Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Varför är Eneroth så tyst om Sveriges gröna flyg?

När infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) pratar om flyg på internationella arenor handlar det ofta mest om nya skatter, skriver Marcus Dahlsten och Fredrik Kämpfe.
Foto: CSABA BENE PERLENBERG
Marcus Dahlsten, vd Transportföretagen.
Foto: PRESSBILD
Fredrik Kämpfe, branschchef Transportföretagen flyg.
Foto: PRESSBILD

Sverige är ett av få länder med en sådan hållbarhetsfokuserad flygbransch och ambitiösa flygföretag. Ambitionsnivån för den gröna omställningen är världsledande. Ändå verkar infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) inte vilja lyfta upp detta utomlands, skriver Marcus Dahlsten och Fredrik Kämpfe vid Transportföretagen. 

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. I Europa försöker regeringar med nationella exempel visa på hur just deras flygindustri satsar på att sänka utsläppen. Men varför är det så tyst från vår svenska regering om flygets hållbarhetsarbete här hemma? Särskilt som det är få länder i världen med en så hållbarhetsfokuserad flygbransch och ambitiösa flygföretag som i Sverige.

När vår egen infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) pratar om flyg på internationella arenor, som han gjorde i förra veckan vid ett EU-möte om förnybart flygbränsle, handlar det ofta mest om nya skatter. Sällan pratar ministern om det fantastiska hållbarhetsarbete flyget på hans hemmaplan faktiskt utför.

Det är synd eftersom den svenska flygnäringen redan 2018 överlämnade en färdplan för fossilfrihet. Färdplanen visar hur inrikesflyget med rätt förutsättningar kan vara helt fossilfritt 2030 och hur flyg som startar från svenska flygplatser kan vara fossilfritt 2045. Arbetet fortskrider och i januari presenterade innovationsklustret FossilFrittFlyg2045, som finansierats av bland andra Energimyndigheten, rapporten ”Vägen till ett fossilfritt flyg 2045” som i detalj visar hur omställningen ska gå till. Ambitionsnivån är världsledande.

Vägkartan för ett hållbart svenskt flyg finns redan och flygbranschen har levererat konkreta förslag till beslutsfattarna. Regeringens byrålåda borde därför vara välfylld av initiativ och ekonomiska styrmedel som bidrar till omställning på riktigt, i motsats till politiska krav på nya skatter, vilket måhända gynnar flygmotståndarna men knappast tillgängligheten, passagerarna, flygföretagen eller de globala utsläppen.  

Styrkan i hållbarhetsomställningen är mångsidigheten. Flyget förlitar sig inte på ett enskilt drivmedel eller teknik. I stället kommer val av bränsle och framdrivning att bero på kapacitet, användningsområde och avstånd. Biojetbränsle kan redan i dag ersätta fossilt bränsle i flygmotorerna. I tidsspannet fem till femton år kommer både elektrifiering och vätgasdrift.

I inrikestrafik kommer elflyg att utgöra ett kostnadseffektivt trafikslag som använder dagens regionala flygplatser. I Göteborg finns en världsledande elflygstillverkare som redan 2026 ska lansera ett elflyg för 19 passagerare med en räckvidd på 400 kilometer. 

Vätgas är ytterligare en lovande teknik med stora möjligheter för svensk flygindustri. Flygplanstillverkaren Airbus har lanserat en plan för vätgasdrivna flygplan i drift 2035 med en räckvidd på över 3 500 kilometer och i Trollhättan finns GKN Aerospace som har alla förutsättningar att utveckla tekniken tillsammans med de globala flygtillverkarna. Sverige får inte halka efter i vätgasrevolutionen och regeringens aviserade vätgasstrategi måste inkludera flyget.

Företagen tar sitt ansvar för hållbarhetsarbetet men Januariavtalet svarar inte fullt upp mot behovet. Diskrepansen mellan regeringens linje och flygbranschens behov kan ytterst leda till att flygbolag, flygindustri och biojetbränsleproducenter väljer bort Sverige. Vad svensk luftfart behöver för att nå våra högt ställda mål är kraftfulla satsningar på produktion av förnybart bränsle till konkurrenskraftiga priser på kort- och medellång sikt. Samtidigt måste regeringen våga lita på den teknik som nu utvecklas och som på sikt kommer ge oss flygplan med nollutsläpp. 

Redan i dag tankas det biojetbränsle runtom i hela landet. Sverige har en tung flygindustri vars komponenter säljs till hela världen. Sverige har heta startupföretag som utvecklar elflyg. Vår fossilfria färdplan ligger fast. Vad mer kräver vår regering av flyget? Kanske är det nu dags för regeringen att i stället fråga sig vad politiken kan göra ytterligare för flyget?


Marcus Dahlsten

Vd Transportföretagen


Fredrik Kämpfe

Branschchef Transportföretagen flyg