Hamnkonflikten ett hån mot svenska modellen

Christofer Fjellner (M), EU-parlamentariker.
Foto: PRESSBILD
Foto: GÖTEBORGS HAMN

Hamnfyrans oresonliga beteende i hamnkonflikten i Göteborg har inneburit stora kostnader, ökade utsläpp och ökat slitage på det svenska vägnätet. Radikala fackförbund ska inte tillåtas hålla hela det svenska näringslivet som gisslan, skriver EU-parlamentarikern Christofer Fjellner (M).

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Nu har prislappen för konflikten i Göteborgs hamn kommit: 4,5 miljarder kronor och 70 000 ton i ökade koldioxidutsläpp. Det är de ekonomiska och miljömässiga kostnaderna till följd av hamnkonflikten i Göteborg mellan Hamnarbetarförbundet och APM Terminals i Göteborg under 2017. Fackets agerande skadar Sverige och svensk ekonomi och belyser behovet av att konfliktreglerna ändras. LO och Socialdemokraterna kan inte fortsätta blunda för Hamnfyrans beteende, utan måste ta sitt ansvar och agera. En arbetsmarknadskonflikt som den i Göteborgs Hamn får aldrig ske igen.


I en rapport av konsultbyrån Damvad Analytics uppskattas effekterna av konflikten. Konflikten har inte bara skadat företaget APM Terminals, Göteborgs Hamn och det lokala företagsklimatet i Göteborg. Rapporten visar att det är företag runtom i landet som drabbas. Hela Sverige, med vårt exportberoende näringsliv, har lidit allvarlig skada.


Sjöfarten är världshandelns blodomlopp. För mig som arbetar i Europaparlamentet för mer frihandel är detta tydligt. Göteborgs hamn är navet i Sveriges handel med omvärlden och avgörande för vårt näringsliv. Hamnens nedsatta kapacitet på grund av oansvariga konfliktåtgärder från Hamnfyrans sida skadar allvarligt vår import och export. 


När hamnen inte kan användas på samma sätt som tidigare tvingas företagen till andra, mindre effektiva logistiska lösningar som transporter med lastbilar eller genom andra hamnar, i många fall i andra länder. Det innebär både förseningar i produktionen och ökade kostnader för transporterna. Försiktigt räknat uppgår svenska företags kostnader för förseningar och transporter till 4,5 miljarder kronor. Vidare uppskattas de externa kostnaderna för exempelvis ökade utsläpp och vägslitage till ytterligare 190 miljoner kronor.


Men konflikten har inte bara ekonomiska kostnader. Stora miljömässiga kostnader tillkommer också. Uppskattningsvis har 240 000 containrar omdirigerats som i snitt har färdats 180 kilometer längre landvägen till följd av konflikten. Längre transporter innebär mer utsläpp, särskilt när transporterna i ökad utsträckning sker med lastbilar i stället för sjötrafik, som är ett mer miljövänligt sätt att transportera gods på. Enligt rapporten beräknas konflikten ha inneburit 70 000 ton i ökade koldioxidutsläpp. Det motsvarar att hela Eskilstuna med nästan 70 000 invånare flyger Stockholm - Genéve tur och retur i varsitt flygplan. 


Hamnkonflikten är inte bara onödig – den är ett hån mot den svenska modellen med ordning och reda på arbetsmarknaden. Det handlar inte om rättmätiga krav på anständiga arbetsvillkor. Hamnarbetarna har redan villkor som de flesta bara kan drömma om. De har snittlöner på 49 575 kronor i månaden och arbetar 36,5 timmar i veckan, som de facto inte är mer än 22 timmar, eftersom de för varje arbetad tvåtimmarsperiod får nästan lika lång paus. Trots detta fortsätter Hamnfyran, med lagen på sin sida, att bete sig på ett sätt som liknar utpressning mer än förhandlingar. APM Terminals har nämligen redan kollektivavtal med Transport.


Det är inte rimligt och rimmar illa med hur den svenska arbetsmarknadsmodellen är tänkt att fungera. Ett fackförbund som har en lång historia av att skapa konflikter, ska inte tillåtas härja fritt. Att ifrågasätta Hamnfyrans makt är varken osolidariskt eller ett hot mot den svenska modellen. Om det är något som är osolidariskt är det Hamnfyrans agerande.


Hamnfyran vill ha konflikt och har inte tecknat ett enda kollektivavtal sedan förbundet bildades vid en uteslutning från Transport och LO för mer än 40 år sedan. Radikala fackförbund ska inte tillåtas hålla hela det svenska näringslivet som gisslan. Regeringens redan tröga utredning om att reformera konflikträtten har försenats och förväntas inte bli klar förrän i sommar. Trots att reformeringen borde ha genomförts i går.


Regeringen och LO måste ta sitt ansvar. Som det ser ut nu hotas svenska jobb och den konkurrenskraft som är grunden för vårt ekonomiska välstånd. Regeringens senfärdighet kommer med en hög prislapp för både ekonomin och klimatet.


Christofer Fjellner (M)

EU-parlamentariker