Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Felaktig utgångspunkt från KDU Göteborg

Åsa Plesner, utredare vid tankesmedjan Balans.Foto: PRESSBILD

Natanael Kvidal argumenterar utifrån en felaktig utgångspunkt, skriver utredaren Åsa Plesner i en replik.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Natanael Kvidal vid KDU Göteborg skriver på GT Debatt om att regeringen bör tillsätta en slöserikommission för att utreda om skattemedel i kommuner och regioner används till välfärdens kärnverksamhet, eller om de slösas bort på administration. 

 

Det är glädjande att unga politiker vill öka kunskapen om hur skattemedel används. Jag välkomnar intresset och förslaget. Men eftersom utgångspunkten för Kvidals argumentation är att en rapport från tankesmedjan Balans är felaktig, vill jag gärna bemöta denna uppgift.

 

Natanael Kvidal hänvisar till rapporten ”Bland klausuler och kvalitetsbrister” och påstår att den kommit fram till att äldrevården stramats åt med 20 miljarder kronor sedan 2002. Enligt SKR:s rapport ”Välfärdsmysteriet”, som Kvidal jämför uppgiften med, har utgifterna inte alls stramats åt utan tvärtom ökat med hela 50 procent på 25 år. Hur kan det bli så olika?

 

Rapporten ”Bland klausuler och kvalitetsbrister” innehåller inte någon beräkning av åtstramning. Kvidal tänker nog på en helt annan rapport som jag har skrivit och som getts ut av Arena Idé våren 2020, nämligen ”Budget ur balans: En granskning av äldreomsorgens ekonomi och arbetsmiljö.” Där nämns siffran 20 miljarder, men den är en grov uppskattning och är inte rapportens huvudsakliga resultat. Den centrala i rapporten är just frågan om hur årliga budgetförändringar ska förstås, och hur det kan komma sig att välfärdsverksamheternas ekonomi och förutsättningar tycks bli allt stramare, trots att kostnaderna för välfärden ökar år för år. 

 

Den rapport från SKR som Kvidal hänvisar till gavs ut 2008 och innehåller data fram till 2005. Under de 15 år som gått sedan dess har forskningsprojekt på flera svenska universitet tagit sig an ”välfärdsmysteriet” ur olika perspektiv. Anders Forssell och Anders Ivarsson Westerberg har skrivit om hur administrationen har ökat, Lena Lindgren om tillväxten i utvärdering och granskning, Linda Nyberg om hur EU-regler krånglar till det, Patrik Hall om det ökade antalet managementbyråkrater, bara för att ge några första lästips. En sammanställning av deras resultat vore mycket värdefullt för den politiska debatten, där tror jag att Natanael Kvidal och jag är helt överens.

 

Åsa Plesner

Utredare vid tankesmedjan Balans