Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Det finns ett byggprojekt i Göteborg som måste bli av

I samma stund som vi politiker överger grundprincipen om att det vi säger ska vara sant bidrar vi till ett ökat politikerförakt och en försvagad demokrati, skriver Elisabet Lann (KD).
Foto: PRESSBILD

Jag vet ingen annan bransch som skulle acceptera den typ av systematiskt förvanskande och trakasserier som är en del av den politiska vardagen. Vem vill vara politiker i en värld som präglas av nidbilder och hat? Vilka politiker får vi då, skriver kommunalrådet Elisabet Lann (KD).

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Politik är en förtroendebransch. Det kan låta präktigt. Men att få uppdraget att företräda medborgarna och vara deras ögon, öron och beslutsfattare i våra gemensamma offentliga förvaltningar är ett stort förtroende som kräver lyhördhet, mod och klokskap. Förtroende handlar om att ha positiva förväntningar på en persons avsikter och handlingar, att lita på någon. För oss som visats detta förtroende gäller det att förvalta det väl och visa att vi faktiskt är värda att lita på.

I nästan hela mitt vuxna liv har jag rört mig i den politiska världen i ungdomsförbund, region, regering och kommun. Det har alltid funnits en påtaglig närvaro av konkurrens och tävlingsnerv. Men den kamp som tidigare i huvudsak handlade om att komma på de bästa lösningarna på samhällsutmaningar med vägledning av den egna idégrunden har alltmer kommit att handla om att övertyga människor om hur usla de politiska motståndarna är. 

Att peka på svagheterna i motståndarnas argumentation och politiska förslag och beslut är naturligtvis relevant i den politiska debatten. Ärliga, pålästa och spänstiga debatter är bildande, utvecklande och bidrar också till intresse och bevarande av demokratin.

Men i samma stund som vi politiker överger grundprincipen om att det vi säger ska vara sant bidrar vi till ett ökat politikerförakt och en försvagad demokrati. Även om det kan finnas kortsiktiga vinster i att lyckas få väljarna att tro att motståndaren hyser åsikter som den inte gör eller vill genomföra en politik som den inte alls har för avsikt att genomföra, så kommer en sådan strategi i långa loppet att skada förtroendet för politiken och därigenom innebära ett hot mot demokratin.

Under den senaste tiden har politikerhatet i sociala medier fått stor uppmärksamhet. Amanda Lind har delat med sig av de vidriga hot och påhopp hon råkat ut för och Ebba Busch har beskrivit hur hon kallats för både nazist och liten råtta för att hon tagit emot en kaffe av Jimmie Åkesson på sin födelsedag. 

Jag vet ingen annan bransch som skulle acceptera den typ av systematiskt förvanskande och trakasserier som en del av vardagen. Att vistas i den politiska miljön är i det avseendet demoraliserande, vilket riskerar att skrämma bort sunda och kloka människor från politiken. Och även om de värsta påhoppen inte kommer från aktiva politiker – vi vet ju att vi kan både prata om vardagliga saker och skratta ihop i korridorerna – så odlar vi den destruktiva kulturen av smutskastning och lögner så länge som vi betraktar vantolkningar av motståndarnas politik som en legitim del av det politiska ”spelet”.

Under flera år har vi ondgjort oss över den ökande polariseringen. Polarisering i åsikter och idéer är i sig inte skadligt. Det kan synliggöra skillnaderna och underlätta för väljarna att förstå politiken och göra sina val. Men när polariseringen skapas genom lögner och påhittade avstånd och meningsskiljaktigheter går den ut på att lura väljarna. Det är naturligtvis ohederligt och moraliskt förkastligt, men också skadligt på sikt för vårt politiska system. Vem vill vara politiker i en värld som präglas av nidbilder och hat? Vilka politiker får vi då och hur ska vi kunna ens få något verkligt förtroende att förvalta under sådana premisser?

I den senaste SOM-undersökningen framgår att förtroendet för oss politiker i Göteborg är särskilt lågt. Det borde oroa oss alla. Även om vi i vissa frågor står långt ifrån varandra finns det ingen som i längden går segrande ur en kamp som bygger på osanningar och vilseledande överdrifter. Därför vore det oerhört värdefullt om vi kunde enas om en sak – att vårda sanningen och låta väljarna göra sina val utifrån en rättvisande bild av vad respektive parti står för. 

Jag och mitt parti är inte fria från skuld. Detta är inte ett försök att framstå som bättre än någon annan. Men det är en ärlig vädjan och förhoppning om att vi som är aktiva i politiken kan samla oss runt det allra viktigaste byggprojektet just nu i Göteborg – nämligen att återuppbygga förtroendet för politiken i vår stad.


Elisabet Lann (KD)

Kommunalråd i Göteborg