Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Välfärden offras när osthyveln dras fram

När alliansen presenterade sin budget för 2020 var det med löften om att prioritera välfärden. I stället blev det nedskärningar på allt, skriver Daniel Bernmar (V), Karin Pleijel (MP) och Stina Svensson (FI).Foto: CSABA BENE PERLENBERG
Göteborgs budget.Foto: SHUTTERSTOCK
Daniel Bernmar (V), oppositionsråd Göteborg.Foto: ALICE VERNERSSON
Karin Pleijel (MP), oppositionsråd Göteborg.Foto: CATHARINA FYRBERG
Stina Svensson (FI), gruppledare Göteborg.Foto: PRESSBILD

Alliansen i Göteborg har valt ett nedskärningsprogram utan motstycke sedan 1990-talet med krympande välfärd som mål. Minoritetsstyret mäktar inte med nödvändiga investeringar, skriver Daniel Bernmar (V), Karin Pleijel (MP) och Stina Svensson (FI).

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. När Moderaterna, Liberalerna, Centerpartiet och Kristdemokraterna tog över styret efter valet 2018 tog alliansen också över en stad med god ekonomi. Under 24 år hade vi rödgrönrosa i olika konstellationer styrt staden och år för år lämnat efter oss en bättre välfärd och en bättre ekonomi. Vi noterade under dessa år med oro att M, L, C och KD gjorde slarviga och underfinansierade budgetförslag. När de tog över styret förbyttes oron till förskräckelse. Minoritetsstyret inledde direkt med nedskärningar inom alla områden. De målade upp bilden av en politisk och ekonomisk kris för att kunna genomföra impopulära förändringar av den kommunala verksamheten. Nu skakar välfärden och göteborgarnas egendom privatiseras.

 

Kommunerna behöver mer pengar framöver, och riksdagens välfärdsmiljarder underlättar för Göteborg. Men M, L, C och KD har valt ett nedskärningsprogram utan motstycke sedan 1990-talet, där just krympande välfärd är målet och pengar hellre läggs på hög än används till viktig verksamhet. 

 

När alliansen presenterade sin budget för 2020 var det med löften om att prioritera välfärden. I stället blev det nedskärningar på allt, från skola till äldreomsorg. Tidigt uppmanade de nämnderna att genomföra nedskärningar vilket vid årets slut innebar hundratals miljoner i stadens sparkassa i stället för välfärd. 

 

Socialtjänsten fick det svårare att arbeta förebyggande mot kriminalitet, missbruk och allvarlig ohälsa. Kvinnojourer som arbetar med de mest utsatta kvinnorna nekades stöd. Statsbidragen för ensamkommande användes till annat. Och arbetet för att göra staden tillgänglig för personer med funktionsnedsättning och äldre ställdes helt enkelt in.

 

Vårt alternativ var att använda de reserver vi hade byggt upp genom åren samt en mindre skattehöjning för att fortsätta utveckla välfärden i stället för att avveckla den. Med vår budget hade göteborgarna fått stora satsningar på förskolan, skolan och äldreomsorgen. Vi hade en offensiv satsning på klimatomställning och lägre priser på månadskorten i kollektivtrafiken. Vi ville tackla ett stort säkerhetsproblem – manligt våld – som innefattar gatuvåld, hedersvåld och relationsvåld. Men M, L, C och KD valde en annan väg. För dem tycks en minskad välfärd alltid vara överordnat allt annat.

 

Minoritetsstyret mäktar inte med nödvändiga investeringar. Vi vet att bristande underhåll i gatumiljön i dag med all säkerhet kommer att leda till sämre trafiksäkerhet och högre kostnader om några år. Älvkantskydden som Göteborg behöver för att stå pall för kommande översvämningar riskerar att inte bli av. Exemplen är många.

 

M, L, C och KD hävdar att de gör nedskärningar för att kunna bygga nya verksamhetslokaler. Men lokalnämnden har inte ens resurser att riva de skolor som inte längre behövs eller ska bytas ut. Och en sak är väldigt klar: Det räcker inte att ha nya lokaler till välfärden, de måste fyllas med innehåll, vilket minoritetsstyret inte har råd med eftersom de lägger pengar på hög.

 

Kommunstyrelsens ordförande Axel Josefsson (M) vill inte kännas vid sitt ansvar utan antyder att Göteborgs Stad har ett överflöd av projekt och anställda som inte bidrar till välfärden. Men på frågan om vilka projekt och personer som ska bort ger han inget svar. I stället kommer osthyveln fram och välfärden offras.

 

När rapporterna för 2019 är klara visar det sig att den ”ekonomiska kris” som minoritetsstyret bekämpade inte fanns. I stället för röda siffror visar det sig att staden gör ett stort överskott på 1,5 miljarder kronor. Samtidigt får personalen i hemtjänsten arbeta efter scheman som inte ens tillåter tid för förflyttning, skolor slår ihop klasser, förskollärare tas bort och ersätts med barnskötare. Allt för att spara pengar och lägga på hög. Göteborgarna förtjänar bättre än att styras av några som vet priset på allt men inte begriper värdet av något.

 

Daniel Bernmar (V)

Oppositionsråd Göteborg

 

Karin Pleijel (MP) 

Oppositionsråd Göteborg

 

Stina Svensson (FI)

Gruppledare Göteborg