre arbetsvillkor.

 

Men vi ser att det finns fall då rätten att vidta konfliktåtgärder är för vidlyftig. En bärande tanke i den svenska modellen är att arbetsfred ska råda när parterna kommer överens om kollektivavtal. Att det finns fackförbund som har som affärsidé att inte bli bundna av kollektivavtal för att alltid kunna vidta stridsåtgärder bryter mot den tanken. Likaså kan sympatiåtgärder vara oskäliga när parter som inte alls har med huvudkonflikten att göra drabbas. Vi menar att det finns anledning att ändra i reglerna i de fallen.

 

TCO skriver att själva grunden i den svenska modellen och det som också gör den så framgångsrik är att parterna själva löser de problem som dyker upp. Och det är lätt att instämma i. Men vad händer när parterna, eller en part, uppenbarligen inte tar detta ansvar? När Sveriges konkurrenskraft och svenska jobb sätts på spel måste vi som politiker agera. Vi välkomnar därför att även regeringen insett att det är oacceptabelt när ansvarstagande arbetsgivare med kollektivavtal drabbas av denna typ av konflikter, men vi menar att den utredning som tillsats kan och behöver snabbas på för att, om möjligt, bidra till att rädda jobb och slå vakt om svensk konkurrenskraft.

 

För detta handlar om en konflikt som medför stora skador för Sverige. Hamnens förtroende och anseende är skadat för en lång tid framöver. Detta påverkar företag och anställda inte bara i Västsverige utan i hela landet. Att som LO vifta bord den genom att påstå att konflikten är en engångsföreteelse är inte rimligt. Dessutom finns andra exempel på när stridsåtgärder används i liknande situationer. Om det var en helt unik händelse – varför skulle regeringen i så fall behöva ge Medlingsinstitutet i uppdrag att kartlägga förekomsten av konflikter på den svenska arbetsmarknaden i situationer där en arbetstagarorganisation vidtar stridsåtgärder mot en arbetsgivare som är bunden av ett kollektivavtal med en annan arbetstagarorganisation?

 

Att som LO antyda att vi vill förbjuda sympatiåtgärder är att grovt vilseleda. Det vi föreslår är en begränsning som finns i en rad andra länder. Ur ett europeiskt perspektiv är de svenska reglerna gällande sympatiåtgärder särskilt tillåtande, eftersom det inte ställs något krav på att åtgärden ska avse en part som kan påverka huvudkonflikten eller är kopplad till den på något sätt. Både i Danmark och i Norge finns det exempelvis krav på ett visst samband eller viss intressegemenskap. Att säga att vårt förslag innebär en risk för godtycke är därför också det ett slag i luften.

 

Arbetsmarknaden förändras – lagstiftningen och den svenska modellen, som vi alla vill slå vakt om, behöver hänga med. Moderaterna har inför arbetsstämman i oktober tagit fram en rad förslag för tryggare omställning och en modernare arbetsrätt. Det handlar bland annat om större möjligheter att bygga på sin kompetens och yrkesväxla – det som var relevanta yrkeskunskaper i går behöver inte nödvändigtvis vara det i morgon. Vi vill ge högskolan ett särskilt omställningsuppdrag och införa utbildningsavdrag för yrkesverksamma. Kompetens är den nya anställningstryggheten, därför vill vi också införa att det ska gå att få studiemedel längre upp i åren och att en nationell studie- och jobbrådgivning, som ger yrkesverksamma stöd att byta jobb eller yrke, införs.

 

Det finns inte någon motsättning mellan att värna den svenska modellen och att samtidigt värna svenska jobb och företagande. Den som hävdar det bör landa i insikten att den svenska modellen behöver utvecklas.

 

Elisabeth Svantesson (M)

Arbetsmarknadspolitisk talesperson

 

Lars Hjälmered (M)

Näringspolitisk talesperson och riksdagsledamot från Göteborg

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!