Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Uppskattning syns endast i plånboken

Ni har räknat med oss under pandemin, och ni kan vara helt säkra på att ni inte kan räkna bort oss nu, skriver Anna Skarsjö vid Kommunal Väst. På bilden: Östra sjukhuset i Göteborg.Foto: TT NYHETSBYRÅN
Anna Skarsjö, avdelningsordförande Kommunal Väst.Foto: PRESSBILD

Vi har under 2020 skrikit oss hesa om brist på skyddsutrustning, arbetsvillkor och arbetsmiljöförhållanden som gjort en svår situation ännu svårare. Vi på Kommunal Väst är övertygade om att vi har allmänhetens stöd i höstens avtalsrörelse, skriver avdelningsordföranden Anna Skarsjö.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Avtalsrörelsen står runt hörnet. En avtalsrörelse som fick vänta på grund av en kamp som saknar motstycke i modern historia. En kamp där många av Kommunals medlemmar stått i frontlinjen, medan de som inte vill ge våra yrkesgrupper högre löner och bättre arbetsvillkor stått på flanken och beskådat striden på avstånd.

Det är med vibration i inandningen som Kommunal nu samlar alla sina trupper för nästa strid – den om förbättrade avtal för dem som tagit oss igenom pandemin. För dem som riskerat liv och hälsa för att rädda och vårda andra. För dem som egentligen alltid förtjänat bättre än vad man fått, men som aldrig blivit tillräckligt uppskattade, på riktigt. Vi kan applådera tills händerna gör ont, kalla dem hjältar och säga att vi aldrig skulle klara oss utan dem, och höja näven i sympati för att de kämpar och går på knäna, för oss – men det borde inte kunna gå att göra utan krav på förändring och resultat.

Vi på Kommunal Väst är övertygade om att vi har allmänhetens stöd i höstens avtalsrörelse och att folket, liksom vi, vill att våra yrkesgrupper ska få lön för mödan. Och lön efter kompetens och yrkesskicklighet. Och arbetsförhållanden som är drägliga rakt igenom, och hållbara i så väl vardag som kris, för samtliga Kommunals yrkesgrupper. 

Vi har under vår, sommar och tidig höst skrikit oss hesa om brist på skyddsutrustning, om arbetsvillkor och arbetsmiljöförhållanden som gjort en redan svår situation ännu svårare. Och vi har ibland känt att vi upprepat oss i det oändliga kring att nu, nu äntligen syns bristerna på riktigt, och att nu borde vi väl ändå äntligen bli sedda och belönade på riktigt. Men faktum är att inget av detta är nytt. Kommunals yrkesgrupper har alltid haft bland de lägsta lönerna i landet. I den här avtalsrörelsen handlar det inte om att ”mycket vill ha mer”, utan om att bärande samhällsfunktioner, i form av allt ifrån elevassistenter, brandmän, lokalvårdare, måltidsbiträden och barnskötare, till ambulanssjukvårdare, spårvagnsförare, undersköterskor och vårdbiträden, alla förtjänar en dräglig lön att leva på. Arbetsvillkor som gör att de vill stanna. En arbetsmiljö som gör att de trivs och mår bra. En sammanhängande sommarsemester för återhämtning och tid med familjen. Och en trygg anställning. Kort och gott det som så många andra kan ta för givet, men som Kommunals medlemmar måste kämpa för. 

När vi inför höstens förhandlingar fått larm om nollbud från Svenskt Näringsliv, med hänvisning till att ekonomin är svajig, och att vi måste förstå att det helt enkelt inte finns pengar just nu, då ser vi rött. Kan man satsa miljarder på permitteringar av tjänstemän, för att dennes företag ska överleva pandemin, så kan man satsa minst detsamma på dem som sett till att samme tjänstemans mamma blivit väl omhändertagen på äldreboendet, och på dem som sett till att sagda tjänstemans barn fått en fin omsorg på förskolan och förberett dem inför skolåren.  

Efter åtta år i yrket, och fyra år på operationsavdelningen på Östra sjukhuset, har undersköterskan Johan Larsson Utter en grundlön på 22 600 kronor. Johan får ett blygsamt påslag på 791 kronor om vi får igenom vårt krav på en löneökning på 3 procent, plus 0,5 procent om undersköterskan i fråga är yrkesutbildad, vilket Johan är. Det är inte orimligt. Snarare modest.  

Detta modesta krav åtföljs av krav på hållbara arbetstider, på sammanhängande sommarsemestrar när alla andra har semester, på kompetensutveckling som lönar sig, och om krav på trygga anställningar och heltid som norm. Det är våra huvudsakliga anspråk i höstens avtalsrörelse. Och vi kommer att göra allt för att nå dem. Men avståndet mellan oss och arbetsgivarna är gigantiskt inför stundande förhandlingar. Det kommer med andra ord att bli en hård kamp. Kommunal Väst tar striden, vilken dag som helst i veckan, och med allt vad vi är värda. 

Och det var inte bättre förr. Inte för oss. Det normalläge som alla längtar tillbaka till ska inte bli vår framtid. Nu är det medlemmarna i Kommunal som står först i ledet. Vi har stått i kulisserna allt för länge.

Kommunal Väst har fler än 46 000 medlemmar. Vi är starka, och vi växer. Vi är redo för en fight och för eventuella konflikter. Ni har räknat med oss under pandemin, och ni kan vara helt säkra på att ni inte kan räkna bort oss nu.

 

Anna Skarsjö

Avdelningsordförande Kommunal Väst