DEBATT. Tack vare anpassning av privatbilar kan människor med funktionsnedsättning delta i samhällslivet, röra sig fritt och leva ett mer självständigt liv. Men anpassning av bilen så att den fungerar för en person med funktionsnedsättning kan framöver bli en dyr historia för den enskilde.
Försäkringskassan har nämligen sagt upp ett avtal med Mobilitetscenter i Göteborg, en ekonomisk förening som startades 2002 av DHR, Neuro, Personskadeförbundet RTP och RBU – Riksförbundet Rörelsehindrade Barn och Ungdomar.
En stor drivkraft vid starten var att förbättra utprovningsprocessen inom bilstödet och att införa en kompetens som användare saknade i bilstödsprocessen; arbetsterapeuter.
Mobilitetscenter i Göteborg verkar nationellt och har unika resurser och hög kompetens i frågor om funktionsnedsättning och bilkörning. Föreningen har alltid haft fokus på individen och på den långsiktiga nyttan och effekten som en anpassning kan ha. De tjänster som erbjuds handlar om bilanpassningar, körkortsmedicinska utredningar, trafiksäkerhet och mobilitet.
Sedan 2006 har Försäkringskassan haft avtal med Mobilitetscenter när det gäller utprovning och testning av lämpliga bilanpassningar. Myndigheten anlitar även trafikinspektörer från Trafikverket för samma tjänst, men de saknar mycket av den kompetens och det fokus som finns hos Mobilitetscenter.
I oktober 2018 inledde Försäkringskassan en diskussion med Mobilitetscenter om att Mobilitetscenter inte uppfyllde kraven i upphandlingen, eftersom det ansågs att föreningen ibland anlitade anpassningsföretag som underleverantörer. Med detta som grund meddelade Försäkringskassan i början på året att de inte avsåg att förlänga avtalet, som löper ut i mitten av juni 2020.
Vi tycker att anledningen till uppsägningen av avtalet är mycket märklig. I överenskommelsen mellan Försäkringskassan och Trafikverket ställs exempelvis inte samma krav som på Mobilitetscenter. I Mobilitetscenters avtal med Försäkringskassan finns krav på utprovningsutrustning för anpassning i bil. Det kravet gäller inte Trafikverket, som inte heller har den kompetens eller utrustning som krävs när det gäller omfattande anpassningar, utan kommer med stor säkerhet att behöva använda anpassningsföretag i ännu högre utsträckning än Mobilitetscenter har gjort.
Trafikverket har dessutom inte de möjligheter och resurser som Mobilitetscenter har när det gäller att borra sig ned till den enskildes nivå och se till alla hennes behov.
Myndigheternas fokus verkar vara låga kostnader för anpassning och kostnadseffektivitet, utan tanke på effekten. När Mobilitetscenter förlorar sitt avtal blir konsekvensen för den som söker bilstöd att möjligheten till en oberoende utprovning reduceras eller försvinner. Ett minskat individperspektiv kommer att leda till att mycket anpassning överhuvudtaget inte beviljas, utan blir en privat kostnad. Det blir alltså dyrare för individen både vad gäller bilinköp och utrustningsnivå, vilket lär innebära att många måste avstå från att köpa bil.
Försäkringskassans beslut går dessutom stick i stäv med den proposition som regeringen i början av året lämnade till riksdagen, som innehåller flera förslag som ska öka möjligheterna för fler att få bilanpassning.
Vi vill att Försäkringskassan omprövar sitt beslut i närtid. Mobilitetscenter behöver finnas kvar som en part i bilstödet som står på individens sida. Att tro att Trafikverket kan leverera samma tjänster som föreningen är befängt.
Rasmus Isaksson
Förbundsordförande, DHR – Delaktighet Handlingskraft Rörelsefrihet
Marina Carlsson
Förbundsordförande, Personskadeförbundet RTP
Lise Lidbäck
Förbundsordförande, Neuro
Maria Persdotter
Förbundsordförande, RBU – Riksförbundet Rörelsehindrade Barn och Ungdomar
