Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Med bättre samverkan kan fler få en bostad i Göteborg

Emil Mattsson, direktor vid Räddningsmissionen Göteborg.Foto: Katja Ragnstam

Uppdrag Gransknings reportage om de strukturellt hemlösa i Göteborg belyser människor som hamnat i en omöjlig situation. Det finns lediga boendeytor i Göteborg som skulle kunna användas om vi samverkar, skriver Emil Mattsson, direktor för Räddningmissionen.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Förra veckans avsnitt av SVT:s Uppdrag Granskning om bostadskrisen i Göteborg berörde mig och många andra på djupet. Reportaget lyfte fram barnfamiljer i Göteborg som av olika skäl saknar eget boende. Det är ingen liten grupp. 

 

I Göteborg är just nu cirka 2 500 personer strukturellt hemlösa, alltså personer som är hemlösa men som inte har sociala problem, psykisk ohälsa eller missbruk. 252 familjer med totalt 618 barn befinner sig i akut hemlöshet. Dessa familjer har hamnat i en omöjlig situation. Hade de kunnat visa upp problem med missbruk eller psykisk sjukdom hade socialtjänsten kunnat bevilja en lägenhet, men eftersom socialtjänstens uppdrag inte är att vara bostadsförmedling för personer utan sociala problem, får de ingen hjälp. 

 

I stället hänvisas de till eventuellt nödbistånd som ges ut en vecka i taget. Nödbiståndet för att betala vandrarhem kostar kommunen mycket pengar, upp till 50 000 kronor per månad för en enda barnfamilj. Detta har lett till att stadens kostnader för tillfälliga boenden nu uppgår till närmare en miljard kronor per år.

 

Ekvationen är smärtsamt enkel: Det finns för få bostäder i relation till alla som behöver en bostad.

 

Många drabbas av den upphettade bostadsmarknaden. Nyanlända som inte kan etablera sig, ungdomar som inte kan flytta hemifrån, skilda som inte hittar nånstans att bo och personer som har fått jobb och vill flytta hit men som inte kan vänta sju år på att få lägenhet genom Boplats.

 

Så vad göra?

 

På kort sikt måste vi kanske acceptera att problemen inte kommer att lösas inom överskådlig tid. I stället får vi nog räkna med att det tvärtom kan bli värre de närmaste åren. Tusentals nyanlända individer och familjer måste nämligen lämna sina boenden de fått enligt bosättningslagen de närmaste åren och söka sig till den ordinarie bostadsmarknaden. Men att vi accepterar betyder inte att vi inte kan göra något.

 

Det finns lediga boendeytor i Göteborg i dag som skulle kunna nyttjas om vi skapar bättre system för samverkan. Jag är övertygad att vi exempelvis genom idéburna partnerskap (IOP) skulle kunna få fram boenden med hög kvalitet, som kraftigt skulle minska de kostnader som staden betalar för vandrarhemsplatser genom nödbistånd. Men det kräver att det finns kreativa policyentreprenörer i staden som tillsammans med oss i idéburen sektor kan forma nya samverkanssystem.

 

En lösning inom ramen för en sådan samverkan skulle kunna vara att få loss mer boendeytor, exempelvis källare, lediga rum och vindar hos villaägare genom exempelvis Räddningsmissionens verksamhet Hjärterum. I dag bor cirka 250 nyanlända personer i långsiktiga boenden genom Hjärterum och där Räddningsmissionen är mellanhyresvärd. Vi skulle kunna öka volymen om vi kunde få loss mer medel till att söka och matcha bostäder.

 

På lång sikt, men med start redan i dag, behöver vi en ny statlig bostadspolitik i Sverige. Eller rättare sagt, vi behöver en statlig bostadspolitik. Alltsedan miljonprogramsområdena stod klara på 1970-talet har staten med några små undantag nästan frånsagt sig sitt ansvar att få fram billiga boenden till personer med lägre inkomster. Men marknaden kommer inte att lösa bostadskrisen. Privatkommersiella intressen kommer aldrig att tjäna pengar på att producera billiga lägenheter. 

 

I dag kan staten låna pengar till minusränta och borde kunna delfinansiera massiva satsningar runtom i landet, inte minst här i Göteborg. Enligt regeringsformens andra paragraf ska det allmänna trygga rätten till bostad. Det är dags att göra allvar av den bekännelsen. I Finland beslutade man 2008 om en tvärsektoriell nationell hemlöshetsstrategi. Den har lett till att Finland nu är det enda landet i EU där hemlösheten minskar. Det är dags för en liknande strategi i Sverige.

 

Göteborgs stad behöver också ta sitt ansvar. I dag går hundratals miljoner kronor om året från Göteborgs skattebetalare till tillfälliga boendelösningar för personer utan sociala problem. Varför inte använda en del av dessa medel för att skapa nya långsiktiga boendeformer?

 

Emil Mattsson

Direktor Räddningsmissionen Göteborg