Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Urvattnade argument för kommunala vattenposter

Jonas Ransgård (M), oppositionsråd i Göteborg.Foto: JESPER ORRBECK
Claes Johansson (M), andre vice ordförande i Kretslopp- och vattennämnden.Foto: Pressbild

Att motiveringarna till de kommunala vattenposterna skiftat är talande för de rödgrönrosas satsning på kommunala vattenposter, skriver Moderaterna i en replik.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Den rödgröna politiska ledningen i Göteborgs Kretslopp- och vattennämnd försöker på GT Debatt rättfärdiga den politik som förs utifrån målet att “skapa bättre förutsättningar för att exempelvis fylla sin vattenflaska”. Det är för att tillgodose detta “behov” som göteborgarna nu ska tvingas betala för ett större antal offentliga vattenposter. Motivet för den expansiva, rödgröna vattenpostpolitiken är oklart. Vilka problem är det som de rödgröna egentligen tänker sig lösa?

 

Försvarstalen har varierat, men alltid varit krystade. Våra frågor och invändningar har bemötts med allt från kryptisk klasskampsretorik till, nu senast, att Göteborg ska göras tillgängligt för de turister som törstar efter kommunalt färskvatten. 

 

Motiveringarna har varierat. Det har också ambitionsnivån hos de rödgröna. Först beslöt man i budgeten för 2017 att hela 100 vattenposter skulle byggas under året. Vi talar inte om en utredning, ett förslag eller en idé utan om nämndens faktiska budget. Det föranledde förvaltningschefen att vidta den ytterst ovanliga åtgärden att till protokollet anteckna en avvikande uppfattning. 100 vattenposter skulle medföra att arbetet med att underhålla och förnya Göteborgs vattenförsörjningssystem skulle sjunka med hela 15 procent. I fullmäktige angav de rödgröna felaktigt att ambitionen var utbyggnad med 20 poster totalt under fem års tid. Till sist såg sig de rödgröna nödgade att retirera till det mer genomförbara kravet om 20 vattenposter under 2017. Efter detta ska de utvärdera utfallet av sitt spontant påhittade experiment.

 

Tyvärr är denna vattniga soppa inte unik i sitt slag i Göteborg. Den styrande rödgrönrosa minoriteten ägnar med förtjusning kraft, tid och skattebetalarnas pengar åt att lösa symbolpolitiska ”problem” som ingen vanlig människa någonsin upplevt och än mindre efterfrågat lösningar på. Men som just vanliga göteborgare får betala räkningen för.   Samtidigt saknas det sannerligen inte utmaningar i vår stad när otryggheten breder ut sig.

 

Jöran Fagerlund (V) och hans kumpaner frågar oss insinuant om vi tycker att rörläggare ska fånga bovar. Svaret är förstås nej. Däremot vore det en stor fördel om de rödgröna i kommunledningen kunde ägna sig åt ledningsproblem av annat slag än vattenledningar, istället för att gå under jorden och försöka få ordning på en rödgrön nämndgrupp som flutit ut i perifera frågor. 

 

Jonas Ransgård (M)

Oppositionsråd i Göteborgs Kommunstyrelse

Claes Johansson (M)

Andre vice ordförande i Kretslopp- och vattennämnden