Maktlösheten när man inte vet hur man kan klara sig i en utsatt situation är omöjlig att beskriva. Den situationen kan gälla en person som får indragna LSS-timmar, föder ett barn med en funktionsnedsättning eller har en anhörig som är i behov av mer stöd och hjälp. Livet är föränderligt, inte minst för mig och alla andra som lever med en funktionsnedsättning.
Problemen är ofta stora för de drabbade och i tider när regeringen ständigt skär ner på LSS-stöd är det ofta frustrerande att vara politiker på kommunal nivå. När de statliga LSS-pengarna dras ner drabbas många Göteborgsfamiljer och det kan inte kommunerna ersätta. Trots detta kan vi agera på lokal nivå.
Därför har jag föreslagit att Göteborg ska följa Stockholms exempel och införa en funktionshindersombudsman. En funktionshindersombudsman är en oberoende person som har till uppgift att aktivt bevaka sin målgrupps intressen på lokal nivå. En funktionshindersombudsman arbetar med omvärldsbevakning och har som uppgift att utbilda politiker och tjänstemän i staden för att vi bättre ska kunna sätta oss in i den svåra situation som många familjer i dag lever i. För att vi ska kunna förbättra många göteborgares liv måste vi alltid öka våra egna kunskaper. Det här är ett sätt.
I dag, till skillnad för bara några årtionden sedan, finns det mycket hjälp att få. Men det är svårt att hitta hjälpen och få de resurser som passar just den situation som är aktuell. Livet ändras och därtill behoven, och det gör att det är av extra stor vikt att man får information om vilken hjälp som finns. En funktionshindersombudsman är en väg in till det virrvarr av tjänstemän, resurser och övrig hjälp som i dag finns tillgänglig för både personer med en funktionsnedsättning och för deras anhöriga.
Det handlar också om att kunna få stöd ifall man behöver klaga. Jag vet att det ibland kan vara svårt att klaga direkt till den person som man är beroende av. Då är det viktigt att ha en oberoende person som man kan vända sig till, som i sin tur kan hjälpa till att hitta rätt instans. Ur den aspekten fyller en funktionshindersombudsman en roll som staden i dag inte har.
Så trots de nedskärningar som regeringen har gjort på detta område finns det som sagt saker som vi kan göra på lokal nivå. Därför är jag glad över att en majoritet i kommunstyrelsen faktiskt har sagt ja till mitt förslag om att införa en funktionshindersombudsman i Göteborg.
I kommunstyrelsen valde dock Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet att säga nej till förslaget. Detta med den absurda motiveringen att vi redan har ett funktionshindersråd i staden. Funktionshindersrådets syfte är inte något av ovanstående, och dessutom glömmer de rödgröna att funktionshindersrådet själva faktiskt har sagt att de är positiva till införandet av en funktionshindersombudsman.
Jag tycker att det är klädsamt att lyssna på de som faktiskt har störst kunskap i staden i denna fråga. Ska vi lyssna på funktionshindersrådet eller ska vi inte? Eller ska vi bara lyssna på funktionshindersrådet när de håller med de rödgrönas politik?
Jag tycker att vi nu ska höja nivån och faktiskt lyssna på de som kan den här frågan, för att vi ska ta bort de onödiga problemen för de personer som redan i dag har en svår tillvaro. Som boende i Göteborg ska man veta vart man ska vända sig när man behöver få hjälp och stöd i en svår situation. En funktionshindersombudsman som vägleder både medborgare och politiker är precis vad vi behöver.
Beslut kommer att tas på torsdagens kommunfullmäktiges och vid en omröstning kan det vara Feministiskt initiativ som avgör den här frågan. Nu är det upp till Stina Svensson (Fi) och hennes fullmäktigeledamöter att efter kommunfullmäktige kunna möta våra göteborgare med funktionsnedsättning och säga att de har gjort allt för att de och deras anhöriga ska få en bättre tillvaro.
David Lega (KD)
Oppositionsråd i Göteborg
