Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Tänker du bli ansvarsfull på midsommarafton?

GLAD MIDSOMMAR. Det mest ansvariga gentemot barnen är att inte dricka alls. Ändå dricker du. Vem är det du visar ansvar inför, skriver Oskar Hanska. Foto: TAGE PERSSON/COLOURBOX
Oskar Hanska Nykter pappa, svensk mästare i poesi och spelutvecklare i Göteborg. Foto: MATILDA ALMESTAD

Det är midsommarafton igen. Vi är många som ska dricka. Om det är något vi gör på midsommar i Sverige så är det att dricka, som aldrig annars. Inte ska väl jag komma här och berätta hur det fungerar med ditt barn, men det ska jag visst, skriver poeten och spelutvecklaren Oskar Hanska.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Det är midsommarafton igen. Vi är många som ska dricka. Om det är något vi gör på midsommar i Sverige så är det att dricka, som aldrig annars. Vi dricker med vännerna och familjen. Vi dricker med barnen.

Barnen dricker självklart inte. Eller, någon kanske får smaka en mun och vi vuxna skrattar, när barnet grimaserar så där urgulligt. Ingen skada skedd, bara midsommar och härlig stämning. Barnen leker och vi vuxna dricker. Alla njuter och har det gött. Inga konstigheter och noll problem. 

 

För du är en ansvarsfull drickare med barn. Det spelar ingen roll om det är jul, nyår, valborg eller midsommarafton. Du skulle aldrig bli märkbart påverkad inför barn. För full. Aldrig i livet. Du tänker bli ansvarsfull. 

Jag skriver ”du”. Jag dricker nämligen inte. I stället tänker jag på ordet, ansvarsfull.

 

Det mest ansvariga gentemot barnen är att inte dricka alls. Ändå dricker du. Och jag undrar vem eller vad det är du visar ansvar inför? Plikten mot vännerna? Din rätt att få leva lite? Stämningen inom familjen? Barnen, är det ju inte.

Ansvarsfull. Det går inte att skriva ordet ansvarsfull utan dess fyra sista bokstäver. Full. 

En banal ordlek som klär av idén om en ansvarsfull drickare, en snuttefilt bland vuxna med ett samvete. Den har destillerats fram, i en kluckande dunk i en källare eller genom en statligt godkänd formel. För att du ska kunna fortsätta att riskera dina och andras barn.

Vänta nu. Inte ska väl jag komma här och berätta hur det fungerar med ditt barn, men det ska jag visst. Ditt barn tycker inte om att vara med när du dricker. 

 

Inte när du blir redlös. Inte när du blir bara lite för full. Inte när du blir ansvarsfull. Hur vet jag det? För att jag har varit det barnet. Otaliga vuxna i dag har varit det barnet. Vi har sett dem barnen och vi fortsätter att se dem barnen. Under högtider, på uteserveringar, fester, kulturkvällar och festivaler. Och så vidare.

Jag ser. Du ser. Vi ser barnets ängsliga blick. Är du fortfarande min mamma? Barnets otroliga mod och styrka när det gör allt det kan för att pliktskyldigt inte störa. Ska vi inte gå hem snart? Hur barnet låtsas ha roligt, inklämd mellan dubbelknuten i magen och att vara duktig. Pappa, varför pratar du så högt och konstigt? 

Barnet som märker. Det är nästan magiskt, eller hur, hur mycket och hur snabbt barnet märker? Alla gånger vi har tjoat och jublat för ett barn som precis har lärt sig något, för att det har varit uppmärksamt och härmat - varför skulle det vara annorlunda när vuxna dricker? 

Det är klart att barnet märker.

 

En knappt märkbar glidning i stämningen. Hur du plötsligt pratar eller rör dig bara lite, lite annorlunda. Du sluddrar till. Du välter något. Hoppsan, så tokigt. Du anstränger dig för att inte vara luddig i kanterna och barnet märker ansträngningen. Små, små oskyldiga steg mot en avgrundsdjup otrygghet i ett barn.

Du däremot, märker mindre och mindre. 

 

Signalerna från ditt barn som du annars så blixtsnabbt snappar upp. Du missar dem nu. Inte alla, men ett par. Barnet som behöver ett toalettbesök, något att dricka eller sin egen säng. Barnet som behöver bli avskärmad från en annan ansvarsfull vuxen, som bara skojar, leker lite drulligt eller tar upp barnet i knäet. Du missar det. 

Men hallå, så där behöver det ju inte alls bli! Nej, så klart. Så svartvitt är det inte. Det går oftast ganska bra att dricka med barn. Tills det inte gör det. Och att det inte gör det, gör det värt risken? 

Att ditt ansvarsfulla drickande med barn bekräftar andra vuxnas, djupt problematiska, drickande med barn, är det verkligen värt risken?

Att ditt barn växer upp och blir så där ansvarsfull som det har lärt sig av dig, och det går allt annat än bra, är det värt risken? Är ditt drickande värt att riskera barnet för? 

Tänker du bli ansvarsfull med barnet i kväll? Eller tänker du ta ditt ansvar och vara nykter, inför barnet? 

Glad midsommar.

 

Av Oskar Hanska

Nykter pappa, svensk mästare i poesi och spelutvecklare i Göteborg

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!