Det finns många anledningar till att vi bör äta mer odlad fisk, skaldjur och alger. Det är god och näringsriktig mat samtidigt som odlad ”sjömat” är mer hållbar jämfört med annan djurproduktion. Vattenbruket är en framtidsnäring i Sverige. Det kan skapa ekonomisk utveckling och nya arbetstillfällen, särskilt i glesbygdsområden. I och med en utveckling av nya tekniker och odlingssystem kan man äta odlad sjömat med gott samvete och forskare och företagare arbetar tillsammans för att hela tiden utveckla nya och bättre lösningar.
Landbaserade fisk- och skaldjursodlingar med recirkulerande vatten (så kallade RAS-anläggningar) är exempel på tekniker som gör det möjligt att ta hand om näringsämnen. En rad mekaniska och biologiska filter, som i ett reningsverk, tar hand om partiklar och lösta näringsämnen så att vattnet kan re-cirkuleras tillbaks till fisken.
En annan unik möjlighet till odling av god och näringsriktig mat i havet är de så kallade blå fånggrödorna. Djur som musslor, ostron och sjögurkor samt alger behöver ingen tillförd mat, utan tar i stället upp den näring de behöver för att växa direkt ur vattnet. Lägger vi ihop dessa två odlingsformer i cirkulära system, blir näringsutsläpp från en odlingsart en värdefull tillgång för en annan art. Genom samodling av till exempel fisk med blå fånggrödor skapar vi ett flöde av näringsämnen och utnyttjar så mycket som möjligt av det foder vi tillsätter. Men de cirkulära systemen slutar inte där. Delar av de blå fånggrödorna kan också användas som högvärdiga ingredienser i foder, och rätt balanserat kan samodlingen leda till positiva miljöeffekter. I dag finns det dock stora hinder för en stark utveckling av det svenska vattenbruket.
Hur kan vi då möjliggöra utveckling av det bärkraftiga vattenbruket? Jo, vi behöver uppdatera lagstiftningen och tillståndsprocesserna så att de kan följa med i teknikutvecklingen.
Ett exempel är att tillståndskravet är baserat på fodermängd snarare än på vilka utsläppen till vattenmiljön blir. Att få tillstånd för en renare teknik blir minst lika kostsam och tidskrävande som för en miljömässigt sämre teknik. Det innebär att lagstiftningen hindrar utvecklingen mot mer miljösmart teknik.
När tillståndsprocessen är påbörjad tar det sedan flera år innan ett tillstånd kan vara på plats. Tillstånden är dessutom tidsbegränsade vilket innebär att tillståndsansökan blir något av en ständig process, så snart ett tillstånd är på plats måste nästa tillståndsprocess påbörjas. Därutöver är tillsynen enligt olika regelverk dåligt, eller inte alls, samordnad. Långdragna och kostsamma processer innebär hinder för vattenbrukare att starta och driva verksamhet.
Ett annat område där lagstiftningen är uppenbart omodern är att odling av alger och andra blå fånggrödor kräver en komplex och omfattande prövning. Odling av fisk, kräftdjur och blåmusslor är undantagna kravet på tillstånd för ”vattenverksamhet” medan mer omfattande odling av alger och nya blå fånggrödor såsom sjöpungar, sjögurkor och sjöborrar inte finns med i lagarna. Detta är odlingar med positiv miljöpotential som absolut skulle stöttas i stället för tvärtom.
I Sverige har vi i dag goda förutsättningar för en utveckling av vattenbruket med forskning som ligger i framkant internationellt, många entreprenörer som vill satsa inom branschen, en gedigen kunskap om fisk och skaldjur i kustsamhällen och inom beredningsindustrin, samt en växande efterfrågan på fisk och skaldjur.
Det som saknas är en stark politisk handlingskraft. Det finns strategier för att satsa på svenskt vattenbruk men omoderna och otydliga regelverk motverkar satsningen. Dessutom finns det väldigt lite resurser avsatta för att främja vattenbruket. Vi behöver en tydlig plan med konkreta åtgärder, som är kopplade till finansiering och ansvarsfördelning – så att de olika aktiviteterna i handlingsplanen för svenskt vattenbruk kan genomföras.
Detta kräver att våra politiker tar sitt ansvar. Då blir det möjligt för en växande bransch att utnyttja den potential för ökad marin matproduktion som går hand i hand med ett ökat miljöansvar.
Thrandur Björnsson
Professor i zoofysiologi, Inst. för biologi och miljövetenskap, Göteborgs universitet
Elisabeth Jönsson Bergman
Universitetslektor, Inst. för biologi och miljövetenskap, Göteborgs universitet
David Langlet
Professor i havsförvaltningsrätt, Handelshögskolan, Göteborgs universitet
Mats Lindegarth
Professor i marin ekologi, Inst. för marina vetenskaper, Göteborgs universitet
Susanne Lindegarth
Projektsamordnare, Inst. för marina vetenskaper, Göteborgs universitet
Jonas Nilsson
Doktorand, Handelshögskolan, Göteborgs universitet
Maria Nyström Reuterswärd
Professor i arkitektur och design, Högskolan för design och konsthantverk, Göteborgs universitet och Chalmers
Henrik Pavia
Professor i marin ekologi, Inst. för marina vetenskaper, Göteborgs universitet
Ellen Schagerström
Postdoktor, Inst. för biologi och miljövetenskap, Göteborgs universitet
Carl-Johan Skogh
Universitetslektor, Högskolan för design och konsthantverk, Göteborgs universitet
Kristina Snuttan Sundell
Professor i zoofysiologi, Inst. för biologi och miljövetenskap, Göteborgs universitet
