Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

En ny social bostadssektor kan hjälpa allmännyttan

Christina Heikel, näringspolitiskt ansvarig Fastighetsägarna Göteborg.Foto: SOFIA SABEL
Foto: Shutterstock / Shutterstock

Fastighetsägarna gör inga ideologiska ställningstaganden utan föreslår en lösning på ett bostadspolitiskt misslyckande, skriver Christina Heikel i en replik till Anders Nordstrand vid Sveriges Allmännytta.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Bara i Göteborg kostar sociala boendelösningar närmare en 1 miljard kronor om året. Samtidigt förmår vi ändå inte möta behoven fullt ut och den utsatta grupp som inte kan lösa sina bostadsbehov utan samhällets stöd växer. När Anders Nordstrand vid Sveriges Allmännytta i en replik på GT Debatt varnar för ”skattehöjningar” eller ”nedskärningar” antyder han att status quo är ett relevant alternativ. Det är det inte.

De som i dag står utan en bostad, för att de inte har råd med hyran på den ordinarie bostadsmarknaden eller trängs undan när kommunens stöd prioriteras till dem med andra behov än ekonomiska, de faller mellan stolarna och hamnar i en än mer utsatt situation. Det mänskliga priset är högt och så även notan till skattebetalarna.

Sociala kontrakt utgör redan i dag en form av social housing. Varje kommun har sin verktygslåda för att ge sociala förtursgrupper en bostad. Behoven skiljer sig emellertid åt mellan olika individer och de som tillfälligt eller under längre tid saknar bostad enbart av ekonomiska skäl har andra behov än dem för vilka de sociala kontrakten utformades. Det är viktigt att kommunerna kan arbeta med verktyg som optimerar både stödet till enskilda och kommunens resursanvändning.

En svensk modell för en social bostadssektor kan med fördel vara integrerad, med bostäder spridda i beståndet. Precis som dagens sociala kontrakt. Social rörlighet och möjlighet att motverka boendesegregation bör vara vägledande. På samma sätt som med andra behovsprövade stöd, såsom bostadsbidrag och försörjningsstöd, bör marginal- och inlåsningseffekter minimeras.

Den generella bostadspolitiken har alltid byggt på och kunnat upprätthållas tack vare behovsprövade stödåtgärder. En kompletterande modell för sociala bostäder behöver inte vara ett undantag. Den kan vara ett komplement till de sociala kontrakten, som till en lägre kostnad och utan att överbelasta socialtjänst och förvaltningar hanterar delar av den strukturella hemlösheten. Och på samma sätt som i dag kan bostäder som används för de sociala ändamålen tillhandahållas av både allmännyttiga och privata aktörer.

Fastighetsägarna gör inga ideologiska ställningstaganden utan föreslår en lösning på ett bostadspolitiskt misslyckande. Människor som ställs utanför bostadsmarknaden, socialsekreterare som känner att de inte räcker till och kommuner som kämpar med ett bostadsförsörjningsansvar som flera av dem finner övermäktigt. Det kan inte vara viktigare att försvara den generella bostadspolitiken än att erbjuda de människor som saknar bostad trygghet.

De allmännyttiga bostadsbolag och stiftelser som Fastighetsägarna representerar är angelägna om en modell som möjliggör ett bredare omhändertagande av resurssvaga hushåll. Idag dominerar allmännyttan som hyresvärdar för socioekonomiskt svagare hushåll. Risken för att allmännyttan i ännu högre utsträckning blir en samlingsplats för bostadsmarknadens mest utsatta – och inte för alla – är mer sannolik om inget görs än om vi inför en ny social bostadssektor.

 

Christina Heikel

Näringspolitiskt ansvarig Fastighetsägarna Göteborg