Lika säkert som amen i kyrkan handlar december månad numer om ett ständigt ältande att våra traditioner är hotade. Tydligast kanske kring lucia. Just luciafirandet har gamla anor i Västsverige, men det finns inte en entydig tradition att falla tillbaka på. När folk skriker sig blåa över hur luciafirandet är hotat bygger det på ett fundamentalt missförstånd om vad traditioner är och hur de utvecklas.
Luciafirandet har väldigt lite med helgonet Lucia att göra. Snarare beror det på att vintersolståndet förr låg nära 13 december och den mörkaste tiden på året har alltid gett datumet magiska undertoner. Helgonet Lucia har bara gett namn åt firandet. Därför är det meningslöst att försöka argumentera hur lucian “ska se ut” utifrån hur helgonet Lucias eventuella utseende.
Därför är de första lusseupptågen i Västsverige inte heller särskilt lika dagens. Snarare var det ungdomliga fylleupptåg där man eller kvinna kläddes som lussegubbar eller lussebrudar. Att vara lussebrud var ingen ära. Istället var lussebrudens rykte att hon var lösaktig. En Lucia som är mer lik den Lucia vi känner idag finns omnämnd från Skövde första gången 1764.
Det är först under 1920-talet som vi började se en vitklädd kvinna med ljus i håret skrida fram i procession genom städerna. Och då var det i sällskap med tärnor i första hand, även om till exempel stjärngossar och staffansgubbar fanns med.
Dessa offentliga luciatåg kund i mitten av seklet locka tiotusentals åskådare på Avenyn, men så tidigt som 1929 skrev en insändare i GP att: “Det är otrevligt att bli väckt mitt i natten och tvingas dricka kaffe [...] jag vägrar att tro på nödvändigheten att slå vakt kring lussetraditionen”.
Sakteliga dog det offentliga luciafirandet ut och i slutet av 1900-talet kunde åskådarleden räknas i några få tusen. För något år sedan las valet till Göteborgs lucia till och med ned.
Det som istället blev synonymt med luciafirande under 1960- och 70-talet var fylleslag. Det berättas från 1970 om ungdomar som berusade sig med öl, spelande hög musik och “drog gata upp och ned”. Detta firande har mer gemensamt med äldre tiders lusse, men försvann också det runt 1990.
Det luciafirande och de luciatåg vi idag bråkar om har alltså genomgått radikala förändringar under de senaste hundra åren. Traditioner är i ständig förändring. Sätten som vi firar lucia på förändras. Om tjugo år kommer förmodligen dagens göteborgare att minnas tillbaka till 2016 års luciafirande och prata om det som att "det var bättre förr”.
Mattias Axelsson
Gymnasielärare som bland annat skrivit en uppsats om luciafirandet i Göteborg 1900-2000
