Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Stoppa tvångsflyttningen av förskolelärare i Göteborg

Haris Mehmedovic, ingenjör och förälder till barn vid förskolan Skepparegången.
Foto: PRIVAT
Göteborgs stad måste vara en ansvarsfull och attraktiv arbetsgivare. Stoppa tvångsförflyttningarna av förskolelärare innan det är för sent, skriver föräldern Haris Mehmedovic.
Foto: CSABA BENE PERLENBERG

Förskolecheferna i Göteborg måste få ekonomiska förutsättningar att bedriva en verksamhet med det pedagogiska innehåll och kontinuitet som stadens barn har rätt till. Kommunstyrelsen måste stoppa tvångsförflyttningen av förskolelärare, skriver Haris Mehmedovic, förälder till barn på förskolan Skepparegången och representant för ytterligare 93 familjer.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Göteborgs stad har beslutat om betydande kvalitetssänkning av stadens förskolor, vilket man kallar för ”omställningsarbete”. Frågan är om staden därmed bryter mot svensk och internationell lagstiftning. Klart är att den inte efterlever Skolverkets normer om barn- och personaltäthet.

Fyrmästaregången och Skepparegången i Masthugget är två av de förskolor som drabbas. Enligt Skolverket anges att personal måste ha adekvat utbildning och riktmärket barn/grupp i åldrarna 1-3 jämte 3-5 år är 6-12 samt 9-15 per lärare. 

Skepparegångens 3 avdelningar för barn 1-3 år kommer efter årsskiftet ha 15 barn vardera. Fyrmästaregången, för barn 3-5 år, har i dag 23 barn/grupp och kö. Tre lärare tvångsförflyttas. Efter omställningen blir lärarandelen på Skepparegången 29 procent. På Fyrmästaregången blir lärarandelen 43 procent, men antal barn/lärare 18 stycken, att jämföra med stadens snitt 13. Varje lärare kommer därmed ansvara för 5 fler barn, vid bortavaro cirka 30 barn. 

Behandlingen av personalen har lett till att lärare nu slutar. På förskolorna kommer alltså flera och större barngrupper få helt ny, outbildad personal. Vissa dagar kommer avdelningar sakna lärare. I gjorda barnkonsekvensanalyser slås fast att omställningen strider mot barnkonventionen och att den inte bör genomföras.

Hakan Önal (M), ordförande i förskolenämnden, hävdar i flera intervjuer att omställningen syftar till att skapa likvärdighet (Västnytt 3/12, GP 8/12 ). Detta är inte sant. För Fyrmästaregången och Skepparegången beror nedskärningarna enbart på budgetunderskott. Han påstår vidare felaktigt att alla förskolor får samma ersättning/barn. Förskolor i utsatta områden får cirka tio procent mer i så kallat socioekonomiskt bidrag, bland annat för att kunna attrahera fler lärare och betala högre löner.

Orsaken till försämringarna är att förskolenämndens budget är underdimensionerad med cirka 80 miljoner kronor. Tidigare har staden kompenserat hyresutgifter centralt från kommunfullmäktige. Nu ska varje nämnd och enhet bära sina egna kostnader. I bland annat förskolenämndens budget har det inte tagits höjd för detta och politikerna har gått för snabbt fram. Hyressättningsmodellen har lett till att innerstadens förskolor, som har högre hyror än förorterna, har mindre pengar kvar till löner. För att minska underskott ökas därför antalet barn/avdelning till långt över bristningsgränsen, lärare tvångsförflyttas och ersätts med billigare personal utan utbildning. Detta är den verkliga anledningen till stadens nya yrkesroll förskoleassistent. 

Skolverket, SKR, samt forskarkåren pekar på det direkta sambandet mellan lärarandel - täthet samt barns kognitiva och sociala utveckling. Staden blundar för detta faktum. Förskolenämndens målsättning är att det för varje barngrupp ska finnas 1 lärare, 1 barnskötare och 1 assistent, det vill säga en lärarandel om 33 procent. Stadens nuvarande snitt är 44 procent. Politikernas ambition är således att minska antalet lärare i hela staden.

Så vad menas med en likvärdig förskola? Att alla barngrupper ska vara för stora med för få lärare för att möta normer och lagkrav om barns bästa? Uppenbarligen är det så, och en ”budget i balans” går före barns rättigheter. Slutsatsen är enkel då omställningen inte ökar jämlikheten, utan bara undergräver den pedagogiska kvaliteten. Personal säger upp sig, väljer andra jobb eller studier, vilket ger en ”vikariekarusell” som skapar kaos i verksamheterna och ökade kostnader. Så här kan våra familjer, våra barn och de anställda inte ha det.

Från oss vårdnadshavare till ansvariga politiker: Skärpning! I dag tisdag behandlar Göteborgs kommunstyrelse frågan om de saknade pengarna ska skjutas till. I stället för att partipositionera sig, bör samtliga partier efterleva sina skyldigheter och ge förskolecheferna ekonomiska förutsättningar att bedriva en verksamhet med det pedagogiska innehåll och kontinuitet som stadens barn har rätt till. Göteborgs stad måste vara en ansvarsfull och attraktiv arbetsgivare. Stoppa tvångsförflyttningarna av lärare innan det är för sent. Skapa en förskola som är lika bra för alla!


Haris Mehmedovic

Ingenjör och förälder till barn vid förskolan Skepparegången

Representant för för 93 ytterligare vårdnadshavare