Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Det gick att göra mer för oss gymnasieelever

Aleksander Sjöstrand, ledamot i Moderat Skolungdom Klara Gymnasium.
Foto: PRESSBILD
Det råder inget tvivel om att distansundervisning bör vara den absolut sista utvägen, skriver Aleksander Sjöstrand vid MSU.
Foto: SHUTTERSTOCK

Utbildningsminister Anna Ekström (S) har tidigare sagt att man velat försöka ha gymnasieskolorna öppna så mycket det går. Men varför tittade man inte på hur man arbetar i Göteborg, skriver Aleksander Sjöstrand, ledamot i Moderat Skolungdom Klara Gymnasium.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. I våras togs ett historiskt beslut då distansundervisningen infördes på gymnasieskolorna runtom i Sverige. Eleverna, personalen och skolorna ställdes inför en helt ny situation. Till en följd av vårens distansundervisning bredde den psykiska ohälsan ut sig bland oss gymnasieelever. Torsdagen den 3 december beslutade regeringen att införa distansundervisning på nytt, och vi gymnasieelever har ställts inför samma situation som i våras. Jag tror det hade gått att göra mer för att förhindra att distansundervisningen skulle träda i kraft igen.

En studie från Lunds universitet som publicerades i juni visade att mer än hälften av de tillfrågade gymnasieeleverna upplevde en ökad oro och stress kopplat till distansundervisningen. Stressen kretsade kring att eleverna kände att de fått mer att göra samtidigt som informationen, feedbacken och hjälpen från läraren varit otillräcklig. I Sveriges Elevkårers enkät som gjordes på gymnasieelever i april månad, svarade en av tre att deras psykosociala arbetsmiljö är dålig och att de exempelvis känner sig stressade och ensamma. Stress och oro i kombination med minskad motivation, brist på daglig social kontakt och avsaknaden av dagliga rutiner har även gjort att elevers skolprestation och betyg försämrats. Vem som helst förstår att detta inte är hållbart.

Det råder inget tvivel om att distansundervisning bör vara den absolut sista utvägen. Utbildningsminister Anna Ekström (S) har tidigare sagt att man vill försöka ha gymnasieskolorna öppna så mycket det går. Nu är läget extremt och smittan har ökat mycket kraftigt bland oss gymnasieungdomar och unga vuxna. Med tanke på detta kan jag förstå att vissa tycker beslutet att införa distansundervisning är rimligt. Men det hade gått att göra så mycket mer för att förhindra att detta skulle ske.

För att förhindra en ökad smittspridning på gymnasieskolorna och således förebyggt en andra runda av distansundervisning hade en åtgärd kunnat vara att ta tempen på samtliga elever som kommer in i skolan. Detta för att kunna avvisa de elever som eventuellt har feber och som då utgör en smittorisk för de andra på skolan. På en gymnasieskola här i Göteborg, Amerikanska gymnasiet, finns krav på munskydd i offentliga ytor såsom i korridorer och matsal. Bär man inte munskydd skickas man ut. Varför fanns det inte ett sådant krav nationellt? Detta är bara ett av flera exempel på vad skolor här i Göteborg har vidtagit för åtgärder och lösningar. På mitt gymnasium Klara Teoretiska Gymnasium Postgatan har halva skolan varit i skolan varannan dag och andra halvan varannan dag. Detta har frigjort fler klassrum vilket möjliggjort för skolan att dela upp varje klass i två klassrum under lektionerna. Skolor som Polhemsgymnasiet har haft rutinen att halva skolan är på plats i skolan ena veckan och andra halvan den andra veckan. Hvitfeldtska gymnasiet var på väg att, innan regeringen beslutade om distansundervisning, införa ett tvåskiftsystem där halva klassen har undervisning i skolan på förmiddagen och andra halvan av klassen på eftermiddagen. 

Sådana typer av lösningar hade kunnat vara krav på nationell nivå för att förhindra smittspridningen på gymnasieskolorna. Även om dessa lösningar självklart inte är optimala, så är det långsiktigt sett bättre än distansundervisning och dess konsekvenser för oss elever. 

Hade man på nationell nivå vidtagit dessa åtgärder, med munskydd, febertestning, kombinerat distansundervisning med undervisning i skolan, men läget ändå hade blivit så pass extremt att man tvingats övergå till distansundervisning, så hade det varit en annan femma. Men nu har man inte gjort någonting av det. Man har inte ens gjort ett försök.

Jag tror det hade gått att göra mer för oss gymnasieelever och mer för att försöka förhindra distansundervisning. Kom ihåg att det är vår psykiska hälsa, vår motivation, våra betyg och vår gymnasietid det här handlar om.


Aleksander Sjöstrand

Ledamot i Moderat Skolungdom Klara Gymnasium