Gå till innehåll

Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Närvarokontroll råder inte bot på för stora barngrupper

Åsa Plesner, grundare av Tankesmedjan Balans.
Foto: PRESSBILD
Katrin Nörthén, aktiv inom Förskoleupproret.
Foto: PRESSBILD

Ingen av de 1 500 personer som deltagit i Förskoleupprorets kampanj #pressatläge har beskrivit behov av förbättrad närvarokontroll som ett sätt att lösa förskolans problem, skriver debattörerna Åsa Plesner och Katrin Nörthén.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Mer trygghet, likvärdighet och arbetsmiljö i förskolan! Så lanserar Socialdemokraternas kommunalråd på GT Debatt satsningen på ett nytt digitalt närvarosystem i Göteborgs förskolor. Det är sant att förskolan behöver arbeta med trygghet, likvärdighet och arbetsmiljö. Fråga bara de tusentals förskolepedagoger som engagerat sig i Förskoleupproret, ett nätverk som tar ställning för minskade barngrupper. Göteborgs stad uppmanar sina chefer att förbjuda medarbetarna att ens ha på sig tröjor med ordet ”Förskoleupproret”.


Ska vi förstå kommunalråden som att ett digitalt närvarosystem i stället är vägen framåt? Kampanjen #pressatläge har samlat berättelser från 1 500 av Förskoleupprorets medlemmar om vad de ser för behov inom förskolan. Inte någon av dem tar upp förbättrad närvarokontroll.


Inget tekniskt system kan skapa trygghet. Allt som krävs är en liten bugg, eller ett enda knapptryck av misstag, för att tekniska system i stället ska skapa oro genom att felaktigt visa att ett barn är närvarand trots att det redan har gått hem. Vi har sett digitala närvarosystem hos andra huvudmän och vet att stresspåslagen när sådant händer vida överstiger nyttan med att kunna ge närvaro på minutnivå till politikerna.


Men förutsättningar för likvärdighet och arbetsmiljö, då? Här tror kommunalråden att systemet ska hjälpa politikerna att styra resurser till de enheter som har störst behov. Det låter förstås bra, men problemet är att barngrupperna i princip överallt är för stora i relation till det uppdrag som ligger på förskolan. I Göteborg 2017 var 57 procent av småbarnsavdelningarna och 60 procent av storbarnsavdelningarna större än Skolverkets högsta riktmärke för gruppstorlek. Att styra resurser från de som har det ganska illa, till de som har det värst, ger kanske likvärdighet, men inte på en godtagbar nivå.


Så långt de argument som debattörerna skriver om rakt ut. På en mer generell nivå doftar förslaget dessutom av idén att vi klarar välfärdens utmaningar med hjälp av digitalisering. Det är en naiv idé som tar tid och tankekraft från den bistra verkligheten: Att det redan råder obalans mellan samhällets krav på välfärden och dess finansiering av den. Ska vi minska barngrupperna och arbetsbelastningen inom förskolan – eller ska vi sänka förväntningarna på att barn ska vara trygga när de är där? Där har vi den relevanta frågan att debattera.


Åsa Plesner

Grundare av Tankesmedjan Balans


Katrin Nörthén

Förskoleupproret

0