Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Håll en armlängds avstånd till Skeppsbrons arkitektur

I Sverige har vi en princip som vi kallar ”armlängds avstånd”, att politikerna skapar förutsättningar för kulturellt skapande men avstår från att styra innehållet eller utformningen, skriver Mikael Frej.Foto: CSABA BENE PERLENBERG
Mikael Frej, arkitekt på Unit Arkitektur.Foto: PRIVAT

Förutom vardaglig politisk verksamhet har Socialdemokraterna i Göteborg även blivit smakdomare och arkitekturkritiker. Socialdemokraternas politisering av arkitekturen är ett tidstecken, skriver arkitekten Mikael Frej om Skeppsbrons stilmässiga framtid.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Socialdemokraterna i Göteborg har många strängar på sin lyra. Förutom vardaglig politisk verksamhet har partiet även blivit smakdomare och arkitekturpolitiker. I förslaget till fortsatt utveckling av Skeppsbron har gruppledaren Jonas Attenius gjort utspel om ”klassisk arkitektur” och ”statyer utformade efter hamnsjåarna”. Det är förslag och krav som överlevt förhandlingarna med alliansen i det gemensamma yrkande som kommer upp på ondagens kommunstyrelsemöte i Göteborg.

 

Socialdemokraternas politisering av arkitekturen är ett tidstecken. Under det senaste decenniet har två nya röster hörts i arkitekturdebatten. Dels nätverket Yimby som grundades 2007 i Sverige och dels Arkitekturupproret som startade 2014. De två grupperna säger inte samma sak: Yimby förespråkar tät blandstad medan Arkitekturupproret (som kan ses som Yimbys bråkiga ”ultras”) mer är ett uppror mot ”dålig arkitektur”. 

 

Kortfattat kan man säga att gruppens anhängare ogillar det mesta som byggs i dag och förespråkar i stället kvartersstad byggd i traditionell arkitektur. Grupperna har konstruerat en konflikt med ”folket” på ena sidan, som uppges kräva klassisk arkitektur, och ”eliten” på den andra sidan som sägs förvägra folket det de vill ha. Som om det fanns något som hindrar någon från att bygga ett barockhus eller att mura upp ett nationalromantiskt kvarter. Detta följer mönstret från framför allt USA genom att skapa en polarisering i debatten, och i sin förlängning, en polarisering i samhället.

 

Kanske är det ett genuint arkitekturintresse som har drivit fram Socialdemokraternas ställningstagande – eller så finns det andra skäl. Socialdemokraterna är nog det parti som har haft svårast att placera sig på den nya politiska spelplanen, där många av de gamla väljarna gått till Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet. Socialdemokraterna, liksom många traditionella partier, upplevs som otydliga och försöker att positionera sig. Genom Socialdemokraternas krav på klassisk stil på Skeppsbron försöker partiet visa att partiet står på ”folkets” sida.

 

I Sverige har vi en princip som vi kallar ”armlängds avstånd”, att politikerna skapar förutsättningar för kulturellt skapande men avstår från att styra innehållet eller utformningen. 

 

”Kulturen och konsten ska vara fri. Det är en fråga om yttrandefrihet och demokrati, och är något jag kommer försvara varje dag” har till exempel kultur- och demokratiminister Amanda Lind (MP) yttrat. I Socialdemokraternas arkitekturstyrning i Göteborg finns inget armlängds avstånd. 

 

I USA har Donald Trumps administration nyligen tagit fram en exekutiv order vid namn ”Making Federal Buildings Beautiful Again” som syftar till att nya federala byggnader skall ha klassiska grekisk-romerska förebilder. Ordern har ett tydligt släktskap till det som händer på Skeppsbron och andra delar i världen.

 

Varför är då politikernas plötsliga engagemang för klassiska byggnadsstilar oroväckande?

 

Lika lite som att det är politikernas sak att diktera vilka filmer som visas på biograferna eller vilka pjäser som sätts upp på teatrarna, lika lite ingår det i deras mandat att bestämma vilka fasader stadens hus skall ha. Det öppnar också upp för att politiken ska ge sig in i övriga kulturområden på sätt som partier inte bör göra. I dag tar man för sig av den estetiska utformningen, med risk att det är innehållet i andra kulturyttringar som står till buds härnäst.

 

Politikerna ska se till att Skeppsbron bebyggs, men bör inte beblanda sig med frågan om hur det ska se ut.

 

Mikael Frej

Arkitekt på Unit Arkitektur