Miljön har seglat upp som en av de viktigaste frågorna inför det stundande Europaparlamentsvalet. Det går inte en dag utan att vi läser om klimatkris, skolstrejker eller plast i våra hav. Vi ser dagligen bilder av miljöproblem runtom i världen. Miljöfrågan eller frågorna som det faktiskt handlar om måste tas på största allvar. Både lokalt och på EU nivå.
Som politiker är ett av vårt ansvar att fördela skattemedel till att bekämpa olika miljöproblem. Vår ingång är att medel skall gå dit de gör bäst nytta. Ett av problemen är att det tyvärr finns alldeles för många problem som måste åtgärdas.
Exempelvis Östersjön med sin bottendöd, ett hav som sakta håller på att kvävas. Gigantiska öar av plast som flyter omkring på världshaven och fiskar och fåglar som dör med magarna fulla av plast. Många är vi som är oroade. Många är vi som insett att vi nu måste gå från ord till handling. Här kan vi lokalpolitiker faktiskt göra skillnad.
Men miljöhoten består även av gamla synder. Cirka 20 000 ton kemiska stridsmedel dumpades efter andra världskriget på havsbotten utanför Måseskär. Detta är en förestående naturkatastrof i vårt närområde. Bombskalen med kemiska stridsmedel rostar sakta men säkert sönder och stora mängder senapsgas har redan läckt ut i Västerhavet. Senapsgasen ligger i klumpform i bottensedimenten och den arsenik som senapsgasen blandades ut med sprids från behållarna.
Fiskebåtar som trålar vid dumpningsplatserna riskerar att riva upp de kemiska stridsmedlen, som sedan sprids vidare med vattenströmmarna. Det är ett faktum att gifterna passerar över i matfisk. Ingen vill att kemiska stridsmedel ska hamna på matbordet.
Senapsgasen tränger lätt in i kroppen och kan ge tredje gradens brännskador, leda till blindhet och lungskador. De som dör direkt gör det till följd av andningsproblem eller hudproblem. Vårt DNA förstörs och långsiktigt innebär detta en kraftigt förhöjd cancerrisk.
Både djurliv och människoliv står på spel. En skärgårdsidyll riskerar att bli kontaminerad för en lång tid framöver.
Åtgärder som ”En utredning om fiskeförbud i området pågår” är inte tillräckligt. Vraken och dumpningsplatserna måste saneras. Vi kan inte låta dessa kemiska stridsmedel ligga begravda på havets botten. Om vi ingenting gör är frågan inte längre om, utan när vi får en naturkatastrof på halsen. En katastrof i vårt närområde som vi hade kunnat förhindra. Vi behöver inte fler politiker som i framtiden, med facit i hand, konstaterar att ”vi var naiva”.
Miljön i Västerhavet är en akut fråga som berör oss alla, även kommande generationer. I Göteborg lyfte Sverigedemokraterna frågan i kommunstyrelsen i början av maj. I ett remissvar till länsstyrelsen ville vårt parti lägga till problematiken med dumpad senapsgas som tydligt deklarerade att Göteborgs Stad är oroad över situationen med dumpade stridsmedel i Västerhavet.
Det är häpnadsväckande att alla partier, men i synnerhet Miljöpartiet, valde att ignorera denna annalkande marina naturkatastrof. Alla partier röstade nej till SD:s förslag. Helt utan kommentarer.
Många av miljöproblemen är globala och måste lösas tillsammans över nationsgränserna. Det är alla partier överens om. Här spelar till exempel samarbete mellan de europeiska länderna en central roll. Alla måste hjälpas åt, globalt som lokalt. Men hur ska vi kunna lösa dessa utmaningar om övriga partier i Göteborg inte vågar stödja bra, vettiga förslag bara för att de kommer från oss sverigedemokrater?
Signalpolitik, som att utlysa ett ”klimatnödläge” och att förbjuda sugrör, ger kanske dessa partier röster, men att samarbeta och sanera Västerhavet från det akuta miljöproblemet skulle rädda liv och miljö. På riktigt!
Jörgen Fogelklou (SD)
Oppositionsråd i Göteborg
Björn Tidland (SD)
Ledamot Park- och Naturnämnden Göteborg
