Under Almedalen kom äntligen ett positivt besked från Sverigeförhandlingen om hur man vill se att höghastighetsjärnvägen byggs. För Västsverige är det en lättnadens suck, förhandlarna förespråkar en snabb utbyggnad av alla sträckor med byggstart från ändstationerna. Detta betyder en byggstart vid Göteborg i riktning mot Borås och vidare till Stockholm. Man säger också att om det ändå måste göras en prioritering är sträckan Göteborg-Borås-Stockholm mer angelägen än järnvägen ner till Malmö. Men än går inte allt som på räls. Det som nu saknas är att även regeringen inser vikten av en ny järnväg, regeringen måste våga satsa för framtidens Sverige.
Att det är bra besked för Sverige som helhet och Västsverige i synnerhet finns inget tvivel om. Men det är också en helt uppenbar utveckling utifrån rådande verklighet. Idag har Västsverige en stark tillväxt och inflyttning som tyvärr hämmas av dåliga kommunikationer. Detta gör att företag avstår från att etablera sig här och att potentiella anställda avstår från jobberbjudanden. Detta skadar regionen men samtidigt är det inte här besluten tas, vi får vackert vänta på att den Stockholmscentrerade regeringen bestämmer sig om hur vår infrastruktur skall utvecklas. Det är en infrastrukturell tvångströja som Västsverige sitter i.
Vi förutsätter att regeringen lyssnar på sina egna experter och inleder byggnationen för en modern stambana. Något annat vore konstigt, om man på allvar vill bygga Sverige starkare för framtiden krävs handlingskraft. Vi vet att det är kostsamt med järnväg men det är all infrastruktur och det blir inte billigare bara för att man skjuter upp det. Finansieringen bör precis som förhandlarna föreslår ske genom anslag från riksdagen såväl som via lån. Att låna till infrastruktur är rimligt framför allt med det gynnsamma låneläge som Sverige har. Nuvarande stambana finansierades för hundra år sedan helt via upplåning, något som ingen ångrat i efterhand. Regeringen har tyvärr varit negativa till att låna till infrastruktur, detta trots att utan annan finansiering än statsbudgeten så beräknas det att ta dubbelt så lång tid att bygga järnvägen. Mycket talar därför emot regeringens nuvarande linje.
Men det finns andra sätt att finansiera framtidens infrastruktur. Vi skulle vilja se att man tar tillfället och nyttjar andra tillgångar som staten har, vi tänker på de statliga bolagen. En försäljning av flera av de statliga bolagen skulle ge klirr i kassan. Frågan om försäljning av statliga bolag har även lyfts av Sverigeförhandlingen själva men för oss finns det fler motiv än enbart de ekonomiska. För oss ligger det i grunden ett ideologiskt synsätt att staten inte skall äga och driva bolag, det är inte deras uppgift. Idag är de flesta och framför allt de största statliga bolagen multinationella bolag med verksamhet i hela världen. Självklart är det inte svenska statens uppgift att sälja telefonabonnemang i Spanien eller sälja elavtal i Tyskland. I stället bör statens ägande avvecklas och pengarna investeras för framtiden. Som ett exempel skulle en försäljning av statens andel i Telia kunna inbringa upp emot 60 miljarder kronor vilket är en avsevärd summa i dessa sammanhang. Genom försäljning skulle Sverige på så sätt antingen kunna öka utrymme inom budgeten för infrastruktur eller minska andelen lån, det är oavsett bra för framtidens Sverige.
Vi hoppas att regeringen och riksdagen tar till sig av vad regeringens förhandlare nu föreslår. Det gäller att alla partier inser värdet att investera långsiktigt. Det krävs mod att ta den typen av beslut som togs för hundra år sedan, men utan den då byggda stambanan hade Sverige aldrig kunnat bli det rika land som vi är i dag. Regeringen måste inse att detta är en historisk möjlighet att bygga Sverige starkare, även utanför Stockholms tullar.
Marcus Nilsen
Ordförande Liberala Ungdomsförbundet Väst
Soroush Rezai
2:e vice ordförande Liberala Ungdomsförbundet Väst
